• Anonym (Inga "bonusar")

    "Bonusmammor", varför allt gnäll?!

    Jag börjar ledsna rejält på att se dessa trådar om hur jobbiga era styvbarn är, hur mycket ni avskyr dem, hur era förhållanden förstörs av dem e.t.c.! Ett litet axplock, och detta är bara från första sidan!

    * Ska jag vara barnvakt åt min mans barn?
    * rkar inte med styvdottern!
    *Avskyr min sambos dotter
    *Klarar inte att vara styvmamma!

    Och detta är rätt "snälla" rubriker ändå...

    När ni ¨blev tillsammans med mannen ni lever med så visste ni att han hade barn, right? Ni var medvetna om att det inte bara skulle vara ni och den här fantastiske mannen som ni prompt vill leva med, utan att det skulle finnas en eller flera personer till med i sammanhanget, eller hur?

    Varför tänkte ni er inte för lite mer innan ni flyttade ihop med karl'n? Det klagas och gnälls ofta över att styvbarnen är så jobbiga, att de verkar avsky er o.s.v. Är det så konstigt? Alla barn vill att deras föräldrar ska vara tillsammans, men när ni kommer in i bilden omöjliggör ni det. Kanske tror barnen också, rätt eller fel, att det var på grund av er som mamma och pappa skildes, ännu en orsak att avsky er i deras ögon. Ibland undrar man vilka som är barn och vilka som är vuxna, när ni inte kan inse och ta hänsyn till sådana basala saker!

    Ni är de vuxna, de är barnen. Barn kan vara elaka utan att riktigt förstå varför själva. De kan säga "Jag hatar dig!"  och agera som om de faktiskt gör de, men innerst inne är de förvirrade, kanske ledsna, de kanske känner en stor sorg över att mamma och pappa inte längre är tillsammans och tusen andra känslor - ingen av de känslorna är dock hat. De vet kanske inte riktigt vad de känner.

    De kanske "testar" den här nya vuxna människan som plötsligt kommit in i deras liv utan att någon frågade vad de ville och tyckte, och den vuxna människan reagerar med att tycka att de är jobbiga, att "inte orka med dem", inte "klara av dem"... Stackars ungar!

    Innan någon säger "Du är väl inte styvmamma själv" kan jag säga att jo, det är jag. Och jag har varit det i snart 12 år. Så det är inte så att jag sitter och predikar om något jag inte vet något om!

    Jag tycker att man ska ha en lång "betänketid" innan man flyttar samman med en man som har barn. Prova att vara hos honom någon helg ibland när barnen är där, för att känna på hur det verkar vara. Ta allt i barnens takt, på deras villkor. Tänk på att de är barn, du är den vuxna. Du ska kunna hantera de eventuella konflikter som uppstår, och kan du inte det finns bara en lösning, och den är inte att mannen väljer bort sina barn till förmån för er som en del vill. Nej, då får ni avstå från den där mannen, eller ha ett särboförhållande tills barnen flyttar hemifrån.

    Men sitt inte och gnäll här om hur hemskt allt är och hur mycket ni avskyr era "bonusbarn"! Och kalla dem inte "bonusbarn" och dig "bonusmamma" om ni inte  kan fördra varandra - "bonus" är något positivt! Barnen är ingen positivt för dig, och du är sannerligen inget positivt för dem!

  • Svar på tråden "Bonusmammor", varför allt gnäll?!
  • Ess
    nymedlem skrev 2015-04-12 13:17:21 följande:
    Nej normala vettiga pappor kastar ut kärringjäveln direkt. Men varför behåller en del män häxan som hatar hans barn och varför stannar hon? Fattar inte?

    Bodde med en man drygt 1 år, klarade inte av hans ouppfostrade unge så jag drog.
    För det första så tror jag inte att han bryr sig ett dyft om barnen, utan vill helst inte befatta sig med dem alls. Sen är han nog duktig på att manipulera, så att istället för att hon tar ut sin frustration på honom som förtjänar det, så blir det barnen som blir slagna.
    Att inte hon lämnar honom beror nog på samma som när en slagen kvinna inte lämnar mannen som slår henne. Han manipulerar henne att stanna kvar.

    Överlag så tror jag att en förälder som accepterar att deras barn blir slagna, själva är dysfunktionella och/eller inte bryr sig om barnen/ville ha barnen.
  • nymedlem
    Ess skrev 2015-04-12 13:50:38 följande:

    För det första så tror jag inte att han bryr sig ett dyft om barnen, utan vill helst inte befatta sig med dem alls. Sen är han nog duktig på att manipulera, så att istället för att hon tar ut sin frustration på honom som förtjänar det, så blir det barnen som blir slagna.

