Är karaktären Stina i Modus en rättfärdig porträttering av barn/unga med aspergers syndrom?

Några drag hos karaktären som f.ö. verkar vara omkring 12 år gammal:
- Hon har en leksaksbil som hon kallar för sin katt och verkar lugna henne i oroliga situationer.
- Hon har ofta på sig en speciell tröja på sig, inte minst när hon var på ett bröllop då hon hade sin finklänning under.
- I en scen ser man att hon har en speciell rutin när hon ska gå ner för en trappa och börjar skrika i korta omgångar när hon blir avbruten.
- Efter att ha bevittnat mordet och ser mördaren överallt verkar det som att hon märker av en fara som ingen annan gör (det kanske är vanligt för ett vittne att vara uppmärksam, fast kanske inte såhär) men ingen annan verkar förstå hennes nya plötsliga utbrott som tycks uppstå av andra skäl än tidigare (rädsla/osäkerhet), samt hennes "märkliga" uppmaningar om att vara försiktig och prat om döden.

Jag vet att syndromet kan te sig väldigt olika hos olika personer, både i olika grad och situationer, och att vissa drag är vanligare än andra. Dessutom tänker jag på karaktären i helhet och inte bara det jag har tagit upp nu.

Delvis sidenote: Det känns som att serien generellt har flera stereotyper, vilket jag har haft i åtanke under min lilla sammanfattning.