Ruvare, här kan vi stötta och stå ut!

Är inte ruvare längre. Är i v 6+4. Satte sig för första gången på vårt 4e försök.

Ett FET med ett 6-dagars som hade kläckts ur sitt skal. Plussade på rd 6.

Ja väntan så jobbig! Man slits mellan hopp och förtvivlan! Jag ligger en dag före dig. Jag fick tillbaka ett 2-dagars i måndags. Det är min 4:e insättning. Jag har gjort 1ET och 3FET. Denna gången har varit absolut värst. Dom andra gångerna har jag varit väldigt positiv och hoppfull men nu har allt hopp försvunnit. Det känns som att jag aldrig kommer lyckas. Hur känner du?

Åh vad roligt MammasWilda, måste vara en helt obeskrivlig känsla att se det där plusset:) Stort grattis!

Visst är det jobbigt, skitjobbigt. Man kan tro att själva behandlingen är den jobbigaste delen men det är ingenting mot den maktlösheten man känner medan man ska vänta in dessa brutalt långa veckorna!!
Då har ni fått ut många ägg vid äggplocket? 
Jag känner raka motsatsen, och det vill jag egentligen inte göra, alla andra gånger så har jag knappt hoppats utan utdömt försöken ett par dagar efter et/fet men denna gången så tror jag på det och det är nästan värre, tänk besvikelsen om det blir negativt!?!
Vi har kvar ett ägg i frysen men annars så har vi använt alla våra landstingsfinansierade försök och jag orkar inte ens tänkte på hur det ska bli när man måste diskutera beslutet om hur vi ska gå vidare. 
Jag hoppas så innerligt på detta försöket.....

Har du känt av några symptom?

En magisk känsla. Tack! Håller tummarna för er.

Angiexx, Ja vi fick ut 11ägg varav 6st befruktades. Men nu har vi inga kvar i frysen så om detta försöket misslyckas så måste jag börja om och det skrämmer mig för jag fick åka ambulans akut och blev inlagd på sjukhus en vecka vid förra äggplocket. Jag fick först en inre blödning och sen kraftig överstimulering. Så mycket ska man vara med om. Detta försöket hade jag en stor cysta som de fick gå in och punktera innan behandlingen kunde fortsätta. Då gjorde dom på samma sätt som vid äggplocket fast bara en blåsa då. Med tanke på hur mitt äggplock hade varit så var jag livrädd men det gick jätte bra. Men alla händelser tar på krafterna! Hur mycket ska man orka med! Men jag vill ju göra allt för att få min lilla bebis och bli en liten familj tillsammans med min älskade man. Vi har försökt i 5år nu.

Hur många försök har det blivit för er totalt?

Jag tror att det är jätte bra att du känner hopp! Man blir så otroligt besviken ändå oavsett om man tror på det eller inte så det tror jag inte gör någon skillnad. Däremot är det så mycket lättare att orka med behandlingarna när man är positiv och tror på att det kommer att lyckas. Jag håller alla mina tummar och tår för att det ska vara din tur nu!

Fy vilken jobbig historia ni har, vi tyckte att vi hade det jobbigt men ni hade det allt värre.
Vi har varit i IVF-karuselleni 6 år, 4 avbrutna försök bakom oss då jag har varit för dåligt stimulerad, läkarna säger att jag är som en "ketchupflaska" antingen kommer inga ägg eller alla på en gång. Senaste gången bytte jag läkare och hon vågade köra på med högre doser inför stimuleringen vilket resulterade i överstimulering här också, punkterade över närmare 50 äggblåsor och fick ut 17 ägg, eftersom jag var så överstimulerad så fick vi inges ägg tillbaka den gången. Jag fick också åka akut in med ambulans och ligga inne en vecka, fy fan! Det var den värsta smärtan jag varit med om!!
Det var bara 3 ägg av de 17 som klarade sig hela vägen, nu har vi fått tillbaka två och det ligger kvar ett i frysen.
Jag förstår att du har blivit skrämd av äggplocket med den erfarenheten i bagaget, du får försöka tänka att det är värt det i sländan när den lilla/lille ligger i famnen:)

Vi har gjort 3 ÄP, 2 ET och detta är vårt tredje FET, förstå gången som vi har fått två embryon tillbaka, det är väl kanske därför jag tror på det mer denna gången.
Sambon frågade igår om jag kände mig gravid än (!!?) Vad svarar man på det!?

Har du börjat känna några symptom? Hur mår du?

Oj va lika våra historier är. Skönt att det finns fler man kan prata av sig med här på FL. Ibland känns det som att jag är den enda i hela världen som inte kan få barn, men så är det ju inte.

Jag har inga symptom alls. Har du?

Brukar du tjuvtesta?

Jag brukar börja tjuvtesta på ruvardag 9. På ett sätt har det varit lättare för mig då när det har visat negativt så har det sjunkit in lite mer för varje dag jag testat att det inte blir någon bebis. Skulle jag testa dag 15 bara så blir svaret så pang bom bara. Svårt att förklara men du kanske förstår hur jag menar.

Jag håller med dig, just nu känns det som om alla får fina plus på stickan och att jag är den enda som aldrig får det!

