Vad är bäst för katten?
Vi har en katt som flyttade in till oss förra sommaren, hans ägare bor längre upp på gatan och de saknar sin kisse..
Vi har kontakt med ägarna och umgås lite då och då, vi har sagt att det är ok att han är hos oss, men vi har också kommit överens om att vi inte ska ge honom mat, och det funkar, han går hem till dom och äter varje dag och sover hos dom på vinternätterna. Han är dock alla annan tid hos oss, jag jobbar på dagarna, sambon är hemma och sjukskriven och då släpper han inte in katten på dagarna, men det gör jag när jag kommer hem vid 17 tiden... där börjar våra problem...
Vi märker att katten är hungrig (han blir helt stirrig när vi öppnar kylskåpet och han ställer sig på bakbenen och försöker nå upp till diskbänken när vi lagar mat), vi säger åt honom att gå hem och äta men det gör han inte, även om vi lyfter ut honom eller inte släpper in honom när jag kommer hem från jobbet så går han inte hem, han sitter och ylar utanför dörren istället...
Jag har inga problem med att han får komma in, han får ingen mat och han ligger på en köksstol bredvid oss när vi äter, han får vatten givetvis. Sen är det gos i soffan som gäller resten av kvällen, han är som ett plåster. :)
Min sambo tycker dock inte att vi ska släppa in honom när jag kommer hem, han tycker inte att det humant mot katten att släppa in honom och sen inte ge honom mat medans vi sitter och stoppar i oss...
Jag å andra sidan tycker att det är taskigare mot katten att stänga dörren mitt framför nosen på honom när jag kommer från jobbet (han älskar verkligen att vara hos oss och han kan ligga utanför vår dörr i måååånga timmar och vänta på oss) bara för att släppa in honom efter 1 eller 2 timmars ylande, han får ju inte i sig någon mat iaf..
Vad är taskigast mot katten? vad mår han sämst av? Att inte få mat hos oss eller att inte få komma in? och hur gör vi i sommar, då vill vi ju ha altandörren öppen och då har han ju fri passage att komma och gå som han vill...?
Min sambo och jag bråkar väldigt mycket över detta... :(
