Hej! Jag kan förstå hur du känner.
När jag väntade mitt första barn jobbade jag inom äldrevården och i vecka 10 började min rygg trassla. Tänkte då att jag lyft tokigt på jobbet och kämpade på. Jag hade tydligen fel... När jag va i vecka 15 gick jag till vårdcentralens sjukgymnast och hon sjukskrev mig 100% och jag fick bälte, kryckor och börja i vattengympa för gravida på sjukhuset. Några gånger hann jag gå innan sjukgymnasten tog bort den träningen för mig - jag blev bara sämre. Jag försökte alla knep, tips och råd jag fick - vissa bättre och vissa sämre. Sov på sidan med kudde instoppad mellan knäna, hade en läskback i sängen, olika graviditetsbälten provades mm mm. Inget funkade.
Vecka 18 fick jag min rullstol och sen kom arbetsterapeuten med nån motordriven grej till sängen så jag skulle kunna ta mig upp och ner själv. Dom resterande 22veckorna va ett mörker, kände mig fångad i mitt hem och i min egen kropp. Jag hade en kompis som kom och hämtade mig och rullstolen emellanåt för att åka iväg en stund.
När jag va gången 37+6 satt läkarna igång mig för då gick det inte längre....
Tack och lov gick förlossningen snabbt och ut kom en liten tjej med tindrande ögon.
Sen började rehabiliteringen.
Trots detta kom det en lillebror också. Nu avråder läkare och barnmorskor mig att skaffa fler barn eftersom dom säger att det är 50/50 att jag kan gå igen efter en till graviditet....
Mitt råd är att lyssna på din kropp och har du inte ställt undan dammsugaren än så gör det (en riktig fälla vid bäckensmärta ) och kolla med din barnmorska om igångsättning.
