Hur skulle du ha tänk?

Men man ska inte behöva göra saker man inte vill. Det finns inga måsten. Om jag kände som dig så skulle jag aldrig gå med på att hjälpa till med detta.

Som sagt, jag är nervös. Vad mer kan jag göra?

Ehh det här är inte jag!

Inte ens om helvetet frös till is skulle jag åka och handla med en människa som betett sig så illa. Om jag fått en rejäl ursäkt och en ordentlig förklaring på varför människan uppfört sig så fruktansvärt illa, ja då hade jag möjligtvis fundera på det.

Jo... rätt konstigt men vissa har ingen uppfattning om hur man beter sig, alls.

Förlåt, ta inte illa upp nu, men du låter väldigt ung och naiv. Mja, man kanske inte ska behöva göra saker man inte vill, men dog finns det måsten alltid.

Jag är inte överförtjust att spendera julafton tillsammans med släkten, men det är en stor tradition hos oss, alltså ett måste. Det är bara börja förbereda sig mentalt en månad innan, samla energi och bita ihop. Samt sova en vecka i sträck efteråt.
Jag vill egentligen inte stå i gassande sol och lyssna på högtalarrundgång och 7åringar som sjunger falskt och i otakt. Men det är ett måste. Hur skulle det annars se ut om man inte är med på sina barns skolavslutning liksom.
Jag skulle mycket hellre ligga kvar och sova till 12 på lördagar. Men eftersom man har barn som behöver få i sig frukost innan innebandyturnering så blir det till att ställa klockan 05:00 istället. Eftersom man måste vara i en sporthall långt ut i skogen 7 på morgonen, där man dessutom måste tillbringa precis hela dagen och det enda kaffet som finns inom en mils radie är det varma vattnet med kaffeessens i sporthallens cafeteria, som dessutom kostar 10kr för en deciliter.

Sedan kan jag dra till med ett extremexempel: Jag vill inte betala skatt, men det är ju lättare att smita ifrån döden än skattmasen så man är så illa tvungen att göra det också.

Ibland måste man bita i det sura äpplet, vara den större människan och bara inse att det faktiskt finns måsten i livet.

Fast vissa måsten kan man sålla bort och att åka och handla med sin sambos galna ex är definitivt ett måste som jag sållat bort.

Fira jul med galna släkten och att åka på sega innebandyturneringar för att ens barn är med är ett annat sorts måste.

Fast å andra sidan kanske man faktiskt behöver hjälpa det galna exet för att upprätthålla en bra kommunikation.
Det tar oerhört mycket på både krafter och tid om man har en galen människa mot sig som försöker motarbeta precis allt man gör och som försöker sätta krokben för precis allt denne kan komma att tänka på.

Jag vet hur det är att ha ett ex i hasorna som tror världen kretsar kring henne.

Och dessutom tycker jag inte det är ett ansvar för bonusföräldern att handskas med sin sambos ex .

Ja, jag vet också hur det är att ha sådana personer i sin närhet.
Jag tänker som såhär att barnen ingår i ens egna familj (speciellt om man driver ett hushåll tillsammans) och exet är mamma till dessa familjemedlemmar.
Om konflikter tar mycket tid och energi så tycker jag att man ska välja sina strider med stor omsorg.
Precis som alla andra måsten. 
Är det värt att få hälften av släkten emot sig bara för att man vill fira julafton ensam? Kanske, kanske inte.
Är det värt att ses som en dålig mamma av resten av barnens klasskompisföräldrar och få besvikna barn bara för att man inte kan stå ut med att lida sig igenom en skolavslutning? Kanske, men förmodligen inte.
Är det värt 10 års fängelse för skattebrott bara för att man inte vill betala skatt? Kanske för vissa, men inte för de allra flesta.

Och dessutom så tycker jag att det visst blir bonusförälderns ansvar att i alla fall ge ett förstasvar till exet om förfrågan kommit till just bonusföräldern. Det skulle ju bli jättetokigt om bonusföräldern får ett sms och låter sambon svara på det. Då är det ju bättre att ge ett kort svar och om det skulle komma opponeringar på det, först då kan man lägga över ansvaret på sambon.

Men när allt kommer till kritan så tycker jag att man alltid ska gå in med inställningen att man gör det som är bäst för barnen. Vid en sådan här situation så är det två hushåll som ska samarbeta med att uppfostra, vårda och ge individer omsorg. Vad är då bäst? Att faktiskt samarbeta och hjälpa varandra, eller bråka, leta efter konflikter och dramatik och med flit försöka sätta så många krokben som möjligt för varandra?
Båda alternativen kommer att ta på krafterna, men vilket alternativ mår barnen bäst av?
Dessa dilemman är liksom sådant man får ta om man är vuxen och lever i en sådan situation. "life's gonna suck when you grow up" eller om man hellre vill ha en lite mer positiv inställning: "man måste gilla läget, gillalalala läget".

Ditt sätt är kanske det rätta om man valt att ta ansvar för varandras barn. Vi gör inte det.

Och min sambos barn ingår inte i min familj däremot är han en del av mitt hushåll varannan vecka.

Och jodå det går utmärkt att be ens partner svara på sms från ens ex, det kan ju till och med betyda att exet fattar vinken om att man inte vill ha med denna att göra. Annars är ju spärrat nummer ganska smidigt oxå.

Och för mig så är det så att det var betydligt mer motiverande att gå på mina barns skolavslutning, Även att det betydde 1,5 timme av fiolgnissel och falsktoner på blockflöjt så stod man ut. Med sambons barn kan jag välja vill jag gå japp då gör jag det.

Och gilla läget ja det får man göra varesej man tar föräldraansvar för sambons barn eller inte

Visst finns det sk måsten, men det är saker som man väljer att ta på sig för att en som står en väldigt nära blir glad och uppskattar det, som tex dina barn på sina turneringar.

Men som i ts att ta med exet som man har noll och ingen (god) relation till överhuvudtaget, hade blivit ett kort nej!

Sedan finns det ju måsten som är direkt lagstadgade, som tex skatten. Men att köra exet hit och dit faller verkligen inte under lagstadgat, utan är i högsta grad frivilligt, och är uteslutande beroende på hur exet själv är och har agerat.

Och så finns det andra måsten som att man tex måste stå i kö till kassan. Man måste svara på tilltal. Man måste äta spagetti och köttbullar med bestick på restaurang. Man måste låsa om sig när man använder toaletten på jobbet. Man måste använda hörlurar om man lyssnar på musik i allmänna utrymmen.Man måste respektera andras personliga utrymmen.

Jag hade inte åkt och handlat med någon som polisanmält vare sig mig eller någon i min familj. Sen är det skit samma om det är min bonus mamma eller inte. Vill man ha min hjälp eller mitt gillande så får man förtjäna det. Jag måste ingenting mot en person som inte behandlat mig väl. Om inte den personen tydligt kommer till mig och ber om förlåtelse.

Aldrig i livet att jag skulle gå med på något sådant. Min sambos ex har inte betett sig riktigt så illa, men hon har varit ett riktigt arsle och extremt gränslös och jag skulle inte ens överväga ett ja.

Beter man sig som en idiot så förtjänar man faktiskt inte att bli väl behandlad och kan man inte acceptera ett nej i det här fallet så är man faktiskt sjuk i huvudet.

Ts varför ska du göra något alls? Låt din man sköta problemet och våga säga nej!

Hon är inte mer värd än dig, glöm inte det.

Folk som beter sig som henne behöver liksom inte få en ursäkt för det, utan hon kan ju börja bete sig så ändå, och då har ni slösar massa tid på att var snälla? Nejnejnej.