    Att inte hon lämnar honom beror nog på samma som när en slagen kvinna inte lämnar mannen som slår henne. Han manipulerar henne att stanna kvar.

    Överlag så tror jag att en förälder som accepterar att deras barn blir slagna, själva är dysfunktionella och/eller inte bryr sig om barnen/ville ha barnen.


    Fast jag pratar inte om kvinnor som slår barn. Jag pratar om kvinnor som hatar barnen oftast av svartsjuka att mannen haft ett liv med en annan kvinna, varför stannar hon? Är dessa kvinnor manipulerade också?
  • Ess
    nymedlem skrev 2015-04-12 13:58:42 följande:
    Fast jag pratar inte om kvinnor som slår barn. Jag pratar om kvinnor som hatar barnen oftast av svartsjuka att mannen haft ett liv med en annan kvinna, varför stannar hon? Är dessa kvinnor manipulerade också?
    Jag undrar om svartsjuka egentligen är problemet som ligger bakom hos de flesta där det inte fungerar. Det är några i tråden som vrålar svartsjuka direkt, och sen blir det någon form av sanning som snappas upp av några till.

    Jag tror att det vanligaste hos de som själva har haft flera partners tidigare, är att mamman trampar över gränser och blir påtagligt och oönskat närvarande i relationen.

    Mannen kan själv framkalla svartsjuka genom jämförelser och ogenomtänkta kommentarer.
  • asta66
    Anonym (Lisa) skrev 2015-04-12 12:44:28 följande:
    FAst sen behöver man ju som extravuxen inte åka på dessa semestrar som passar barn om man inte vill. Har man som i mitt fall vuxna barn och min sambo har ett yngre barn så åker han på en semester med sitt barn och sedan åker vi på en själva. Behöver inte vara så jädra krångligt om man inte vill.
  • nymedlem
    Ess skrev 2015-04-12 13:50:38 följande:

    För det första så tror jag inte att han bryr sig ett dyft om barnen, utan vill helst inte befatta sig med dem alls. Sen är han nog duktig på att manipulera, så att istället för att hon tar ut sin frustration på honom som förtjänar det, så blir det barnen som blir slagna.

    Att inte hon lämnar honom beror nog på samma som när en slagen kvinna inte lämnar mannen som slår henne. Han manipulerar henne att stanna kvar.

    Överlag så tror jag att en förälder som accepterar att deras barn blir slagna, själva är dysfunktionella och/eller inte bryr sig om barnen/ville ha barnen.


    Men varför pratar du hela tiden om barn som blir slagna?

    Mitt ex son var 17 år när jag flyttade hem till dom. Han var inte slagen men sjukt ouppfostrad. Jag lärde honom att laga mat, hur micron funkar, hur man ställer in i diskmaskinen, var man lägger smutstvätt m.m.

    Killens dotter var 21 när jag flyttade dit. Hon flyttade till USA för att plugga, killen gick inte ens i skolan utan spelade data hela nätterna. Blev galen på hur han skrek!

    Men det är en fin kille, bara trasig tyvärr.
  • Ess
    nymedlem skrev 2015-04-12 15:46:10 följande:
    Men varför pratar du hela tiden om barn som blir slagna?

    Mitt ex son var 17 år när jag flyttade hem till dom. Han var inte slagen men sjukt ouppfostrad. Jag lärde honom att laga mat, hur micron funkar, hur man ställer in i diskmaskinen, var man lägger smutstvätt m.m.

    Killens dotter var 21 när jag flyttade dit. Hon flyttade till USA för att plugga, killen gick inte ens i skolan utan spelade data hela nätterna. Blev galen på hur han skrek!

    Men det är en fin kille, bara trasig tyvärr.
    De inläggen härstammade från ett där jag svarade på om jag (och ett par till) aldrig tyckte att den sk styvmamman gjorde fel.
    Ess skrev 2015-04-12 14:28:29 följande:
    Jag undrar om svartsjuka egentligen är problemet som ligger bakom hos de flesta där det inte fungerar. Det är några i tråden som vrålar svartsjuka direkt, och sen blir det någon form av sanning som snappas upp av några till.

    Jag tror att det vanligaste hos de som själva har haft flera partners tidigare, är att mamman trampar över gränser och blir påtagligt och oönskat närvarande i relationen.

