Du med hbtq-, bdsm- eller polyläggning, vad har du mött för bemötande i samhället då du blivit öppen med hur du är?

Jag förstår vad du går igenom. Så så, huvudet mellan knäna. Djupare. Drick detta vattnet när det slutat snurra. Så så..

Jahaa...nejnejnej.....det var inte alls det ursäkten handlade om. Den var riktad till Anonym(L) då jag hade kommenterat till Anabolakillen där jag råkade förutsätta att Anonym(L), som han hoppade på med att låta han och hans "killar på gymmet" förgripa sig på Anonym(L). Då Anabolakillen har gjort samma hot förr i andra trådar (även mot mig) så råkade jag förutsätta att Anonym(L) var manlig skribent.

Jag och Anabolakillen är INTE samma trådskrivare. Absolut inte, jag är så långt från denna persons homofobiska uttalanden som det går. 
Dock har någon anmält/tagit bort de inläggen som fanns innan min ursäkt.Hjälp? :D

Jag har läst det 2 gånger och ser inte hur våra två förklaringar går emot varandra? Min version var endast lite mer komprimerad. Men hey, det är bara bra med övertydlighet i dessa tider. Vad jag kan utröna ifrån din text är att du är Anonym(L) samt att Anabolakillen är en tjej. Att jag inte är en man bestrider jag å det grövsta.

Bara skämtar lite, ts.

:D

Det där var elakt...;)

Well man heter ju inte verklighetsförmedlingen för intet.

Ler med hela ansiktet. Så pass brett att det syns igenom mitt högst manliga skägg.

Ett riktigt praktskägg mao. Låter oerhört seriöst.

Det är ett seriöst skägg. Jag blir pekad på ofta. Jag låter det ske då det inte är fult att peka på skägg.

Förstår. Pekar själv ofta. Eftersom det inte är okej att peta på dem.

Ajdå.. det kanske var han själv. Måste varit väldigt skämmigt för honom att hoppa på en tjej och sedan be om ursäkt..

Det är ganska intressant att höra inom högstadiet (där jag jobbar, är dock inte öppen här men diskuterar gärna ämnet) hur mycket homofoba tankar och idéer det finns hos eleverna, främst de manliga eleverna. Och det skrämmer mig en del, var kommer allt detta hat och oacceptans ifrån? Hemma? Samhället? Kompisar? (och var får dom det ifrån).

Jag tror att vi alla måste jobba hårt med ungdomarnas inställning och folk ska våga och kunna vara öppna med vad de är och kunna vara stolta över det, i samhället. För att slippa mötas av just intolerans och/eller hat i samhället.

Jag älskar bdsm, har "levt" med det så länge jag kan minnas.

Jag är en tjej på 20 år å när jag har berättat för mina vänner om vad jag tänder på så kollar dom lite snett på mig å frågar "hur kan du tända på såna sjuka saker!?"

Så jag svarar bara "för mig att tända på sånt känns förmodligen likadant som för dig att tända på saker du anser vara mindre "sjukt" ".

Dom kan verkligen inte förstå, inte ens tänka sig tanken, hur det kan vara upphettsande med bdsm. Men tycker man själv inte om det så är det ju lite förståeligt att det låter "läskigt", med det är ju såå najs!

Min pojkvän älskar också bdsm så det blir aldrig några tråkiga sexstuder tillsammans 

Jag tycker att jag blir bemött mycket väl nästan alltid. Skulle väl säga att jag möter välvilja men mest en viss typ av lystenhet faktiskt, som i sig kan vara lite ansträngande om jag inte är på rätt humör. Nu är jag inte uttalat bi men jag döljer det inte så värst mycket alltid, jag bara är liksom så det brukar flirtas och skämtas rätt friskt stundtals med mig :) Det mest negativa är egentligen det att jag i rätt(fel?) sällskap kan bli till någon slags kittlande underhållning, vilket ju knappast är det enda jag är. Killarna flirtar och skämtar om att den och den tjejen tycker att jag är het och tjejerna, de som inte är mina mkt straighta kompisar gör lite detsamma och är på hugget. Det är ju safe att göra så mot ngn av samma kön tydligen när man har ett förhållande.

Sedan finns det väl någon som inte tycker att det är kul, om det är just bitemat. Jag själv brukar bromsa och lite markera var gränsen går men eftersom jag är en flirtis så händer det väl inte jämt.

Att komma ut som poly har varit rätt odramatiskt för min del.  Visst har jag mött på nån skeptiker, men inget hat eller "jag är bättre än du", ingenting sånt.  Mest har det kommit en del nyfikna frågor (en del förvisso klassiska, men det visar ändå på"en vilja att förstå).

Förvisso är jag väl aningen slampig också, men det är då inte så svårt att förklara att det i sig inte har så värst mycket med just poly att göra.

Att jag är bi har jag varit försiktigare med att berätta, mest då jag hade för mig att en arbetskamrat var rätt rejält homofob...  det visade sig dock inte vara så farligt med den saken.

Mitt BDSM-intresse är jag oftast rätt tyst om, det är bara en liten selekt skara som har reda på den biten, så den har inte fått bemöta den stora vida världen.  Ännu...

På det stora hela har dock min "komma ut"-historia varit rätt så odramatisk, och den dramatik som funnits var nog som starkast i min skalle.

