• Frkekman

    Existentiell dödsångest

    Någon som haft samma tankar?

    Jag är 26 år med god självkännedom och kan säga att jag känner mig levande i livet. Gott om självkänsla och är inte deprimerad.

    Jag har under några månader nu tänkt mycket på döden.

    Jag säger dödsångest trots att jag inte känner någon ångest in för döden.

    Lite så att jag nästan välkomnar döden.

    Några exempel

    Rensar lite i hemmet och tanken kommer från ingenstans

    * bra att jag slänger all dess skit så att min sambo slipper ta hand om det, jag dör nog snart*

    Innan jag somnar

    *nu när jag somnar kommer jag att dö*

    det är en sinnesro i den känslan och då somnar jag på någon minut.

    Ska ut och köra, innan jag hoppar in i bilen.

    * idag kommer jag krocka och dö*

    Inget som stoppar mig från att köra, mer att, jaha då får det bli så.

    Så håller jag på. Och för att vara tydlig så har jag inte några självmordstankar.

    Någon som har haft samma känsla och tankar in för döden?

  • Svar på tråden Existentiell dödsångest
  • Anonym (Mortem)

    Ja absolut. När liemannen tar måttet på träfracken blir aldrig livet som förut, den dagen man faktiskt får insikten om sin dödlighet. De där tankarna tror jag är en slags försoning med döden.

Svar på tråden Existentiell dödsångest