Hej alla bonusföräldrar. Hur gör ni för att orka med era bonusbarn? Kan ni tänka er en framtid med er partner och bonusbarn? Hur planerar ni att livet ska se ut? Hur känner ni att ni ska härda ut med bonuslivet? Hur orkar man? Tacksam för svar från osäker, ung bonusförälder.
jag bara menar att i trådstarten beklagar du dig över hur jobbigt hans barn är.
barn kan vara fruktansvärt jobbiga även dina egna men är det okej att beklaga sig mer då.
Jag menar inget illa men man får ta lite det onda med det goda när man träffar och blir kär i en man med barn.
Som sagt, det är ingen bonus att få dras med någon annans ungar.
Jag har bara ett råd att ge: Lämna förhållandet, det är inte värt det!
Min mans dotter (jag vägrar att kalla henne bonus för det är det verkligen inte) är nu vuxen och har flyttat hemifrån så nu är det ju lugnare men var det värt det? ABSOLUT INTE!
Jag ansträngde mig till det yttersta för att få allt att funka och tänkte att det nog skulle bli bättre med tiden. Nu står jag här 18 år senare och känner att jag kastat bort en stor del av mitt liv.
Nu lever jag ju det "kärnfamiljsliv" jag längtat efter och allt jag känner är tomhet. Jag känner mig utnyttjad och använd och ja, jag har blivit bitter.
När mina egna barn flugit ut är det inte säkert att jag stannar här, vi får se...