De flesta antar väl att jag är straight då ingen varken frågar eller antyder. Men vänner har inte brytt sig alls.
 Men däremot är det svårare att bli accepterad och förstådd att inte vara helt monogam, vet ej vad jag är, men hade inget problem som singel att vara med fler samtidigt och ville ha ett öppet förhållande, blev tyvärr inte så. 
 Det är bara de som själva är lagda så som förstår, fast de däremot döms man för när man lever monogamt, medan de monogama tycker man är slampig och lösaktid, tror att man har problem, uppmärksamhetssökande osv. 
 Så nja, på den punkten är det svårt att bli accepterad av någon, då jag känner mig blandad.
 
 Men sen börjar jag känna mig, eller tro, att jag är nog mer homo än bi trots allt, men kan ju inte komma ut då jag lever i ett heterosexuellt, monogamt förhållande och är inte redo att ta mig ur det. Men det är svårt... när jag egentligen är raka motsatsen. Ville bara bli normal, och duktig, you know. Fick aldrig någon tjej och var för feg.
 Nu hade jag kunnat komma ut vilken dag som helst, bara jag var singel... Vilket inte är lätt i dagsläget. (Har barn och lägenhet tillsammans, arbetssökande m.m.)

Jag är den jag är, känner mig vare sig som en tjej eller kille men råkar ha k*k och det fungerar. Gränslös vad gäller preferenser. Känner mig oerhört obegränsad men upplever att folk tror att jag spelar "teater" de dagarna jag har "tjej"kläder. Sedan har jag inget behov att diskutera mina sexuella preferenser med random personer men många verkar känna sig hotade av det ändå och måste uttrycka att de är "så frigjorda" och "open minded" samtidigt som de måste markera för mig att jag ska hålla tassarna borta från dem. Duh, som om jag skulle vara intresserad. Jag känner mig inte särskilt kinky någonstans utan upplever nog att de största pervona finns bland de som måste strida för de heteronormativa; för oj vad det kommer inviter från heteromän när det är anonymt eller på tu man hand. Vet inte vad jag vill med detta men måste säga att med huvudet högt och självrespekt vinner iallafall jag en hel del hänsyn och repekt från folk. De övriga vågar sig allt mer sällan fram.

Det verkar ofta som att folk som inte kan acceptera poly-personer ofta som sagt tror att man är lösaktig, inte har några spärrar eller preferenser alls vad gäller partners m.m.. men i samma stund kan tycka att det är ok för en singelperson att ha flera sexpartners.
Ungefär som att det skulle upphöra att vara ok när man är i ett förhållande med bägges godkännande och medgivande. 

Jag jobbar dagligen med att stärka ungdomar i skolan (högstadiet) med att våga vara stolta för den de är, eller vad de gillar...att det är lika normalt som allting annat.

Jag är bisexuell, gillar bdsm och lever i ett öppet förhållande.

Bisexualiteten brukar jag inte få så mycket reaktioner för. I tonåren var det vissa som var lite omogna, trodde att jag spanade in folk i omklädningsrummet och kände sig obekväma. Men 14-åringar brukar inte ha mycket vett i skallen, så, det är svårt att döma dem så mycket. I vissa fall har folk blivit förvånade, i och med att alla mina längre förhållanden har varit med killar, så de har trott att jag varit straight. Men de flesta bryr sig verkligen inte ett dugg. Jag är helt öppen med att jag är bi, döljer det aldrig, tvekar inte om jag får frågan.

BDSM är svårare. Där tvekar jag att ta upp det, även då det vore relevant ibland. Jag vill inte trycka upp mina preferenser i ansiktet på andra. Då jag har tagit upp det med andra än typ partners och väldigt nära vänner, så undviker jag att gå in på några detaljer. Bara "jag går ibland på bdsm-fester" typ, inget mer. Och brukar inte få några konstiga frågor eller så då. Men jag hade ett ex som tyckte att sadomasochism och bondage var bara för "psykiskt störda", och det var ju jobbigt, minst sagt. 
Folk verkar ha lärt sig att alla möjliga människor kan syssla med bdsm, att vi inte ser ut på ett särskilt sätt eller så. Det är bra. Sen kan jag väl önska att folk inte alltid antog att alla kvinnor är undergivna...

Öppet förhållande då? Brukar inte prata så mycket om det. Folk som redan lever "alternativt" på nåt sätt (t ex är poly, kinky etc) bryr sig inte. Men monogama vaniljare brukar ställa lite konstiga frågor... Typ "varför?" och "när kom du på att du inte är monogam". Ungefär som med bisexualitet för 10-12 år sedan alltså. "Vill du ligga med ALLA?"... eh, nej.

Det har varit mycket blandade reaktioner. Min närmaste familj var mycket stöttande när jag kom ut som homosexuell, de sa att de alltid anat. Vännerna var inte lika förstående. Jag lever faktiskt en stor del av mitt liv på internet av orsaker jag inte vill prata om och engagerar mig politiskt för SD. Det där är en nogo zone bland oss Sverige vänner att någon kan älska och vilja ha sex med andra Sverige vänner istället för kvinnor. Dock blev jag positivt förvånad när jag försökte antyda för en annan Sverige vän och han sa att han tyckte om mig med. Jag vet inte vad det betyder, så jag vågar inte prata med honom mer. Men på det stora hela var utkomsten positiv för mig. Mestadels i a f.