    Mannen kan själv framkalla svartsjuka genom jämförelser och ogenomtänkta kommentarer.
    Du frågade om svartsjuka, och detta är vad jag tror.
    Sen naturligtvis så finns det personer med uttalade svartsjukeproblem.
    Men oftast så tror jag ändå att svartsjuka är ett sätt för utomstående att förklara för sig själva på ett sätt som dom kan greppa.
    Har man aldrig haft problem tex med barnets andra förälder så är det lättrae att säga att det beror på svartsjuka från den nya kvinnans sida.
    Saker drivs ju även lättare till sin spets när det kommer ytterligare en person att ta hänsyn till. Så även om mannen inte gillat att exet kanske ringt i tid och otid innan, men ändå hållt tyst och accepterat läget. Så blir det ändå annorlunda om hon ringer och börjar tjafsa när han har satt sig i soffan med sin sambo för att varva ner. 
  • Anonym (Åhh..)
    Anonym (Rätt) skrev 2015-04-12 12:31:32 följande:

    Hoppar in här Alla normala (!) föräldrar älskar sina barn mer än sin partner! Partnern (ja lyssna nu "bonusmorsor") är alltid utbytbar, det är aldrig barnen!!!!!!


    Heelt rätt!! ;)
  • sextiotalist
    Anonym (bonusmammor perfekta?) skrev 2015-04-12 12:26:47 följande:

    En fråga till Ess, Biobonus, Brumma: Finns det fall där det är bonusmamman som beter sig illa?Jag läser mycket i styvfamiljsforumet och i alla trådar där ni har skrivit har jag inte sett ett enda fall där ni har hållit med om att bonusmamman gjort "fel" så att säga.


    Jag har flera gånger skrivit att det inte varit ok att bete sig så. Men jag försöker föra fram det på ett ok sätt. Då är det lättast att få fram budskapet
  • Läs vad som står och inget annat
    BioBonus skrev 2015-04-12 10:18:57 följande:
    Har du egna barn? Har du bonusbarn?
    Japp 5 barn sammanlagt o som ej har med saken o göra men ironin ligger ju i att jag ej "hade vetat vad jag pratat om annars" ha ha
    Ess skrev 2015-04-12 10:15:51 följande:
    Du får tro precis vad du vill. Men fakta är att i ett val mellan dina och mina barn så hade dina stått sig slätt.
    Det är bara korkat att tro något annat.
    Jag tror ej, det e  enbart ren fakta
    Anonym (Lisa) skrev 2015-04-12 11:10:26 följande:
    Jadu så mycket kan jag också säga att mina barn är i hjärtat värt mycket mer än sambons. Och jag antar att han känner mer för sitt barn än för mina. För mig är det helt normalt.
    För oss e de inte normalt




  • Läs vad som står och inget annat
    nymedlem skrev 2015-04-12 12:38:02 följande:
    Fast jag älskar nog bonusarna lika mycket som mitt eget, är det fel?
    Nej det e ju precis så de ska vara så tummen upp för dig Tyvärr finns de allt för många egotrippade människor idag o ser bara sina barn som nått "störst, bäst o vackrast" o ändå har dom valt att leva med en partner som har barn....det e dubbelmoral på väldigt låg nivå

    Och resterande....Nej jag e inte full ha ha ha :-P
  • Anonym (Lisa)
    Läs vad som står och inget annat skrev 2015-04-13 17:09:34 följande:

    Nej det e ju precis så de ska vara så tummen upp för dig Tyvärr finns de allt för många egotrippade människor idag o ser bara sina barn som nått "störst, bäst o vackrast" o ändå har dom valt att leva med en partner som har barn....det e dubbelmoral på väldigt låg nivå

    Och resterande....Nej jag e inte full ha ha ha :-P


    Du kanske tycker att man ska älska sina extra barn. Jag anser att man inte alls behöver det och att det inte blir ett sämre förhållande för det.
  • Brumma
    Anonym (Åhh..) skrev 2015-04-12 11:26:44 följande:

    Var skriver jag att ett bra föräldraskap innebär att man skall lägga sig platt för barnens viljor? Sluta tolka in saker som inte finns, det blir riktigt fel bara. Ok, ett exempel då: förra sommaren när jag hade mina semesterveckor med barnen så reste vi och när jag var ledig utan dem så hängde jag runt hemma. Barnens pappa reste däremot barnlöst med sin sambo och gjorde inte så mkt med barnen hemma när det var dags. Det är det jag menar med att för mig är de viktigast. Jag hade definitivt inte lagt krutet på en partner/mig själv i första hand.

