Bonusvuxen?

Grovt förenklat kan man säga att bonusmammor utnyttjas som hushållerskor och barnflickor, bonuspappor utnyttjas som plånbok.

När de protesterar får de hör att de får "acceptera hela paketet" om de väljer en partner med barn, eller att "ni är väl en familj?" eller dylikt

Jag vill också slå ett slag för uttrycket bonusvuxen. Man är ju som en extra vuxen i barnens liv. Bonusförälder eller extraförälder blir man ju inte förrän man (frivilligt) tar på sig en föräldraroll.

Jag har t ex en kompis som säger att hon inte skulle kunna tänka sig en man som inte accepterade hennes barn och det är självklart.

Men sen har jag en annan kompis som bara kan tänka sig en man som "kan älska hennes barn som sitt eget" och ta hand om det osv. Jag tänker bara: Lycka till med att hitta en sån man! (Hon har varit ofrivillig singel länge och man förstår ju varför).

I den senare tjejens fall tror jag att problemet är att hon saknar en närvarande pappa till sitt barn. Hon har lite avlastning från andra släktingar, men annars är hon ensamstående. Men det handlar nog inte bara om att hitta en partner som hon kan få avlastning av. Hon vill så gärna att hennes son ska få en "pappa". Jag har på ett skonsamt sätt försökt förklara för henne att det inte funkar så, att hon kanske visst kan hitta en man som vill vara delaktig i pojkens liv osv, men att det inte är något hon kan räkna med. Men hon lever väl på hoppet...

Det bästa vore nog om hon hittade en man som också har barn, så kunde de hjälpas åt. Dock kan hon ju fortfarande inte räkna med att hitta någon som älskar hennes son villkorslöst, eller lika mycket som sitt eget barn.

Det låter väl jättebra:)

De finns.. De som älskar andras barn som sitt:) jag hittade hnm. Han har inga barn.

Generellt har man nog mer förståelse om båda har barn. Men detta passar mig så bra:)

Min mor gifte om sig när jag var liten.

Den nya mannen pratade med mig och sa "Jag tänker inte vara din förälder - du har två föräldrar redan, och jag vill inte vara det - men jag tänker finnas där som vuxen och vara stöd om du behöver eller vill det"

Jag tyckte att det var helt fantastiskt att han faktiskt talade med mig som om jag vore en vuxen och intelligent människa - och att han redan från början klargjorde att det var min mamma han gifte sig med - inte mig. Han ville inte, och vill fortfarande inte, ha barn - men han har varit tokbra hela mitt liv trots det - jag tycker fortfarande inte man ska ha någon sorts skyldighet att älska sin partners barn.

Självklart väljer man "hela paketet" - och hade jag vetat om att min partner hade barn när vi träffades så hade vi aldrig blivit ett par. Så på ett sätt är jag glad att jag inte visste förrän det var "försent" rent känslomässigt, men skulle det en dag ta slut mellan oss så kommer jag aldrig någonsin göra om det misstaget.

Jag vet ingen som använder ordet bonusförälder om sig själv utanför FL.

Själv använder jag det här för att det är ett vedertaget uttryck och folk då vet min relation till barnet.

Jag är "mitt namn", men har en föräldraroll och min bonusdotter har mig angiven som mamma på Facebook och uppvaktar på mors dag tex. Men detta har ju växt fram under många år..

De flesta runt mig ser sig själva just som bobusvuxna och inte bonusföräldrar.

Det allra bästa är väl om människor själva får sätta namn på vad de är - vill de använda bonusförälder så är det väl knappast ngt ngn annan bör lägga sig i?

Grovt förenklat är det väl åsikter man kan hitta här på FL men jag tror det är mycket ovanligt i verkliga livet..

Så olika man kan se det! För mig signalerar ordet "bonusförälder" just att man är en extra vuxen i barnens liv, att man är partner till deras mamma/pappa. Inte deras förälder som förväntas ta en massa ansvar. Utan en extra vuxen som valt att leva med deras förälder och därför får "en slags föräldraroll" mot dem utan ansvaret som att vara förälder innebär. En bonusförälder!