Jag är så otrolig dum i huvudet - Jag måste vara den mest patetiska pesonen som existerar!

Jag är så dum i huvudet, så känner jag. Jag känner mig som en idiot!

Jag har stor ambition om att bli skådespelare. Jag brinner för teater.

Jag går på en teaterkurs, liksom läser i en folkhögskola.

För några månader sedan var jag med i en teaterfestival under en helg. Det var genom skolan. En stor teaterfestival, så jag blev lite extra glad att skola/kursen bjöd på något sådant fint och dyrt.

Under festivalens gång gjorde man givetvis lite små teaterövningar och andra små roliga saker på en scen.

Tydligen fanns det en teaterproducent i ett litet hörn.

Utan min vetskap tog han reda på vem jag var. Han fick reda på vart jag gick, liksom vilken skola och därefter kontaktade han min lärare. Som han senare kontaktade mig att en producent vart intresserad av mig, och talade om en stor nyhet om att han gav mig en roll i hans pjäs.

Detta är säkert ingenting för er, men för min som brinner för detta och verkligen älskar teater fick mig att flyga upp i taket av glädje. Samtidigt som jag trodde att allting var en enda stor dröm.

Fortfarande kan jag knappt tro att det är sant. Speciellt när jag har bemöt han och varit på den platsen vi skall spela. Alltihopa känns så vansinnigt häftigt!

Fast varje gång jag bemöter han och de andra skådespelarna, är jag en enda stor idiot. Jag har inga problem med att läsa manuset och hoppas att jag i fortsättningen skall läsa på bra. Men i den sociala delen, är jag en idiot. Jag är tillbakadragen och svarar helst kort och snabbt. Fast givetvis på ett artigt sätt. Jag är oerhörd sträng mot mig själv.

I vanliga fall, är jag inte det. Jag är öppen och pratglad.

Jag är en idiot...Alldeles nyss ringde producenten upp mig. Och frågade om jag skulle kanske kunna besöka han på Söndagen för att prova kostym. Det var rätt viktigt.

Jag sa då att jag har genrep, med min skola. Och han förstod att jag inte kunde undvika det.

Han frågade senare hur det ser ut nästa vecka. Och då sa jag att jag kommer ha föreställningar både på dagen och kvällen. Han frågade därefter tiderna. Vilket jag faktiskt inte kunde svara på.

Sådan information tog jag inte in i skallen medvetet, på grund av att det är en skola och det gäller att komma i samma tid ovasett. Och vi får jag reda på vilken tid vi skall ha föreställning på plats. Så vad spelar det för roll om jag har koll på tiderna då, tänkte jag.

Så jag svarade han, jag vet inte riktigt. Han skrattade och menade, man brukar kanske veta vilken tid man skall ha föreställningar. Jag kände mig som en enda stor idiot, och jag kände mig så förmjukad. Skammen. Jag är nog den störta idioten han bemöt. Den mest patetiska personen som någonsin funnits . .

Jag sa också att jag skall ta reda på tiderna. .