• matsanna

    Mens igen

    Jag är så ledsen.Gråter
    Idag kom mensen IGEN. Försökt att bli gravid i över ett år.
    Jag har alltid tyckt om barn och det är en självklarhet för mig att vilja skaffa barn.
    jag är 32 och killen 40, och alla mina kompisar har barn. den första blev gravid för 10 år sen. nu har alla 2-3 stycken. jag har inget. killen och jag försöker och försöker  men fan det funkar inte. och bara för att jag är 32 så frågar folk ständigt om man inte vill ha/ska skaffa barn snart, det är ju dags nu m.m. jobbar i barnomsorgen och möter gravida och deras barn varenda dag. jag bara superlängtar efter ett barn. men fan det fäster ju aldrig.
    t.om min närmsta vän som haft väldigt svårt att bli gravid håller på å snackar om att jag ska slappna av det blir när det blir. lätt för henne att säga när on har sina 2 barn. Andra gånger säger hon,  nu får du se till att bli gravid så jag får mysa med dina så bebisar. ÄR DET FLER som har liknande problematik. hör gärna av er. behöver prata med någon om detta. jag antar att jag inte är ensam

  • Svar på tråden Mens igen
  • MariaC

    Hej!

    Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver!

    Jag blir 32 snart och min sambo blir 36 och vi har försökt ett år men inget händer. Känns verkligen jättejobbigt! Längtar så mycket.

    Och som du skriver, alla som tjatar....har flera vänner som tjatar å skojar å håller på. Även såna som själva haft svårt att få barn. Får panik på det!!

    Sen detta att vi ändå är rätt gamla och vi vill ha 2-3 barn, om det ska ta lika lång tid för varje barn så...

    I torsdags kontaktade jag gynmott på sjukhuset där vi bor så vi ska få starta en utredning nu.

    Har ni också planer på att söka hjälp?

  • pandoraDiem

    Hej!

    Känner igen mig i mycket av det du skriver. Blev 30 i veckan och mensen passade på att dyka upp som en födelsedagspresent.. Har varit en tung vecka där jag febrilt försöker att hitta nytt hopp. Men det blir ju svårare och svårare för varje månad som går. På något sätt så känns pluset längre och längre bort och det känns som att jag blir lämnad kvar ensam.

    Ber om ursäkt att det här blev ett väldigt negativt inlägg, men har svårt att hitta ljusglimtar just nu. Hursomhelst är du inte ensam i denna kamp och jag lyssnar gärna på allt du har att skriva för jag vet att jag själv behöver ventilera alla känslor någonstans. Kram!

Svar på tråden Mens igen