Hur har du förändats sen du var tjugo?

Får väl dra mitt strå till stacken är om jag fortfarande är tjugo. Fyller 21 om nån vecka så kan utvärdera hur jag på var tjugoårsdagen..

Personlighet och intressen

Har under det här året blivit mycket mer social och öppen. Har tyvärr blivit latare och mindre ambitiös än tidigare, men är mer självständig och mer optimistisk och tar dagen som den kommer. Intressena är desamma.

Livsstil och klädsel

Lämnade en relation precis innan födelsedagen och har det här året dejtat en del, som jag aldrig gjort tidigare. Är mycket hälsosammare, gick från att nästan aldrig äta sallad till att äta det i mängder. Började träna också. Har ett rikare socialt liv.

har en mer feminin klädsstil än tidigare.

Värderingar och syn på livet

blivit mer optimistisk och blir aldrig så där nere som förr, utan tänker direkt att det går över om några dagar. Tiden läker alla sår. Tycker numera att det är skönt att framtiden inte är faststakad, utan att det är spännande att se vad som komma skall. Värderingarna är som de var innan den nämna relationen, som förändrade mig helt.

Relationer och Sex

började dejta för nöjets skull, vilket inte fanns på kartan för ett år sedan. Sa då att sex utan känslor inte var nåt jag ville prova, men så fel jag hade haha. Fortfarande inga tankar på ons, men har långvarig kk. Mycket sexfixerat år.

Övrigt

Bara på ett år har jag förändrats och utvecklats enormt. Får väl se hur det blir i framtiden. Undrar om kontrasterna blir mindre för varje år? För fram tills nu har varje år i princip inneburit ett "nytt jag".

Orkar inte skriva lika långt som dom andra.

Helt annan människa är jag, var rätt stökig som yngre. Intressen är dom samma, mina värderingar är som motpoler helt klart.

Personlighet - Där har jag förändrats ganska mycket, tror jag. Jag minns att jag var glad nästan jämt och hade halvtaskigt tålamod. Inte så bra självförtroende heller. Nu är jag mycket lugnare (och det kom ganska fort efter 20-årsdagen) och har ett mycket bra tålamod med människor men inte med prylar kanske. Självförtroendet är gott. Däremot är jag dystrare till sinnes. Alltför många sorger och bedrövelser har gjort att jag helt enkelt inte är glad längre.
Intressen - Ungefär samma. Lite annorlunda boksmak bara, sedan jag upptäckte Fantasy.

Livsstil - Tja, jag har ju inga småbarn nu, men annars är livsstilen ganska likadan.
Klädsel - Då hade jag jämt jeans, och nu har jag jämt mjukisbyxor (sedan jag fick en ryggskada som gör att jeans gör ont att ha på). Annars är smaken ungefär likadan. Fortfarande ointresserad av mode.

Värderingar - Samma, fast kanske lite mer uttalade. Inte lika vaga.
Syn på livet - Den har nog blivit lite mörkare och dystrare.

Relationer - Då var det sambo och vänner som var viktiga. Nu är det barnen, mina föräldrar och mina syskon.
Sex - Vid 20 med en färsk baby var det väl sisådär halvdant. Nu är det noll, eftersom jag ligger i skilsmässa och inte jagar någon ny karl.

Haha nä "övrigt" kan va lite knepigt :p när du säger att personligheten är medfödd, menar du då att det endast är genetiken som räknas och att det inte spelar någon roll vad du går igenom för det är redan bestämt? Går det då att utveckla sin personlighet? Minns att det här var ett klassiskt dilemma i filosofin i skolan :p

Grattis. Läs Nightrunner-serien.

Inte "endast". Genetiken är det vi "får", uppväxten är det vi "utvecklar" av det vi "får". Uppväxten och vad vi går igenom (genom hela livet) räknas i allra högsta grad, men jag tror inte att vi kan "lägga till" eller "ta bort" personlighetsdrag, bara "utveckla" dem. Det där lät... skumt. Klockan är mycket, hoppas du förstår vad jag menar. Annars får jag försöka igen när jag ätit... eller imorgon.

