Hjälp, en pappa som motarbetar allt

Jag får litet vibbar av ett uttalat kontrollbehov här, att du inte kan koppla av och lita på att dottern har det bra hos sin pappa utan att du är där och kollar hela tiden.

Om dottern är gammal nog att få en mobil kommer du runt problemet. Då kan du ringa henne direkt.

Men herregud, BARNET kan väl inte förbjudas kontakt med sin andra förälder varannan vecka?? (Mentat, hur tänkte du nu?!) det är ju helt hemskt om hon ska behöva längta efter mamma varannan vecka och pappa varannan hela sin uppväxt utan att få ringa! Hur kan man göra så mot sitt eget barn?

Det skrev hon inte, dvs att dottern skulle vara förbjuden att ringa. Det är möjligt att hon är för liten för att klara av det, det framgår inte av TS.

För ett barn är det ju bäst när föräldrarna kommunicerar på ett moget sätt och inte bråkar eller snackar skit om varandra. Tror inte barnet lider nån skada av att inte ha någon kontakt med den ena föräldern under en vecka så du behöver nog inte känna ångest över att barnet behöver dig under den veckan för att må bra (beroende på hur hen mår med sin pappa såklart). Om barnet mår bra hos sin pappa så kan du nog släppa tyglarna lite. Det är bra att dom får tid att bonda. Däremot är det dåligt om pappan inte kommunicerar med dig eller är fientligt inställd till dig. Kommunikation är alltid bäst.

Jag är sj ett skilsmässobarn. Min mamma snackade alltid småilla om min pappa. De sa bara hej till varandra, knappt nåt mer. Pappa var ganska oengagerad i oss barn men ändå tillräckligt för att vilja vara med oss och leka med oss. Om jag fick önska så hade mina föräldrar kommunicerat m varandra som vuxna människor, min mamma hade låtit bli att tala illa om pappa, och pappa hade ringt oftare och frågat hur vi har det (vi var hos pappa bara varannan helg).

Självklart ska du kunna ringa dottern när hon är hon sin pappa. Men jag misstänker att det hela bottnar i att du är lite för kontrollerande. Dvs. att du kanske ringt för ofta. Kanske utrycker du för mycket saknad för dotten och kollar så pappan sköter henne osv. 
Jag har svårt att tro att pappan enbart är elak och vill bryta kontakten helt. Jag är helt säker på att även du tröttat om pappan ringt i tid och otid för att "kolla", kontrollera och prata med dottern.
Ta ett kliv bakåt, lita på att pappan fixar att ha henne. Lita på att dottern har det bra där.
För mycket omtanke och saknad, oroar enbart dottern. Det får inte henne att känna sig trygg.
Du har inte uttryckt att dottern verkar fara illa hos sin pappa, därför antar jag en del av problemet ligger hos dig själv.

Ju mindre du kräver kontakt, ju mer kommer sannolikt pappan tillåta. Litar du på honom, kommer han lita på dig. Då finns dessutom möjligheterna för att börja kommunicera och sammarbeta om dottern.

Hej på er och tack för era svar, tänkte jag skulle förtydliga lite.
Jag har inte ringt till pappan på jag vet inte hur länge kanske 2 gånger på 1 år. Däremot har jag skickat kanske 1 sms i veckan och frågat hur det är med henne men det är tydligen för mycket. Så nej jag är inte för kontrollerande och jag är inte för på som några av skrev. Inte enligt mig iaf.
Däremot tycker jag det är viktigt att vi skulle kunna kommunicera på ett vuxet sätt när det gäller henne, och när jag har försökt göra det så har det inte gått utan jag får bara skit tillbaka.
Han är en bra pappa med dottern och ja hon har det bra hos honom det betvivlar jag inte. Men när dottern (snart 4 år) ber mig att ringa henne och så får jag inte det då blir jag både arg och ledsen.

Det du skriver här är onekligen väsentlig information som inte framgick av TS. Ett SMS i veckan och att inte ringa mer än vad du beskriver är definitivt inte för mycket, nej. I så fall håller jag med dig.

Tack, vad bra då e jag inte ute o cyklar..

Vad händer när dottern säger att hon vill ringa mamma? Får hon det? Säg att hon kan ringa dig när hon vill för dig. Det är alltid svårt när man separerat och när dom är lite mindre... Om några år kan hon ha egen mobil och då blir det inga problem. Jag vill inte heller ha någon kontakt med barnets pappa om det inte gäller saker som rör barnet. Men jag skulle aldrig hindra mitt barn från att ringa sin pappa och jag skulle aldrig snacka skit om honom till vårt barn. Jag förutsätter att pappan hör av sig om något händer, annars anser jag att allt är bra. Kan också bli jobbigt för barnet att prata med den andra föräldern, den börjar sakna och kan bli ledsen... Vet att mitt barn sa en gång, när han hade mobil, ring inte mig, jag ringer dig, annars saknar jag dig...

