Vad hade ni gjort med styvbarnet om föräldern dog?

Men om föräldrarna uttryckligen skrivit vad de anser bäst för sina barn så försöker man ta hänsyn till det. Förr utsåg man ju faddrar med bl.a. den innebörden.

Visst, men det som gäller när testamentet upprättats gäller kanske inte när föräldrarnas frånfälle sker. Det räcker med att barnet själv just då inte vill till den av föräldrarna önskade vårdnadshavaren. Så den som är död har liten eller ingen talan. 

Exempelvis:

Enligt 6:10 a § 4 st ska avlidna föräldrars önskemål tas till vara när särskild vårdnadshavare förordnas, om det inte är olämpligt. Enligt förarbetena anses det vara olämpligt om barnet har nått en viss mognad och motsätter sig att den av föräldrarna önskade personen utses till vårdnadshavare för honom/henne. Ett annat typfall är om förhållandena har ändrats på ett sådant sätt sedan föräldrarna uttryckte sitt önskemål att det därför skulle vara olämpligt följa föräldrarnas önskemål. Som vid alla frågor som rör vårdnad om barn är det enligt FB 6:2a barnets bästa som ska vara avgörande för beslutet. 

Det går inte att testamentera bort sina barn. 

Visst, men det som gäller när testamentet upprättats gäller kanske inte när föräldrarnas frånfälle sker. Det räcker med att barnet själv just då inte vill till den av föräldrarna önskade vårdnadshavaren. Så den som är död har liten eller ingen talan. 

Exempelvis:

Enligt 6:10 a § 4 st ska avlidna föräldrars önskemål tas till vara när särskild vårdnadshavare förordnas, om det inte är olämpligt. Enligt förarbetena anses det vara olämpligt om barnet har nått en viss mognad och motsätter sig att den av föräldrarna önskade personen utses till vårdnadshavare för honom/henne. Ett annat typfall är om förhållandena har ändrats på ett sådant sätt sedan föräldrarna uttryckte sitt önskemål att det därför skulle vara olämpligt följa föräldrarnas önskemål. Som vid alla frågor som rör vårdnad om barn är det enligt FB 6:2a barnets bästa som ska vara avgörande för beslutet. 

Jaså? I samtliga fall? 

Och jag glömde ingenting. 

Ah, så du bara utelämnade det och vred på betydelsen lite grann då alltså? 

Nej, jag tog upp det som var av relevans för mitt svar utifrån att jag visste att det mycket väl kan bli så som det var beskrivet i den passagen. 

Det är klart det stämmer. Den som är död har ingen talan. Du kan inte följa upp att din önskan fullföljts. Du kan läsa lagen och skriva testamente hur mycket du vill, när du väl lagt ihop ögonen kan vad som helst hända ändå. Det får även du acceptera. Och vad gäller ot så var det väl ändå du som plötsligt började skriva om att ni testamenterat bort barnen. 

Fyyyyy fan, det är min absoluta mardröm. Jag har ju ingen juridisk rätt till mitt bonusbarn, och jag vet inte hur mamman skulle ställa sig till/underlätta för fortsatt kontakt. Gissar att hon inte skulle ställa till problem, men jag jobbar dessutom på ett sådant sätt att jag omöjligt kan ha bonusen här halva tiden (min sambo tar 95 procent av det logistiska ansvaret för sitt barn).

Om det inte framgår skulle jag alltså självklart vilja fortsätta ha kontinuerlig, tät kontakt med bonus. Men det skulle bli svårt rent praktiskt; jag skulle eventuellt bli tvungen att (försöka) byta jobb. Att ha bonusen här på helger osv skulle kännas otillräckligt (inte tillräckligt mkt vardag för att det skulle vara rutin).

FY fan, hemska tanke. Måtte det aldrig, aldrig ske :(