Jag har absolut inga symptom alls, smärtan i brösten av börjat avta också, den har inte alls varit lika illa som de andra gångerna men denna gången så har jag lutinus vaginaltabletter, tidigare så har jag haft Crinone så det kan säkert ha med det att göra också. 
Jag har däremot haft en jäkla ledvärk i benen, ständigt, ända sedan insättningen, vet inte vad det beror på, jag brukar ha ledvärk i benen när jag har feber, är väldigt trött eller någon dag innan mensen ska komma men då rör det sig bara om en dag eller en kväll om det beror på sömnbrist.
Annars känner jag absolut ingenting och ena stunden tänker jag att det är bra då man har läst om många som inte har känt någonting och sen plussat och andra stunden tänker jag att jag borde känna något om det finns något i min kropp som växer, att jag inte borde känna mig så "tom".

Min bästa kompis har också gått igenom IVF, hon plussade i februari och hon sa att hon absolut inte kände någonting förutom andfåddhet, det känns ju bra att höra men då hänger jag upp mig på andfåddheten, att jag inte är det, jag blir så arg på mig själv, man analyserar sönder precis allting!!!!!

Jag har alltid börjat tjuvtestat vid dag 7, och som jag skrev tidigare så har jag alltid trott att det var kört så har det fortfarande varit minut på dag 10-11 så har jag bara inväntat mensen, som då har dykt upp.
Jag ska tjuvtesta på fredag, ska åka iväg till storstaden och bo på hotell över helgen med ett gäng kompisar, är det så att det mot förmodan skulle bli ett plus så kan jag berätta som det är för den bättre kompisen annars så får jag väl skylla på att jag går på penicillin eller något sånt, dem kommer reagera om jag inte dricker någon alkohol och vi är väldigt hemliga med vad vi har gått igenom.

Jag tänker precis som du, tjuvtestar man så hinner man bearbeta det negativa resultatet om det blir så!

Har du testat idag??

Jag är i chock! Jag har plussat!!! Så overkligt!! Vi har försökt få barn i 5 år varav 4år med behandlingar och aldrig fått något plus! Svårt att tro att det är sant!

Jag har inga symtom alls, eller inget som jag inte har känt under de tidigare behandlingarna också. Jag känner mig precis som vanligt!

Det var i förrgår på ruvardag 8. Jag kom hem ifrån jobbet. Och då tänkte jag att det passar bra att tjuvtesta på kvällen eftersom jag var så nervös att få ett negativt test och bryta ihop. Men att få ett negativt test på ruvardag 8 på kvällen kändes lagom att hantera. Då skulle det fortfarande inte kännas som det vore kört. Vad förvånad jag blev då när ett svaaaagt streck kom upp. Jag kunde klart se det med ögat men inte få med det på kort. Jag tog då ett digitalt också och det visade inte gravid. Lite besviken men ändå väldigt hoppfull så gick jag och la mig. På morgonen efter tog jag ett nytt test. Denna gången blev strecket liiite starkare och jag tog ett nytt digitalt test. Det visade GRAVID!!!

Det som gör mig lite orolig var att jag började blöda lite igår men det har slutat nu. Men hjärtat stannar ju när man får rött blod på pappret. Men det är väl rätt vanligt att blöda tidigt i graviditeten.

Nu håller jag alla mina tummar och tår att det går bra för dig också! Har du plussat någon gång innan?

Åhhhh, herregud så roligt :):):) GRATTIS

Blodet behöver du nog absolut inte oroa dig för, det har de flesta som har plussat har jag förstått:)

Här blev det ytterligare ett minus....igen! Tjuvtestade idag på RD 9 och det var så mycket minus som det kunde bli, inga som helst symptom så nu är vi inställda på att inga embryon ville stanna denna gången heller, bara bryta ihop och kravla sig upp igen:(

Ta inte ut det negativa i förskott. Har du inte dag 15 som testdag? Dag 9 är väldigt tidigt fortfarande. Man måste inte ha några symptom. Jag har inga symptom och din kompis hade ju inte det heller.

Det enda som jag har gjort annorlunda denna gången är att jag tagit fragmin, trombyl och prednisolon efter att ha läst hela Aten tråden. Sen har jag tagit 4 kapslar omega 3 om dagen. Folsyra och multivitaminer. Vet inte om det är anledningen att det lyckades denna gången eller om det bara är slumpen.

Jag hoppas verkligen att du får ett plus om några dagar. Jag förstår verkligen hur du känner. Jag har varit där så många gånger.

Sen när man väl är gravid så slutar man inte oroa sig. Livrädd att det inte ska gå hela vägen men jag försöker verkligen att inte tänka på det och försöka glädjas åt att så här långt har jag aldrig kommit förr.

Grattis till dig som plussat och hoppas det kommer gå vägen nu!!

Jag är inne på Rd 5 efter ET i ostimulerad cykel. Gjorde ett försök för tre år sen som resulterade i MA v9. Jag tar en massa vitaminer och goda bakterier som jag hoppas ska hjälpa.

Igår kände jag att jag hade ont i brösten och imorse var det ännu värre. Deppade ihop, övertygad om att mensen var på väg. Men frugan och dottern (4 år) är lika övertygade om att ägget är kvar i magen.

Läste om andra ruvare med samma symtom och blev genast lite mer hoppfull. Td 18/6.