Tycker synd om men är samtidigt arg

Jag tycker inte att det är elakt att känna som du gör. Jag skulle personligen ha jävligt svårt att försöka "trösta" eller överhuvudtaget lyssna på henne när hon deppar ihop.

Jag instämmer med cameleon. Det är inte alls elakt. I dina skor hade jag nog vänligt men bestämt bett henne att gråta ut någon annanstans. Jag i min situation (som kanske inte alls är som din) hade inte orkat med den inre konflikten. Du känner inte som du gör för att du är elak eller vill henne illa, utan för att du visste mycket väl hur svårt det kunde vara och att hon tog ett galet egoistiskt beslut.

Jag blir irriterad av att läsa det du skriver. All cred till dig som orkat, men varför ska du behöva utsätta dig?

Tja hon är inte den som gråter ut till någon, utan hon har berättat för mig att hon gråter och gråter....

Hon är en sådan där person som alltid har rätt även när hon har fel, fast säger du något så sliter hon av dig huvudet(vi är inte släkt by blood) så det är bara bäst att inget säga och bara nicka och se glad ut. Hålla med helt enkelt. Hon är min syster sedan vi var riktigt små och hur det än är så är det skönt att ha en syster så nära min egen ålder, det är väl därför jag står ut med henne.

Skönt att åtminstone få höra ifrån någon utomstående att jag inte alls behöver känna mig dum....

Håller med alla ovanstående! Jag hade inte kunnat tiga alls jag...

Det låter jättetufft för dig. Du är en fin syster som gör det för henne, jag är inte alls säker på att jag hade klarat det. Jag förstår att ert band måste vara jätteviktigt för dig.

Låt det bara inte sänka dig. På samma sätt som du känner att du behöver förstå henne (även om hennes sits hon själv satt sig i gör dig illa) så måste hon förstå dig också. Gör hon inte det är jag rädd att er relation kommer att ta permanent skada. Det är inte bara hennes känslor som är viktiga i er relation, dina är precis lika viktiga.

Sen vet jag inte riktigt hur man bäst hade hanterat situationen. Jag förstår att det inte bara är att rätt och slätt säga att du inte är ok med det här. Finns det något annat sätt du kan förklara varför det känns jobbigt för dig att bli involverad i detta, eller kan hon kanske undvika vissa triggerpunkter när ni pratar?

I en drömvärld - hur hade du velat att er relation sett ut?

Jag kanske är för snäll?

Jag tycker du hanterar en svår situation bra. Hon begriper säkert att det var ett otroligt korkat beslut hon tog. Ingenting blir bättre av att du säger "vad var det jag sa". Du hade rätt, hon hade fel, hon får skylla sig själv - men hon är ju ändå ledsen nu. Dels för att hon längtar efter att bli mamma, men säkert också för att hon klandrar sig själv.

Fortsätt som du gör. "Oj då, så jobbigt för dig, vi får hoppas på nästa månad." Därefter väljer du om du vill byta samtalsämne eller om du orkar låta henne älta en stund.

Du har fått ditt efterlängtade barn. Du kan vara storsint nog att låta din syster sörja fastän hon varit dum.

Låter vettigt och sant tycker jag.

Det som egentligen är värst är ju att vara så i tanken arg och fördömande och samtidigt tycka synd om henne fast egentligen inte om du förstår hur jag menar? Jag tycker ju att hennes handlande förtjänar lite lida, jag försökte i tre år och det tog så hårt på mig och så kan hon bolla med liv och död för att det råkade komma tre månader för tidigt?! Och sättet hon berättade för mig var bara grymt, det högg till i själen "jag ska göra abort" och inget mer. Hon sa inte att hon var gravid, bara att hon skulle göra abort. Det där lilla livet räknades inte. Jag räknade ut åt henne vilken vecka hon var i, 7 veckor precis, och jag berättade för henne att det redan faktiskt blivit en människa som har ett eget hjärta som slår. Men hon sa att hon räknar det inte som människa förrän mycket mycket senare. Hur fan!!!

