Dina, mina och kanske våra barn?

Prata med din sambo om din oro.När man är mammaledig ,då får man ju mindre.Han kan tänka sig betala då lite mera,när du är hemma med barnet.

Prata om ekonomi innan ni blir gravida. Det blir inte kul för någon om du ska leva på existensminimum för att ni får ett gemensamt barn. Sen kan väl han ta halva föräldraledigheten så att ni delar på inkomstförlusten.

jag och min man är gifta och vi hade gemensam ekonomi redan från början så för oss gjorde det ingen skillnad när vi fick ett gemensamt barn.   Vi hade båda två barn sedan tidigare och eftersom vi anser att vi är en enda gemensam familj så betalar vi givetvis utifrån det och gör ingen skillnad på barnen. 

så den mindre summa jag fick i föräldrapenning gjorde ju inte nån större skillnad egentligen. Jag hade ut ca 8.0000 efter skatt i föräldrapenning och det kunde jag dessutom ta körkort på , passade på med det när jag var föräldraledig, min man skiftjobbade så han hade hand om barnet medan jag var på körskolan . 

Vi har delad eftersom min sambo och hens fd fortfarande har ett konto gemensamt till sina barn där barnens barnbidrag kommer in och de delar kostnaderna för sina barn vad gäller tex fritidsaktiviteter så som fotboll, ridning, bandy osv,. Jag däremot har aldrig kunnat spara barnbidraget till mina barn så de har mindre. Är vi iväg så gör vi självklart ingen skillnad på barnen då betalar den som finns där om det är mat, glass eller fika osv. Men de stora utgifterna till jul å deras födelsedagar osv betalar vi för våra egna barn.

Sen måste man göra skillnad på barnen. De är ju olika individer med olika intressen... ????

Det som oroar mig är OM vi blir gravida hur jag ska klara mig. Enda sättet är ju att diskutera med min sambo som ni säger. ?

Det är en sak att göra skillnad på barn som individer och en helt annan att göra skillnad på barn ekonomiskt (och orättvist).. Kalle får böcker i julklapp och Lisa får pussel är att se tll barnens intressen som individer, att göra skillnad på barnen som individer. Kalle får julklappar för 5000 kr och Lisa får julklappar för 500 kronor är att göra skillnad på barnen ekonomiskt, och det ska man inte göra.

Vi har sex barn i vår familj och här betalar vi ur en och samma ficka till alla barn eftersom vi har gemensam ekonomi.  Ekonomiskt gör vi ingen skillnad på barnen. Men ur intresse och hobbysynpunkt blir det givetvis skillnad som Aniiee så viktigt påpekar ovan.  Och då är ändå våra barn mellan 7 och 20 år. 
Dottern får bidrag till sina cosplaykostymer och sonen får likvärdig summa när det gäller skatboardåkning och minstingen får utefter hans intressen.  Vems barn det är har ingen betydelse eftersom vi räknar oss som en familj.

att det finns ex som också bidrar är ju inte något vi räknar in i vår ekonomi eftersom det är deras pengar och inte våra. Vill exet skjuta till samma summa till dotterns cosplaykostymer är ju det utöver det vi redan lag och kommer alltså från hennes ekonomi och inte våran.  Det är ju ungefär som att farmor skulle bidra med en slant.

Exet har sina kostnader för barnen och vi har våra kostnader för barnen

Men ja du måste prata med din sambo och ni bör se över er ekonomi och er syn på ekonomi när ni bor under samma tak. För får ni ett gemensamt barn så kommer det ju bli väldigt orättvist om det inte blir samma syn ekonomiskt och det gäller ju alla i familjen. För det är inte okej att sambon kan ösa pengar över sina barn men du får nöja dig med att titta på eftersom då du nästan är pank. Och ett gemensamt barn innebär ju gemensamt ansvar ekonomiskt.  

Egentligen var det jag som ville ha delad från början eftersom min sambos barn är väldigt bortskämda av både hen och hens ex. De har mycket pengar sparade och de plockar ut när de behöver därifrån. Kände då att de pengar jag har behöver jag ha till mina egna barn som jag inte har sparade pengar till. Mina barn vill inte heller ha lika mycket som min sambos döttrar där det är converse, hår, naglar, senaste mobilen osv. De är vana vid att inte få det senaste eller det man vill ha. De får spara och önska sig. (Så här i efterhand va de kanske dumt att vilja ha delad ekonomi vad gäller barnen).
Julklappar och födelsedagspresenter har vi satt en summa för så de inte ska bli olika mycket pengar för våra barn. Så 1200 kr max.
Min sambo, som alltid haft mycket pengar pga tidig karriär har nästan ingen förståelse alls för att jag har ångest över pengarna. Jag har ofta inte mycket kvar när månaden börjar gå mot sitt slut och vi delar allt lika vad gäller gemensamma kostnader och mat. Vilket egentligen är orättvist när hen tjänar så mycket mer än mig. Jag försöker diskutera men det är svårt när vi inte förstår varandra...

Varför ska du ha ett barn till när du har mer månad än pengar kvar innan lön?

Då är min motfråga, vem ska betala för ett gemensamt barn ?  Och hur ska du ha råd med det om ni inte kan ha gemensam ekonomi? 

Jag tror inte det räcker med att du pratar med honom. Du behöver visa honom hur orättvist fördelat ni har det. 

Gör en enkel budget med hans inkomst och utgifter och summa kvar att leva på och sen gör du lika dant med din egen inkomst och utgifter och summa kvar att leva på.  Be honom förklara sen vem som ska betala för ett gemensamt barn och varför och hur det i så fall ska se ut. 

Jag tror att det blir för komplext och stort att förklara med allehanda utgifter och kronor hit och dit. Gör en enkel  och liten kalkyluppställning som i Lyxfällan, Ta bara med dom stora viktiga posterna. 

Förklara också på ett separat papper vilka saker du måste avstå för att ha råd att leva i vardagen. 

Och ni måste också sluta se exets pengar som en del av er budget. För så är det inte.  Barnens pengar är utöver era pengar , se det ungefär som att mormor skulle betala x kronor varje månad . Det är alltså öronmärkta pengar som inte ska räknas in i er vardagsbudget.  Han gör kanske det och ser därför inte exakt hur snedfördelat det faktiskt är.   Han tror kanske att x antal kronor från exet gör att ni har mer pengar att strö omkring er och det blir lite dyrare vanor.  Men dom pengarna får ju du aldrig del av.