Hej Bullen
Jag har faktiskt ingen aning om hon frågar honom om hon får ringa mig för hon har aldrig gjort det, så jag kan inte svara på om hon frågar. Däremot har hon bett mig ringa när hon är hos honom och skulle hon frågat mig om hon fick ringa honom hade hon fått göra det. Och jag skulle aldrig neka honom att ringa under min vecka om han ville prata med henne.
Och nej jag är inte heller ute efter att ha kontakt med pappan mer än när det gäller något med dottern, (både han och jag har gått vidare) men det är viktigt att kunna ha en normal konversation vad det gäller dottern och saker som rör henne. Det kan vara saker som om man är ledig, kläder, blöjor som ska slutas med eller att hon ska till bvc eller tandläkaren osv.. och tänk om något skulle hända exempelvis mig och jag behöver få kontakt med honom eller henne men han vägrar svara för att han ser att jag ringer.. Det funkar ju liksom inte..
Det jag vill är att man ska kunna ha en "normal" relation där man kan prata om sitt gemensamma barn när det behövs och att jag ska få prata med henne och hon med mig när det är något.
Det är inte så att jag hade tänkt ringa flera gånger om dagen utan kanske någon gång i veckan bara för att fråga hur det är med henne.

Ja, pappan hanterar inte situationen på ett vuxet sätt men lite du kan går åt saken.

Då är det jobbigt :( Vi pratar ändas om det som gäller barnet.. Och oftast via sms... För oss har det bäst funkat när vi sluta ha en "bra" relation, utan bara ta det som handlar om barnet. Lillen har alltid haft två garderober, så vi slipper kånka i mellan osv... Allt för att minimera kontakten... En sak vi dock har gemensamt är att vi älskar vårat barn. Och vet att vi båda vill barnets bästa och skulle kontakta den andra om något skulle hända. Därför känner jag ingen oro, vad jag en tycker annars om människan... Nästa gång dottern vill att du ringer, säg att det är bättre att du ringer när du vill prata med mig :) Se vad hon säger... Det är alltid svårt när man separerar med barn, jag förstår dig och jag förstår honom. Men jag kan inte förstå om det nu är så att om dottern vill ringa dig att han säger nej... Där gör han ett jätte fel!!! Hoppas det löser sig.

Tips till tursan: Hantera kontakterna om allt som rör barnet via e-post! Det blir inte lika lätt känsloinfekterat som det kan bli om man talas vid och man hinner tänka efter en gång till medan man skriver något.

Ge henne en mobil så kan hon ringa därifrån. Men jag antar att han inte kommer hjälpa henne med telefonen...

Kan du inte försöka få till att du ska träffa henne en eftermiddag mitt i hans vecka?

Min bonus mådde inte bra av att prata med sin mamma när hon var här under en period när hon var yngre. Jag vet att de pratade om att mamman skulle ringa när de sa hejdå och att dottern då ville. Men när mamman väl ringde blev hon ledsen, längtade och gade dåligt samvete för att hon inte saknat mamma o velat åka hem... Vi fick stoppa sådana samtal tills hon blev lite äldre.

De flesta barn lever i nuet och enligt min erfarenhet så är det ganska vanligt att de inte vill prata med den andra föräldern..

Däremot tycker jag det är fel att hindra ett barn från att ringa om barnet själv uttrycker att det vill. Kruxet är ju att du faktiskt inte vet om hon VILL ringa när hon är hos pappan...

Nej. Jag tycker inte att du behöver skicka ett sms i veckan när hon är hos sin pappa. Har ni samarbetsproblem och han uttryckligen bett dig låta bli så uppfattas dina sms säkerligen som kontrollerande och att du dels vill lägga dig i och dels att du inte litar på att han kan ta hand om ert barn. Att du inte tror att hon mår bra.

All information kan mkt väl tas genom ett mail. Lediga dagar, tandläkarbesök osv. Det måste man inte prata om..

Om du helt slutar att ringa och skicka sms, skickar ett sakligt mail en gång i veckan OM det är ngt som behover vidarebefordras - då kanske han faktiskt skulle svara om du ringde o det krisade...

Jag föreslår faktiskt att du låter honom sköta din vecka och litar på att dottern mår bra. Säg till dottern att hon får ringar om hon vill men att det inte är ngt måste. Då ses ni hekt enkelt om en vecka. O önska henne en rolig vecka med pappa :)