    Det finns ju uppenbart samarbeten som blir jäkligt svåra, ibland pga. svek och otrohet, visst är det så. Men jag tycker att det verkar som om folk kan ha svårt att sätta sin prestige åt sidan och hellre bråkar på. Vet inte hur ofta bonus-"mammor" skriver på fl, "hon är inte klok, hon har en diagnos" osv. Sorgligt att inte kunna sätta sig in i andras situation lite bättre än så, att t ex den superarga mamman kanske inte tycker att det är så kul att den hennes ex bedrog henne med nu bor i hennes gamla hus och träffar hennes barn.

    Att tycka att man aldrig själv har del i svårigheter är inte helt klartänkt tycker jag, ödmjukhet och respekt för andra skulle kunna vara en god början för de frustrerade bonusmammorna på fl.? Och, framför allt, att föräldrarna tar sitt ansvar som de vuxna de faktiskt är. Om pappan langar över ansvaret för sitt barn, ta då en diskussion med honom? Det är väl där problemet ligger.


    Du skrev att dina barn alltid kommer först. Jag hävdar att man inte gör det i en normalt fungerande familj. Men med tanke på vad du skriver så sätter du ju inte alltid barnen först utan när det passar dig? Så alltså är du inte så annorlunda än de som skriver att alla i familjen är lika mkt värda?

    Det kanske är du som skall slita läsa in saker när folk skriver att de inte sätter barnen först i alla situationer och när du får mothugg och ngn säger att det inte är normalt att sätta en människa i andrahand...

    I de fall jag har i min närhet så har ingen bedragit ngn. Jo, i ett av fallen så skaffade mamman en ny partner innan hon nämnde för barnens pappa att hon inte ville leva med honom längre.. I det faller är det ju inte pappan som ställer till svårigheter om man säger så .. I två av de övriga fallen har separationen varit på mammans initiativ. Och ändå är det hon som bråkar.

    Jag håller med om att det ibland handlar om Missförstånd och att bonusmamman och pappan självklart kan ha en del i att situationen ser ut som den gör, men eftersom jag pratar utifrån min erfarenhet så är det mina "biomamma" vänner som blivit "rabiata" och försvårat samarbetet. Inte mina manliga vänner eller "bonusmamma" vänner.. Och ja - det är vänner till mig så det är inte hörsägen från ngn arg pappa eller svartsjuk bonusmamma..

    Absolut - om kraven kommer från pappan så är det självklart där ursprunget till konflikten ligger. Men jag upplever ofta att kraven kommer från skribenter här på FL Rex. Och - även här - mammor.
  • Brumma
    Anonym (bonusmammor perfekta?) skrev 2015-04-12 12:26:47 följande:

    En fråga till Ess, Biobonus, Brumma: Finns det fall där det är bonusmamman som beter sig illa?Jag läser mycket i styvfamiljsforumet och i alla trådar där ni har skrivit har jag inte sett ett enda fall där ni har hållit med om att bonusmamman gjort "fel" så att säga.


    Självklart finns det det. Rötägg, bråkmakare och människor som tror att världen kretsar runt dem finns inom alla grupper.

    Isåfall har du nog missat ett par trådar...
  • Brumma
    Anonym (Rätt) skrev 2015-04-12 12:31:32 följande:

    Hoppar in här Alla normala (!) föräldrar älskar sina barn mer än sin partner! Partnern (ja lyssna nu "bonusmorsor") är alltid utbytbar, det är aldrig barnen!!!!!!


    Jag älskar oxå mina barn mer än jag älskar min man - det är en annan slags kärlek. Men det innebär ju inte att han (eller bonus) kommer på ngn sekundär plats i vår familj). Man byter inte ut en partner för att partnern inte tar över ansvaret.. eller jo, vissa verkar göra det, men Tja - det är väl inte så konstigt att de inte längre lever i kärnfamiljen om man säger så ...
  • Anonym (Åhh..)
    Brumma skrev 2015-04-13 19:27:15 följande:

    Du skrev att dina barn alltid kommer först. Jag hävdar att man inte gör det i en normalt fungerande familj. Men med tanke på vad du skriver så sätter du ju inte alltid barnen först utan när det passar dig? Så alltså är du inte så annorlunda än de som skriver att alla i familjen är lika mkt värda?