Ja i en perfekt värld önskar jag att jag också hade en åsikt som räknades, som faktiskt betydde något.

Men det är bara att inte trampa på tårna, vi träffas inte super ofta och smsar mest och då kan man ju tänka högt också om man vill!

Hon är uppenbarligen inte vassaste kniven i lådan så det är enklast att bara andas och räkna till 10 för det mesta. Skratta bort det med hur jäkla puckad hon är.

Jag lovar att det inte sänker mig, som sagt andas ;)

Jo men precis och därför säger jag inget heller, då kan man hellre grymta för sig själv istället.

Jag hoppas bara inte hon gör något så urbota dumt igen, för då går jag nog ifrån henne.

(något är fel med FL på min dator, så jag kan inte citera dig TS)

Är inte det det svåraste? Att ha en fot på varje sida? Jag tycker att det mesta är enklare om man känner en enda känsla för något. Det är lättare att hantera känslor när de inte är så förvirrande. För mig i såna situationer där jag känt mig riktigt, riktigt kluven har jag fått lära mig att dels sätta fingret på varje enskild känsla och att acceptera att en del saker är för komplicerade för att känna en enda sak för.

Jag kan inte annat än hålla med dig. Jag är för abort under flera omständigheter, men om grunden är att det kom så lite som några månader för tidigt, ja, då känns det sjukt idiotiskt. Hon sårade dig genom sin obetänklighet, och det är på sätt och vis synd att hon kanske aldrig kommer förstå hur hon gjorde dig illa. Men på samma gång är det väl ingen anledning till att hämnas. Hämnd är liksom inte så produktivt. Men samtidigt har du rätt i att känna att det kanske är lite rätt åt henne när hon var så tanklös. Det hade nog känts surt för de flesta av oss som kämpat så fruktansvärt att det är så enkelt att göra abort och bli gravid igen när det passar bättre. Det är en fruktansvärt öm tå.

Visst är det så att det är onödigt att trampa folk på tårna, men var säker på att det är för ditt bästa och inte bara hennes. Du har också känslor och åsikter, och det låter så sorgligt när du inte riktigt verkar tro att du också räknas. Men det är bra att du inte låter det påverka dig. Var bara noga med att rannsaka dig så att det verkligen är det som är sanningen och inte det du VILL tro. Älskar hon dig tillbaka så som du verkar älska henne så måste hon vilja ditt bästa också. Men du känner till situationen så mycket bättre, så du vet säkert vad du gör. Jag ska inte lägga mig i, vill bara försöka stötta.

Tack så mycket Cyanea.

Kändes nästan som om det var min moster som skrev, ni verkar vara av samma kaliber =D

Klokt allting och vet faktiskt inte hur jag ska svara eftersom du skrev allt så bra!

Tack för att du stöttar.

Men jag ska säga att det verkligen kom som en chock, hon satt där med min lilla flicka i knät som jag kämpat så för att få och ut kommer "jag ska göra abort". Blodet bara kokade på mig men jag visste redan då att inte ta någon strid men jag undrade förstås varför, de skulle ju börja försöka snart och att redan göra abort i vecka 7-8 vore ju - i brist på bättre ord - slöseri. Dumheter.

Så det är väl så att karma nu får ha sin gilla gång.

Fick med ett gott fniss häromdagen dock, vi pratade gravidillamående eftersom jag helt plötsligt blivit gravid igen och hon säger självsäkert att eftersom hon inte kände något innan aborten så lär hon inte göra det när hon väl lyckas bli gravid.

Fick bita mig själv i läppen. Lycka till med det tänkte jag.

Iallafall Tack för din stöttning!

Nämen så roligt att du blivit gravid igen!

Jättestort grattis och lycka till! Hoppas allt går som det ska.