Flexande umgängespappa ger ingen helgfrid

Pappan till mitt barn vill inte inte ha ett fast umgängesschema. Anledningen menar han är att han har osäker tillvaro med tillfälliga jobb. Perioder han är arbetslös (ca halva året) är han rätt bra på att hålla överenskomna dagar, men sedan när han börjar jobba får jag veta oftast med en veckas varsel att han vill ha nytt umgängesschema. I bästa fall presenterar han fasta veckodagar, i sämsta fall ringer han ett par dagar innan och anger varierande veckodagar för umgänge.

På sommaren när han oftast inte jobbar har han i stället olika hobbyaktiviteter. Då vill han inte bestämma umgängedagar förrän ett par dagar innan när han försäkrat sig om att det inte kolliderar med hans hobbies. Sedan tycker han också att han har rätt att någon dag innan ändra tid för hämtning, beroende på hur lång sovmorgon han vill ha om han varit sent ute kvällen innan.

Storhelger som jul och påsk är det likadant, han kommer på ca tre-fyra dagar innan att han vill ha fler umgängesdagar. Ska han resa bort på semester kräver han plötsligt också extra umgängesdagar före resan.

Eftersom han vill ha umgänge ungefär varannan-tredje dag leder det här till dagliga samtal. Eftersom han oftast inte kan hålla tider för hämtning och lämning blir det ytterligare 3-4 samtal där han meddelar ny tid. (Han bor två mil från oss.)

Jag står inte längre ut med alla dessa samtal. Han ringer också närsomhelst, vid middagstid eller läggdags trots att jag bett honom tusen gånger att inte göra det.

Det här gör det helt omöjligt för mig att planera mitt liv, och jag orkar inte med alla dessa diskussioner. Får han inte de dagar han vill ha blir han också grov och menar att jag dödar relationen med barnet osv.

Sedan kan han också ställa in umgängesdagar och vältra över det på mig att lösa barnpassningsfrågan. Det är inte hans problem menar han, vi har ju inget schema!

Min enkla fråga är: är jag skyldig att hänga med i alla hans svängar?

Jag vill inget hellre än att ha ett fast schema, och ett som inte är varannan - tredje dag ,  t ex bara varannan helg. (VV vill han inte ha, inte ens när han är arbetslös.)

I går fick jag veta att han ska jobba ett halvår på annan ort och vill ha barnet VARJE fredag till lördag. Måste jag gå med på det? Han vill inte ha barnet varannan fredag- söndag eftersom han har sina hobbies på söndagar. Jag vet att han ändå inte kommer hålla detta schema på sommaren. Sen när han slutar jobba kommer han säkert vilja ha umgänge varannan-tredje dag igen.

Jag vill också tidigt på året bestämma umgänge vid påsk och jul, jag vill inte ha bråk om det några dagar innan. Barnets pappa tycker det är orimligt planera så långt i förväg.

Vi har varit i familjerätten och kvinnan där menade att vi skulle tillåta flex. Han fick alltså rätt där! Jag har också varit hos advokat, som sa att livet inte är rättvist (!).

Barnet märker av dessa så gott som dagliga diskussioner och mår inte bra av det. Jag tappar också fokus på mitt liv med barnet när jag hela tiden måste försöka hantera barnets pappa och planera om efter hans nya krav.

Kan jag verkligen inget göra? En kompis har sagt åt mig att flytta lite längre bort så att han inte har nåt val än att ha barnet t ex bara varannan helg. Måste jag verkligen göra något så drastiskt för att tvinga fram ett fast umgängesschema för barnets pappa?