"Så blir du en bra bonusförälder"???

Ja det var ju konstiga "tips"...

Självklart måste man som bonusförälder vara öppen och lyhörd, men för att allt verkligen ska kunna funka perfekt krävs hyfsat väluppfostrade barn och TVÅ vettiga föräldrar. Den man bor med måste vara tydlig och rättvis och den man inte bor med måste ha lite innanför pannbenet.

Min killes ex har passerat alldeles för många gränser för att jag skulle ha något intresse av att på något sätt ställa upp för henne. När barnen är hos oss är de främst hans ansvar. Jag är hans flickvän och inte deras extramamma. Jag hjälper till där det behövs men han har självklart hhuvudansvaret.

För att bli en bonusförälder bör man ju tillföra just en bonus, annars är man ju bara en vuxen i ett hushåll. Det är ju också okej, men att kalla sig bonus bara för att man ser till att barnen känner sig välkomna och man respekterar dem det är väl överdrivet. Jag tror att mina barns kompisar känner sig välkomna och respekterade i mitt hem, men jag är ju ingen bonus till dem, det handlar ju bara om vanligt hyfs..

Alla måste ju lägga sig på den nivån som man är bekväm med, det är inte alltid lätt att få en utökad familj att fungera. Det är ju inte bara en person som kan "fixa" till familjen, den består av fler medlemmar som måste fungera.

Jag och min man har det jättebra och jag hjälper till med hans barn (obs hjälper till - inte har huvudansvaret, det har han) när de är här varannan vecka, men inte sjutton är jag en del av någon "storfamilj." Min närmsta familj är jag, min man och vårt gemensamma barn. Sen kommer hans barn som givetvis är välkomna här osv, men absolut inte hans knepiga ex. Skulle jag stötta henne? My ass. Jag har aldrig varit otrevlig, jag har försökt vara tillmötesgående, men jag ställer inte upp på vad som helst för det. Och "experten" verkar missa att det krävs två för att vara tillmötesgående.

Fast det finns ju nya partners som tycker regelrätt illa om barnen eller helst inte vill ha dem där, så det du skriver är (tyvärr) inte alls självklart.

Däremot måste man inte anta en föräldraroll, och man har absolut inget ansvar för partnerns ex... Att om möjligt försöka skapa en fungerande relation ja, men inte mer än så, och det är ju uppenbarligen inte alltid det går.

Jag är tyvärr medveten om att det finns  vissa nya partners som mer eller mindre avskyr partnerns barn och visar man det så anser jag att man inte har vanligt hyfs. Jag älskar inte alla mina barns kompisar men jag hoppas ändå att det känner sig välkomna och bekväma när de kommer hit. Jag förväntar mig även av mina barn att de bemöter de som finns i hushållet (både här och hos deras pappa) och gäster som kommer på ett bra sätt.

Jag är helt överens om att man inte måste (om man inte vill) ta en föräldraroll men då bör man inte heller kalla sig "bonusförälder" för då är man ju bara en vuxen i hushållet. Jag ser inget fel i det, man måste ju göra det som passar en själv och det huåll man ingår i.

Håller med, jag tycker bonusvuxen är ett bättre ord till ett börja med!

Ibland vill man efter ett tag bli en bonusförälder, ibland inte. Ibland vill barnen gärna ha en extra "förälder", ibland vill de inte alls detta. Man kan ha en bra relation ändå.

Sen behöver det ju inte handla om att pappans eller mammans nya regelrätt avskyr barnen, det räcker med att h*n inte gillar barnen och visar det, eller att det framgår av h*ns beteende. Det är nog vanligare än regelrätt hat eller öppna kränkningar.