15 årig dotter som är med mycket äldre kille

Jag vet inte vart jag ska vända mig riktigt så jag vänder mig hit.
Min dotter har nyligen fyllt 15 år. Som 14 åring hade hon sex första gången i smyg med sin dåvarande pojkvän som var 15. Det kom fram senare och vi tillät dem inte att ha mer sex. Det tog slut fort och sen vet jag inte om hon har haft mer sex.

Nu är det dock som att hon har hållit ut tills hon blivit 15 för att kunna ha sex utan att vi kan säga nej. Hon har fått kontakt med en kille på 25 på internet som hon träffat på hotell tre gånger. Han har betalat. Hon har varit helt ärlig med att hon träffat en kille och haft sex med honom. Hon har även varit väldigt tydlig med att det är lagligt för henne att träffa honom. Och jag verkar inte ha något att säga till om..Lagligt sett får dem ha sex och ses hur mycket dem vill, under förutsättning att båda vill.

Vi har pratat med henne om att hon bara får göra sånt som känns bra och att hon måste skydda sig. Hon äter p-piller (dock fick hon dem utskrivna pga. menssmärtor) så den biten är det ju inte någon fara med.

Jag vet inte varför jag egentligen startar den här tråden. Det känns inte bra för mig att hon är med en som är 11 år äldre när hon själv är så pass ung. Jag misstänker att dem haft kontakt även innan hon blev 15 eftersom hon nyss blev 15 och dem redan har hunnit träffats 3 gånger.
Hur skulle ni göra i min situation? Känner mig så maktlös. Vill inte att hon ska ångra det här om några år.

isalof

Äldre 22 Nov 23:33

#1

Hej!

Jag är 25 själv och kan säga att jag när jag var yngre var mestadels bara intresserad av äldre killar. Jag har både goda och mindre goda erfarenheter, som de flesta. Jag har en kille i mitt förflutna som jag träffade från det att jag fyllt 16 och han var en bit äldre än jag. Jag minns att alla trodde det allra värsta om honom och föräldrar ville förbjuda mig från att träffa honom. Det slutade med rebelliskt uppror från min sida och jag valde att ta avstånd från alla som försäkte sätta stopp för vår kärlek. Visst var det lite tumult och vi hade våra dalar, men såhär i efterhand så kan jag säga att han kom att bli ett minne för livet och ibland undrar jag om vi kanske faktiskt inte var "meant to be" - det går inte dagar utan att jag tänker på honom, trots att det gått nu snart 9 år sedan vi gjorde slut.
Det blev för mycket för oss med allas åsikter. Jag började ta in vad folk sa om honom. Hur som helst. För att göra en väldigt lång historia kort, så kan jag säga att de mina anhöriga kunde gjort anorlunda - framförallt mina föräldrar, var att finnas där för mig och istället vara mer öppna och lyhörda. Vägleda mig på min livsväg och inte försöka ta över rodret.
Jag har erfarenheter innan honom också vilka jag kanske önskar jag kunde blivit besparad, men ömsesidig respekt är oerhört viktigt. Att bygga ett förtroende och lita på varandra, prata med varandra fungerar nog egentligen bättre än att försöka styra och ställa. Så ta en dag i taget. Prata med din dotter och se till att du får reda på hur hon verkligen mår bra i den här relationen. Gör hon det så låt henne träffa honom i lugn och ro men märker du att hon förändras så ta upp det med henne. Ha hela tiden en dialog med henne och var, mitt i allt, även en god vän. Far hon illa så har du ju naturligtvis all rätt i världen att följa dina instinkter, men återigen, en dag i taget och prata, prata, prata.

Du kommer säkert få en massa råd här av folk som verkar veta allt. Efter att jag sett mig omkring här så verkar det finnas gott om "experter" men viktigast av allt är att du följer din egen intuition och inte tar åt dig helt av alla andras åsikter och erfarenheter.

Lycka till och det blir nog helt klart bra skall du se =)

Annalarsson1

Äldre 23 Nov 10:05

#2

isalof skrev 2015-11-22 23:33:45 följande:

Hej!

Jag är 25 själv och kan säga att jag när jag var yngre var mestadels bara intresserad av äldre killar. Jag har både goda och mindre goda erfarenheter, som de flesta. Jag har en kille i mitt förflutna som jag träffade från det att jag fyllt 16 och han var en bit äldre än jag. Jag minns att alla trodde det allra värsta om honom och föräldrar ville förbjuda mig från att träffa honom. Det slutade med rebelliskt uppror från min sida och jag valde att ta avstånd från alla som försäkte sätta stopp för vår kärlek. Visst var det lite tumult och vi hade våra dalar, men såhär i efterhand så kan jag säga att han kom att bli ett minne för livet och ibland undrar jag om vi kanske faktiskt inte var "meant to be" - det går inte dagar utan att jag tänker på honom, trots att det gått nu snart 9 år sedan vi gjorde slut.
Det blev för mycket för oss med allas åsikter. Jag började ta in vad folk sa om honom. Hur som helst. För att göra en väldigt lång historia kort, så kan jag säga att de mina anhöriga kunde gjort anorlunda - framförallt mina föräldrar, var att finnas där för mig och istället vara mer öppna och lyhörda. Vägleda mig på min livsväg och inte försöka ta över rodret.
Jag har erfarenheter innan honom också vilka jag kanske önskar jag kunde blivit besparad, men ömsesidig respekt är oerhört viktigt. Att bygga ett förtroende och lita på varandra, prata med varandra fungerar nog egentligen bättre än att försöka styra och ställa. Så ta en dag i taget. Prata med din dotter och se till att du får reda på hur hon verkligen mår bra i den här relationen. Gör hon det så låt henne träffa honom i lugn och ro men märker du att hon förändras så ta upp det med henne. Ha hela tiden en dialog med henne och var, mitt i allt, även en god vän. Far hon illa så har du ju naturligtvis all rätt i världen att följa dina instinkter, men återigen, en dag i taget och prata, prata, prata.

Du kommer säkert få en massa råd här av folk som verkar veta allt. Efter att jag sett mig omkring här så verkar det finnas gott om "experter" men viktigast av allt är att du följer din egen intuition och inte tar åt dig helt av alla andras åsikter och erfarenheter.

Lycka till och det blir nog helt klart bra skall du se =)

Tack och tack, det känns genast lite bättre =) Vi försöker att prata med henne om att hon måste prata med oss om det blir något men det verkar inte riktigt gå in.

Jag känner mig totalt misslyckad som förälder. Ångrar något enormt att jag inte gett henne tillstånd att ha killar förut, då hade hon kanske vågat ta hem honom hit. Det hade känts 100 ggr bättre om dem legat här hemma än på ett hotell. Samtidigt vill jag markera att jag inte tycker om det hon håller på med så att börja tjata om att hon ska ta hem honom hit kan sända henne fel signaler. Vad tror du?

15 årig dotter som är med mycket äldre kille

INNEHÅLL