    Det kanske är du som skall slita läsa in saker när folk skriver att de inte sätter barnen först i alla situationer och när du får mothugg och ngn säger att det inte är normalt att sätta en människa i andrahand...

    I de fall jag har i min närhet så har ingen bedragit ngn. Jo, i ett av fallen så skaffade mamman en ny partner innan hon nämnde för barnens pappa att hon inte ville leva med honom längre.. I det faller är det ju inte pappan som ställer till svårigheter om man säger så .. I två av de övriga fallen har separationen varit på mammans initiativ. Och ändå är det hon som bråkar.

    Jag håller med om att det ibland handlar om Missförstånd och att bonusmamman och pappan självklart kan ha en del i att situationen ser ut som den gör, men eftersom jag pratar utifrån min erfarenhet så är det mina "biomamma" vänner som blivit "rabiata" och försvårat samarbetet. Inte mina manliga vänner eller "bonusmamma" vänner.. Och ja - det är vänner till mig så det är inte hörsägen från ngn arg pappa eller svartsjuk bonusmamma..

    Absolut - om kraven kommer från pappan så är det självklart där ursprunget till konflikten ligger. Men jag upplever ofta att kraven kommer från skribenter här på FL Rex. Och - även här - mammor.


    :D nejdå, en ny partner är inte alls "lika mycket värd" som mina barn. Punkt.

    Ok, jag upprepar mig eftersom du verkar ha problem med läsförståelse. Eller är det rentav så att du tycker att det är roligt att missuppfatta med mening och att polarisera? Såhär: mitt ibland rätt läskiga jobb har jag för barnens skull. Det kräver att arbetsuppgifter utförs av mig eftersom ingen annan behärskar mitt specialområde. Det innebär resor, helgarbete osv. Sådär.

    Tröttsamt.
  • Anonym (Åhh..)
    Brumma skrev 2015-04-13 20:10:42 följande:

    Jag älskar oxå mina barn mer än jag älskar min man - det är en annan slags kärlek. Men det innebär ju inte att han (eller bonus) kommer på ngn sekundär plats i vår familj). Man byter inte ut en partner för att partnern inte tar över ansvaret.. eller jo, vissa verkar göra det, men Tja - det är väl inte så konstigt att de inte längre lever i kärnfamiljen om man säger så ...


    Den sista meningen....du är inte lite fräck du. Låga personangrepp? Det är inte ens underhållande på någon nivå. Skärp dig.
  • Brumma
    Anonym (Åhh..) skrev 2015-04-13 20:55:32 följande:

    :D nejdå, en ny partner är inte alls "lika mycket värd" som mina barn. Punkt.

    Ok, jag upprepar mig eftersom du verkar ha problem med läsförståelse. Eller är det rentav så att du tycker att det är roligt att missuppfatta med mening och att polarisera? Såhär: mitt ibland rätt läskiga jobb har jag för barnens skull. Det kräver att arbetsuppgifter utförs av mig eftersom ingen annan behärskar mitt specialområde. Det innebär resor, helgarbete osv. Sådär.

    Tröttsamt.


    Förlåt men... nu undrar jag vem som läser fel?

    Ditt jobb? Var har jag nämnt ditt arbete? Jag har varken nämnt helgarbeten eller jobbresor?
  • Brumma
    Anonym (Åhh..) skrev 2015-04-13 20:57:11 följande:

    Den sista meningen....du är inte lite fräck du. Låga personangrepp? Det är inte ens underhållande på någon nivå. Skärp dig.


    Personangrepp mot vem?

    Om man på allvar går runt och ser sin partner som utbytbar och sätter barnen framför i ALLT (dvs inte prioriterar sin partners behov ibland och glömmer bort att ta hand om kärleken mellan de vuxna) så lär det vara svårt att hålla det förhållandet ngn längre period.

    Jag säger inte det för att gå till personangrepp mot ngn utan för att jag är övertygad om att många förhållanden går i kras för att man inte vårdar kärleken till varandra. Inte prioriterar varandras behov ibland och inte alltid varenda minut enbart är förälder utan kommer ihåg att vara älskande också.

    Mina barn går före när det gäller. Och jag älskar dem mer än livet själv. Men jag tror på att barnen mår bäst av två föräldrar som fortfarande älskar varandra och håller av varandra. Och jag tror det är omöjligt om man glömmer av att prioritera varandra.
Svar på tråden "Bonusmammor", varför allt gnäll?!