Missfall eller aldrig gravid?

Så hade jag det när vi började. Jag fick alla möjliga gravsymptom nästan varje månad, men likförbannat aldrig ett enda plus. Fick också mer oregelbundna cykler, framförallt längre än någonsin innan. Jag var helt övertygad om att gravtesterna visade fel och att jag fick missfall i stort sett varje gång. 

Idag tror jag inte detsamma. När vi utredde oss visade det sig att det inte var mig felet låg hos, utan hos maken som har få och dåliga simmare. Vi remitterades direkt till IVF där alla mina ägg befruktades med ICSI. Det är alltså när man tar spermien, plockar bort svansen och injicerar den rakt in i ägget. Läkaren sa till oss att vi hade så dåliga chanser att bli gravida att de inte ens trodde att befruktning skulle ske om de la spermier och ägg i en liten skål tillsammans. 

Så i efterhand är jag rätt säker på att spermierna aldrig ens kommit fram till äggen. Med ICSI befruktades äggen strålande och nu är jag gravid efter ett missfall förra försöket. Nu vet jag hur det känns att vara gravid och vet att trots symptomen jag hade (som i vissa fall var värre än jag haft under mina två graviditeter) kändes det väldigt annorlunda när det väl hände. Mitt missfall skedde jättetidigt, i v. 4 kanske, och ändå plussade jag starkt i flera veckor till. Hade äggen fäst tror jag att du kunnat se det, åtminstone någon gång. 

Jag tror absolut inte att du inbillar dig det du känner. Kanske är du skengravid, men jag vet inte hur det fungerar. Min rekommendation är att skriva en egenremiss till fertilitetskliniken i din närhet så snart som möjligt så ni kan få hjälp, för det finns jättebra hjälp att få :) 

Tack för svaret! Har länge funderat på att gå och kolla oss så att allt står rätt till. Lika bra att göra det så snart som möjligt men jag har gynekologskräck, hehe. Grattis till er! Just nu känns det verkligen som en utopi att bli gravid men uppenbarligen lyckas andra som haft det svårt så någon dag kanske :)

Det låter som en bra idé att kolla upp er :) Det finns knappt något som är jobbigare än det ni behöver genomgå just nu. Det tar på en. Gillar inte heller gynekologer, men de på fertilitetskliniken har hittills varit väldigt vänliga och försiktiga. Det är irriterande och orättvist att behöva hjälp för det här, men de är riktigt duktiga på vad de gör, så jag tror du kan hoppas med gott samvete :)