Olika syn på uppfostran...

Jag känner att jag behöver lite stöd och råd i min situation, för jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den..

Det är så att jag bor ihop med två styvbarn som bor här varannan vecka,vi har bott ihop i ca ett år+ på helgerna några månader innan det...
Och ni andra styvmammor vet - ju längre tid det går, desto mer får man ju uppleva...

Det största problemet för mig är yngsta dottern (10), hon är verkligen "minstingen" och (o)uppfostrad därefter. Båda är överlag av den överdrivet gnälliga sorten och ganska omogna för sina åldrar, men yngsta kommer undan mer med dåliga beteenden.

Hon tar tex till tårarna för minsta lilla - om hon inte får som hon vill, om hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet, om syster får för mycket uppmärksamhet, om hon är trött, när hon är hungrig osv osv vilket gör att hennes föräldrar (pappan i detta hem då..) daltar med henne istället för att sätta ner foten, vilket gör mig ännu mer irriterad. 

Och jag vet ju såklart att det är pappans fel, men det gör ju tyvärr inte att jag blir mindre irriterad på barnet när hon dagligen(!) beter sig illa.
Skulle det bara hända då och då skulle jag garanterat ha överseende med det, men när hon förstör stämningen varenda dag så är det liksom inget kul att vara med henne. Det som gör mig mest frustrerad är ju just att pappan hanterar saken på ett sätt som jag absolut inte skulle göra om det vore mina barn.

Jag vet inte riktigt vad ja gska göra? :(
Iom att det som sagt sker dagligen såär det ju svårt att bara skaka av sig...