Är ni delaktiga i bonusfamiljer?

Det är nog svårare när ena har barn och inte andra. Då är ju bara den ena förälder. Den andra lever ju mer i en parrelation.

Har man gemensamma så gör kanske inte ett eller två barn till så stor skillnad tänker jag.

Så är det för mig iaf. Förälder är man ju alltid oavsett om barnen är hos en eller inte. Har man dom inte på heltid så kan jag tänka mig att varje timma extra är ett STORT PLUS dessutom.

Jag var ju singel utan barn när jag träffade min man och jag har ju växt in i rollen ännu mer efter att jag blev förälder. Jag kan förstå hans känslor på ett helt annat sätt nu. Jag trodde jag förstod ganska så bra men det gjorde jag inte.

Jag kanske var lite snabb i tankarna. Vi gör inte så ofta så otroligt viktiga saker att dom inte kan komma hem. Händer det något särskilt eller att vi åker bort så är vi ju inte hemma helt enkelt. Då åker vi ju inte hem.

Är det däremot någon mindre resa så får dom åka med då. Två eller tre barn spelar ingen större roll. Nu är dom 15 och 19 så nu klarar dom sig ju själva hemma också om vi är iväg.

Jag har sagt till mannen att han inte behöver fråga mig om dom får komma hem utan bara säga till att dom kommer. Sen vet ju han om vi ska bort eller att det är något och då säger han ju det till dom bara.

Men hemmet är och har alltid varit deras lika mycket i mina ögon.

Sen kan jag förstå att andra vill ha det annorlunda. Det svåra är väl när dom vuxna inte är överens, som vi är.

Skulle ngn ständigt anklaga mig för att inte gilla hans barn skulle jag hålla med tillslut..

Jag är bra sugen för att se vad han säger men det glömmer han väl aldrig sen i sf.. :)

Jag förstår precis hur du menar. Det är samma sak här. Dagar ändras hela tiden och hur som helst, efter mammans önskemål. Inte för att bonusbarnet inte får vara här, men skulle vara trevligt att veta innan hur många som ska äta middag tex. Så man vet hur mycket mat som ska göras. Blir aldrig tillfrågad eller förvarnad. Men bäst att hålla mun annars är man väl en sån dör hemsk bonusförälder som borde vetat bättre innan.

Behöver hjälp att sortera mina tankar lite. Min man har en son som bor hos oss varannan vecka. Sonen är trevlig o vi respekterar varandra, så inga problem med pojken. problemet ligger i mannen o hans ex som ständigt gör förändringar i hur pojken ska vara hos oss eller hos mamma. Egentligen inga problem, men mannen säger aldrig nej till exet oavsett om vi har annat planerat eller inte, vilket gjorde mig irriterad då jag ständigt får planera om.

Efter ett tag tröttnade jag (innan vi bodde ihop, jag har nämligen oxå ett barn sen tidigare så planering är A o O för att få tid tillsammans) och satte ner foten. Jag nekade att det skulle bytas helger (om det inte händer nåt speciellt såklart).

Nu istället så säger mannen ingenting, mer än precis innan han ska tex hämta pojken på mamma-veckan. Sen säger han att han har visst sagt det, jag måste ha glömt och sen blir han jättearg för att han tror att jag inte gillar hans son (vilket inte är det som det handlar om).

Nu vet jag inte längre om jag verkligen är så hemsk, eller om jag har rätt att bli tillfrågad om förändringar innan?

Jag är så trött på att ständigt känna mig överkörd o orespekterad, min man tycker såklart att jag överdriver.

Javisst, hur ska jag få honom att fatta då???

Jag har oxå barn sedan tidigare o sen har vi även gemensamt barn.

Det verkar tydligen inte spela någon roll för mig som ff anser att man kollar med varandra. Jag själv skulle inte ändra i umgänget eller göra semesterplaner tillsammans med mitt ex utan att först ha kollat av med min man..

O självklart är det lika mkt sonens hem!! Jag har aldrig påstått något annat, men att man informerar övriga familjemedlemmar hur man räknar befinna sig i sitt hem, om man ska ta hem vänner på fyllefest eller annat anser jag vara sunt förnuft. O gäller för alla.