Min styvmamma ger mina småbröder skräp!
Jag är en kille på 17 år, och har två yngre halvbröder på 8 och 2 år. Jag har ända sen lågstadiet haft problem med vikten, men har gått ner 11 kilo sen i Mars nu och det fortsätter neråt.
Jag har varit extremt beroende av socker och diverse skräp, och jag vet vilket helvete det är. Och jag förstår verkligen inte hur hon tänker när hon trycker i ungarna allt skräp.
Åttaåringen är väldigt bortskämd, jag misstänker starkt att han har damp eller adhd, men inget jag fått veta i alla fall. Han är i alla fall hyperaktiv och har väldigt svårt att koncentrera sig. Eller så koncentrerar han sig så hårt att han nästan glömmer om han är kissnödig.
Och jag förstår verkligen inte hur hon resonerar när hon alltid ser till så att det finns glass, chips och godis hemma, och han får äta hur mycket han vill, när han vill.
Har själv varit överviktig hela mitt liv, och vet hur jobbigt det är, och det sista jag vill är att min bror ska behöva genomlida samma helvete.
Han har nog med problem i skolan som det är (vilket jag misstänker är pga hans hyperaktivitet och noll folkvett), skulle han bli överviktig skulle hans situation bara förvärras på alla sätt och vis.
Men hur, HUR, ska jag kunna säga det åt min styvmor utan att hon går i taket och kastar skit på mig för att jag försöker lägga mig i hur hon uppfostrar sina barn?
Hans matvanor skulle jag säga är:
2-3 glassar per dag (piggelin mestadels. kan också lägga till att han aldrig BER om glass, de sticker den i näven på honom.)
McDonald's 2-3 gånger i veckan
Chips/Popcorn/Ostkrokar varje dag, då och då över dagen.
Och han dricker ingenting annat än läsk, Oboy eller saft.
Han äter väldigt lite husmanskost, och fyller ut det med snask istället.
Det enda han gör på dagarna (nu när det är sommarlov) är att han sitter inne och ser på TV dagarna i ända. Ibland åker de och badar eller liknande, men annars bara TVn.
Han är inte överviktig än, men det var inte jag heller i hans ålder, det kom något år efteråt.
Det är, som ni kanske märkt, min styvmor som är det stora problemet. Min far säger bara ja och amen till allt.
Jag vill för allt i världen inte att han ska behöva genomlida samma sak som mig, så vad ska jag göra?