bjuda tvillingar på kalas

Jag skulle aldrig kräva att någon måste bjuda båda mina barn. Lika lite som jag skulle kräva att få gå på en fest där jag först inte var bjuden. Man fattar ju att föräldrarna dragit gränsen någonstans eller att barnen själv fått välja de barn de leker med etc. Det blir enklare för barnen att förstå efter några kalas att ibland är det min tur och ibland inte. Första gången var värst att förklara. Men när det blir som i vårt fall fem kalas under en sommar för den ene tvillingen och inga för den andra så blir det lite frustrerande och varje gång man ser ett litet färgglatt kuvert i lådan så hoppas man att det ska stå den andres namn för en gångs skull......

Visst kan vi utan tvillingar förstå att det kan vara känsligt, vi är inte dumma. Men även ni med tvillingar måste förstå att det finns fler perspektiv än tvillingens att tänka ur. Om nu BARA alla barn i "gula gruppen" är bjudna på kalaset och INGEN  i "gröna gruppen", hur motiverar man då för alla andra barn att just tvilling-Kalle i gröna gruppen ändå får gå? Han, men ingen annan, för han råkar ha en tvilling... fast närmaste kompisen i gröna gruppen kanske inte får komma.

ANDRA barn kan också bli ledsna om de inte blir bjudna. Att Kalle är tvilling är ingenting som andra barn kan rå för. Just för att skapa känsla av rättvisa för ALLA barn väljer man ofta en hel grupp till kalas - alla i halvklassen, alla tjejer eller liknande.

Precis, men det vill inte ts försöka förstå för hon har redan sin åsikt klar och kan inte se andra perspektiv. Hon startade bara denna tråd för att få medhåll för sin linje. Hon är dessutom tydligen expert på ämnet eftersom hon jobbar med barn.

Hoppar snabbt in och berättar att de är fem år,  dvs inte så stora ännu. Vi har tackat nej, barnen är helt ok med det för vi har andra planer den dagen helt enkelt. Den ena ska på sin fotboll och en andre ska på simskola, om nu någon trott de satt i hop och gör allt tillsammans, så nej så är det inte.

Jag skulle aldrig kräva att någon måste bjuda båda mina barn. Lika lite som jag skulle kräva att få gå på en fest där jag först inte var bjuden. Man fattar ju att föräldrarna dragit gränsen någonstans eller att barnen själv fått välja de barn de leker med etc. Det blir enklare för barnen att förstå efter några kalas att ibland är det min tur och ibland inte. Första gången var värst att förklara. Men när det blir som i vårt fall fem kalas under en sommar för den ene tvillingen och inga för den andra så blir det lite frustrerande och varje gång man ser ett litet färgglatt kuvert i lådan så hoppas man att det ska stå den andres namn för en gångs skull......