När hade era barn sin "Varför"-fas?

Aldrig egentligen. När han frågade saker hade han tror jag funderat ett tag och funderade sen på svaret, ibland kom en följdfråga, men i princip aldrig var det det där "varför". Jag hade förväntat mig en massa "varför?", men de kom aldrig....

Alltså, runt 2-2½ började äldsta. Men snart är hon 4 och nu är det värre än tidigare. "Varför?" Va sa du?" Varför?" "Vad sa du?" Heeeela tiiiiden. Hon gjorde nyligen hörseltest så den är det inget fel på. Det bara ploppar ur henne "Varför?".
Det är inte så ofta hon faktiskt vill höra på varför, utan det är mest "varför" Innan lyssnade hon på svaret och så var det bra. Nu kommer det automatiskt "varför?"

Vår son är 4,5 år och frågar väldigt mycket. Och det har han hållit på med sedan han var 3 år ungefär. Han är otroligt vetgirig.
Och han frågar inte bara "varför?" utan formulerar alltid en hel fråga. Ex:

-Varför är gatan trasig här?
-De håller kanske på med något arbete här.
-Varför håller de på med ett arbete?
-De kanske gräver ner någon ledning.
-Varför ska de gräva ner en ledning?
-Jag vet inte. Det kan ju vara så att de lagar en ledning också.
-Varför lagar de en ledning?
-Den är kanske trasig.
-Varför har den gått sönder då?
-Jag vet inte. Den kanske var gammal.
-Varför var den gammal? 

Ja, så kan det fortsätta i all evighet....

dottern hade sin varför-fas mellan 3,5 och 4,5 ungefär.

många "varför" om allting.

nu är hon i "döden"-fas istället (5,5), ställer mååånga frågor om döden. 

Hon hade en sådan period ganska nyligen, hon är tre år.

Han började väl intensivt vid 4 och still goong strong. Han e snart 6.

Det är ju lite olika, hur och varför de är frågvisa. 

Många tvååringar kan ju konsekvent fråga "varför", bara för att hålla konversationen igång, de verkar tycka att det är jättekul. Då kan det vara bra att replikera: "vad tror du själv?" Så får de tänka till en smula och man kan få en del kul svar. Båda våra barn har hållit på så i tvåårsåldern.
Sen kan de ju helt enkelt vara väldigt vetgiriga. Som när vår son var 4,5, då "tvingade" han oss att sitta och slå i lexikon i det oändliga för att svara på frågor om allt från skelettet till vägmärken och rymden. För det mesta kunde vi inte svaret så då fick vi helt enkelt använda oss av lexikon eller google. 

Natucien: Man blir också pinsamt medveten om hur lite man vet... eller snarare, hur mycket man har glömt!

Var det? Alltså, det var ju inga långa meningar när hon var 1,5 och hon tappade intresset snabbare. Då lät det väl:

-E de?

-Det bruna på marken? En kotte.

-Vaffö?

-Varför den ligger på marken? Den har ramlat från ett träd.

-Vaffö?

Och så vidare ett tag.

Numera är det en blandning mellan lek och vetgirighet. Ibland provar hon nya ord, ibland är det en fantasilek, ibland är det filosofiskt och ibland är det rena faktafrågor.

Äldsta började med varför runt 2.5-3 år och yngsta är i varför perioden nu. Hon fyllde 3 i januari och började för någon vecka sedan. 

Min är 4 år och munnen på honom är som mun diarré hahaha