Eftersom man inte kan vara anonym säger jag bara-massor! Jag är inte samma person som då helt enkelt. Enda lika är mina värderingar. Men det är ju självklart att man förändras på så många år,annars vore ju nåt fel.

Jag har nog på det hela taget blivit en smula mer bångstyrig i största allmänhet. Mer kompromislös på saker jag verkligen tror på men även mer flexibel och ödmjuk i största allmänhet, också har jag lärt mig att hyran inte är att betrakta som en oförutsedd utgift.

det är väl en ganska bra sammanfattning egentligen.

Från födseln till ca 15 års ålder så känns det som jag mest bara var. Sen kom man in i åldern där man letade efter sig själv, fast jag redan trodde jag hade hittat den jag var.
Man hade en viss stil och intressen, rent utseendemässigt och personligt. Sen efter 40 är det mer som att jag successivt gått tillbaka till att vara den jag var innan jag började letandet efter mig själv. Plötsligt är det mer tilltalande att spela tv-spel igen, släppa loss på gokartbanan, ta en ridtur, träna kampsport eller bara njuta av stillheten ute i naturen. Istället för helgfestande och utseendekrav och all annan stress. Att återigen bara vara och göra sådant man faktiskt älskar att göra, att få lov att vara lite barnslig utan att ens bry sig om andras åsikter. Jag tror egentligen det är det som verkligen är att vara riktigt vuxen. Vägen dit, åren däremellan var bara en resa, ett utforskande. Att först vara sig själv, sedan förlora sig, för att åter hitta hem.
Jag känner mig otroligt tacksam och lyckligt lottad som fått hitta tillbaka till barndomen i vuxen ålder. Många andra vuxna är bara för vuxna och det är ganska barnsligt tycker jag.

Jag är ju 40 år så det är ju 20 år sen jag var 20. Så det har säkert hänt en del, många förändringar smyger väl sig på så att man inte tänker på det ...

1. Jag har ju ett annat självförtroende och framför allt en mycket starkare självkänsla idag än när jag var 20 då jag var rätt osäker av mig. Jag har mindre tid för mina intressen idag så jag kan klart säga att jag inte hänger med på samma sätt som jag gjorde då. Men intressena som sådana är väldigt lika. Jag tror att jag är mer nyanserad i mitt tyckande idag, både när det gäller större saker och mer vardagliga.

2. Livsstilen är påtagligt annorlunda då jag var student då och nu jobbar heltid och har barn. Vad gäller klädsel har jag annorlunda typ av klädsel nu pga av modet, min ålder och att jag är betydligt tjockare. På den tiden var det martins och korta klänningar som gällde, eller bagy jeans/manchesterbyxor och T-shirts med tryck. Klänningar har jag fortfarande (i princip alltid) men i andra modeller. Men en viss röd tråd kan man nog se i min klädstil mellan då och nu. Jag var dock mer intresserad då och tillbringade mycket tid på loppisar för att hitta de rätta grejerna och sydde om en del.

3. Värderingarna har nog inte ändrats så mycket, det grundläggande är helt klart samma. Jag är mer nyanserad idag och är nog lite bättre på att förstå andras erfarenhet och ståndpunkter.

4. Relationer. Var singel då och är det nu så den biten är ju inte så stor skilnad, förutom att man träffade mer andra singlar då.

