Tappat livslusten..

Vad hemskt att du känner så, beklagar att du mår dåligt :(

Har du pratat med din sambo om vad du känner?

Han säger inte så mycket. vi bråkar enhel del så han tycker det är lite både och om vi går isär eller inte.. Känner att det är synd för barnen att bli skiljsmässobarn bara för bonusbarnen

Så du och din sambo har det jättebra de veckor som hans barn inte är hos er? 

Tidigare var det så men när ygnasta barnet föddes så har det blivit värre och värre..

Det kan ju vara så att ni har problem med relationen som inte har med hans barn att göra. Hur kommer det sig att du upplever att du inte skulle orka med att ta hand om era barn själv på dina veckor om ni separerade? Din trötthet och livsleda kanske är en depression eller något annat hälsomässigt problem? Ett besök på vårdcentralen kan ju vara ett viktigt steg för dig att ta.

Hur gamla är era gemensamma barn?

Det är hemskt jobbigt att en person som inte ingår i ens familj kan förstöra så mycket i ens liv. Jag har inte varit den som bonusbarnens mamma talat illa om utan här är det pappan...

Men hela vårt liv, vårt förhållande och även våra gemensamma barn har påverkats hårt genom åren.

Det slutade med att ena bonus barnet var borta från oss i nästan två år. Det var fruktansvärt jobbigt och sorgligt. Nu är hon tillbaka, men bor fortfarande inte här. Sover över ibland bara.

Vi hade en ganska bra relation med mamman förut, men nu är den nästan obefintlig och det är efter allt hon ställt till med skönt. Vi har genom alla år aldrig sagt ett ont ord om mamman och jag hoppas att vi så småningom ska få cred för det.

Jag har inga direkta råd, men jag förstår hur jobbigt det kan vara och att det tyvärr kan förstöra ett förhållande.

Kanske kan ni gå i parterapi så att du i lugn och ro kan förklara hur du Mår och varför.

Barnen har aldrig varit ett problem här utan hur deras mamma med blickar, röstläge och skitsnack om pappan påverkat dom. SÅ fort man frågat något ser man att dom vart tvungna att se vad mamman tycker om det. Blir hon arg/ sur så gör dom hellre som hon vill än som dom själva vill.

Jag vet iaf hur jag inte ska göra om jag och mannen skulle gå isär. Hellre att jag mår dåligt än mina barn... Styrkekram och lycka till!

Hej TS har din man backat upp dig i allt under åren eller har han varit en man som är rädd för att ställa ner foten?

Blir din man manisk och ger 150 till barnen när de kommer så att du får sköta de gemensamma själv?

Många män har konflikträdsla men på någotvis så väljer man hellre bråk med den man bor med.

Männen väljer också att överkompensera barnen med kärlek tid o pengar så att det blir fel åt andra hållet istället.

En del män vill inte ta konflikter med sina barn då har de istället lägre tålamod till de andra familjemedlemmarna.

Hej TS!

Vill bara säga att jag lider med dig! Om ditt bonusbarns mamma bestämt sig för att snacka skit om dig och vara negativ så är det tyvärr svårt att bryta den negativa spiralen mellan dig och bonusbarnet också, tror jag. Barn är ju lojala mot sina föräldrar oftast och påverkas väldigt mycket av hur de ser på världen. 

Har själv en bonusdotter som nästan är vuxen nu. Hennes mammas negativa syn på mig och pappan (dvs hennes ex) har påverkat dottern oerhört mycket. Men eftersom hon bott mer hos oss än hos mamman så har vi ändå kunnat kompensera upp bilden lite och hon har liksom inte kunnat tycka att vi är hur dumma som helst när vi samtidigt brytt oss och månat om henne. ;).

Även om det är skitjobbigt att befinna sig där du är, att vara fast i någon annans bild av vem du är (biomammans), så glöm inte att du också har en del makt kvar. Om du är den du är - en vuxen som månar om alla barnen - så kan bonusdotterns mamma aldrig ta det ifrån dig! Jag fattar att du är trött och inte orkar alltid, men bli inte den person som bonusmamman säger att du är, då har hon verkligen vunnit!

Barnen blir tyvärr förlorare när mamman är negativ och pratar illa om barnets pappa och hans nya, för de hamnar emellan och gör nog så gott de kan för att vara alla till lags. Hemskt att hamna id en positionen och inte "få" tycka om sin pappa och/eller pappans nya för då blir mamma ledsen. Jag har lidit av det i alla år men jag har också sett att bonusdottern är den som lidit mest. Och det finns inte så mycket att göra, annat än att försöka visa att man vill barnen väl, kanske när de blir större uppmuntra dem att skaffa sig en egen bild av situationen, att det finns olika sätt att se och tolka världen på. 

Önskar dig stort lycka till och kram!