Finns det någon som gjort detta?
Hej alla
Detta blir långt är jag rädd...
Jag har ett femårigt bonusbarn som kom till genom lurendrejeri från mammans sida och naivitet från pappans. Pappan har aldrig velat ha barn men sedan han och jag blev ihop så har han startat upp med umgänge.
Dock är han inte vidare engagerad, det är jag som gör allt, det är mig bonus ropar på om hen behöver hjälp osv. Det enda pappan gör är att läsa saga och natta.
Pga olika saker, bla att pappan vägrar skärpa sig och engagera sig mer (vi har varit ihop i lite drygt 4 år) både i barnet och i vårt gemensamma liv så kommer vi nu att gå isär.
Mamman till barnet är inte heller någon vidare förälder. Jag orkar inte gå in på det men soc är inblandat och vi har varit på många många möten, ibland med mig med, ibland bara pappan och mamman. Nu senast (förrförra måndagen) vi var där så tog jag upp detta med att vi funderar på att gå isär och pappan kläcker då ur sig: Ja, blir det så (han vill inte men kan/vill inte ändra på sitt sätt) flyttar jag hem till xstad (75 mil härifrån lite drygt) så då kommer umgänget att upphöra.
Det hade jag inte förväntat mig men samtidigt är det rätt logiskt. Här har han timjobb bara efter att företaget han jobbat för i flera år konkat och det har varit tufft med ekonomin ett tag då även jag är arbetslös då min arbetsplats försvann i en omorganisering. Han har inte heller skyddat sig genom att vara med i akassan, han gick med första gången han fick höra att företaget gick dåligt, men hann inte vara med tillräckligt länge. I x-stad får han jobb direkt då hans släkt har eget inom branschen han är i.
Här måste man också stå i bostadskö i flera år för att få bostad, där kan han bo i sin fars gäststuga tills han hittar något eget.
Mamman blir då rasande och börjar anklaga mig för att inte bry mig ett dugg om hennes barn, hon har tidigare varit rasande för att jag försöker 'ta' hennes barn ifrån henne. Det blir ganska otrevlig stämning och mamman orerar om att hon minsann måste få sin egentid, det är superviktigt för henne och hon vägrar minsann att pappan ska 'slippa undan' umgänge.
Den kvinnliga handläggaren på soc frågar då pappan om han kan tänka sig att ombesluta sig ang flytt men pappan säger tvärt nej på ett sätt som visar att det inte är någon idé att diskutera det vidare. Sedan frågar hon om pappan kan tänka sig att ha boendet men det blir lika tvärt nej där. (Här blir mamman arg och börjar skrika igen men tystas av den andra handledaren) Den manliga handledaren säger då att det är bra för bonus med kontakt med båda sina föräldrar men pappan säger att han inte tänker diskutera saken, han vill inte punkt slut.
Här bryter ett regelrätt storgräl ut mellan mamman och pappan och jag som a l d r i g höjer rösten vrålar: Men håll käften båda två för fan! Det blir knäpptyst och sen avslutas det hela med att ett nytt möte bokas.
Idag blev jag uppringd av handledaren som frågade om jag kunde tänka mig att bli fosterfamilj till bonus. Tydligen har det hänt saker hos mamman som de inte talade om vad, men nu var iaf bonus placerad hos jourfamilj.
Finns det någon här som är fosterfamilj till sitt bonusbarn? Jag tänker mest på hur mycket kontakt jag måste ha med mamman, för det har jag ingen större lust med då hon är ganska ovettig. Hon har sms:at 'miljoner' gånger sedan mötet med soc och det är inga snälla saker hon skriver och blir jag fosterfamilj lär det inte bli bättre.
Förlåt för att det blev långt, jag försökte förklara så mycket som möjligt med så få ord som möjligt men det gick inte så bra.