Den stora skillnader vad gäller relationer är ju att jag har barn nu vilket jag inte hade då. Jag har inte lika nära och framför allt inte lika många vänner idag som då. Där skulle jag nog vara lite besviken på mig själv om jag fick se in i framtiden när jag var 20. Då tänkte jag mig någon framtid i ett kollektiv med en massa andra människor närvarande jämt. Så där har jag ändrats, är inget jag drömmer om idag. Tror inte att det var något jag direkt ville då heller (jag levde i te så då heller) utan att det mer var en dröm om hur jag skulle vilja vara. Det är väl den stora skillnaden tror jag mellan när jag var 20 och nu när jag är 40. Då drömde jag om vem jag skulle vilja vara, nu drömmer jag utifrån den jag är och är trygg i det.

Jag är trettioåtta nu och upplever att:

- Min personlighet är ungefär densamma. Jag är glad, utåtriktad och social, men tänkande. Mina intressen, tja, de är i huvudsak detsamma, men har blivit fler. Jag ägnar mindre tid åt musik och mer tid åt hälsa (styrketräning och kost, vilket aldrig hade fallit mig in som tjugoåring).

- Livsstil: när jag var tjugo rökte jag, drack massor av alkohol, pluggade, hade svartfärgat hår och alternativ klädstil. Nu tränar jag fyra gånger i veckan, dricker lite alkohol, har barn och klär mig i dyra, lite damigare kläder. Popdonnan lever dock fortfarande därinne någonstans och påverkar min klädstil lite. :)

- Samma politiska ståndpunkter, i princip, men lite mer nyanserade.

- Relationer och sex - tja, ungefär detsamma, men jag har ju mer att förlora nu (en familj) och försöker jobba mer på relationen.

I övrigt anser jag mig vara snyggare och mer attraktiv än vad jag var som tjugoåring. Mycket handlar om att jag faktiskt tar hand om mig själv, det gjorde jag inte då. Och sen att jag tror på mig själv på ett helt annat sätt. Synd att man inte insåg det tidigare.

Jag fyller 33 i år

Personlighet: Till största delen oförändrad. Är fortfarande social, rastlös, utåtriktad, kreativ, tänkare... Det som har förändrats är att jag är mindre cynisk och mindre risktagande. Också något mer benägen att "låta bli att tänka på" jobbiga saker.

Intressen: Också ungefär samma, även om jag har mindre tid för umgänge utanför familjen nu.

Livsstil: Ganska stor skillnad. Tränar nu, vilket jag inte gjorde då. Dricker mindre alkohol, vid 20 var det mycket fest nu är det mest familjeliv. Är fortfarande vegetarian. 

Klädsel: Lite mer nedtonad och "vuxen" nu

Värderingar: Helt oförändrade. Har varit samma sedan barnsben mer eller mindre.

Syn på livet: Mer positiv. Mindre cynisk. Mer livsglädje. Större förmåga att bortse från all skit och fokusera på det som är bra.

Mål: Ändras hela tiden

Politisk ståndpunkt: Helt oförändrad

Relationer och sex: Ganska likartat. Har alltid haft långa relationer. Är idag gift, dock ej med samma person som jag var tillsammans med när jag var 20.

Övrigt: Trivs bättre med livet och mig själv idag än för 13 år sedan. Ser det enbart som positivt att bli "vuxen".

Jag har förändrat massvis. Mål, syn på livet, syn på förhållanden, syn på relationer, syn på andra människor, min personlighet, politiska ställningstaganden...

När man är 20 är man fortfarande väldigt långt från att vara vuxen även om man är det på pappret.

Vet inte om jag har förändrats så mycket. Som 35-åring är jag fortfarande en sökare. Har alltid varit väldigt influerad av vad andra tycker, och när jag var 20 tänkte jag nog knappt alls på vad jag själv ville, utan gjorde som andra tyckte att jag borde göra. Det har jag blivit bättre med, men kämpar fortfarande med att hitta det som är rätt för mig.

Eftersom i stort sett inget har blivit som jag ville när jag var 20 är jag också ganska deppig. Dock har jag vänner nu, något som jag inte hade som 20-åring, och som jag är väldigt glad över!

Som alltid blir man klokare med åren.