• Helstanonym

    Bisexuell och oaccepterad

    Hej!

    Det var ungefär ett år sedan nu som jag började komma till insikt om att jag är bisexuell. Först försökte jag övertala mig om att det omöjligt kunde vara så men tillslut, efter mycket grubblerier fram och tillbaka har jag helt och hållet insett och faktiskt accepterat att jag faktisk är bisexuell. Att jag kunnat erkänna det för mig själv har varit både befriande men samtidigt känner jag mig väldigt ensam.

    Det är nämligen så att jag har ett förhållande med en man sedan 2 år tillbaka och han är nog den största homofoben jag träffat. För ett tag sen när jag börjat ifrågasatt min läggning frågade jag honom vad han skulle säga om jag var bi. Han sa att han skulle göra slut med mig direkt. Jag är också väldigt nära hans familj som jag ganska nyligen fick reda på är lika stora homofober som han. Enligt dem så "respekterar de homosexuella men det är något fel på dem" och massa andra fördomar.

    Jag vet att många skulle säga att jag borde göra slut med honom men det är inte så enkelt. vill inte outa mig själv för mycket nu för världen är ju egentligen ganska liten men jag kan säga att jag inom en snar framtid kommer att flytta med honom utomlands för att plugga men vi kommer inte att bo tillsammans. Allt är planerat och nu hänger detta som ett svart moln över mig. Jag vill berätta för honom men jag är säker på att han skulle lämna mig. Men just nu känner jag mig fångad för att jag inte får vara den jag är. HJÄLP!!

    Sorry för det långa inlägget men hoppas någon orkar läsa..

  • Svar på tråden Bisexuell och oaccepterad
  • Rainbow gg

    Om du nu ändå tänkt vara med honom så spelar det ju inte direkt någon roll om du är bisexuell. Klart att det kan vara "skönt" att komma ut men det är ju inte nödvändigt eftersom du ändå inte kommer agera på dessa känslor (förhoppningsvis om du tänkt vara trogen).

    Sen är det ju tråkigt att han och hans familj är homofober, och ännu mer tråkigt att inte "kunna" dela med sig av sina känslor till den man älskar, men det är som sagt inte nödvändigt att komma ut i denna situationen. Tycker jag då. Jag är själv bisexuell men det spelar ju ingen roll eftersom jag lever i ett heteroförhållande. Min sambo vet men hans familj vet nog inte, jag minns inte att jag sagt det någon gång, det är liksom inte relevant.

  • Anonym (**)

    Jag är bisexuell och undrar varför det är något man ska berätta för andra? Det är ju inte så att jag gick och skrek ut att jag är hetero innan jag kom underfund om det.

    Tänker du leva med en annan kvinna parallellt med din partner bör du naturligtvis berätta, annars förstår jag inte alls varför :)

  • Titanochsilver
    Helstanonym skrev 2015-03-11 23:35:11 följande:

    Hej!

    Det var ungefär ett år sedan nu som jag började komma till insikt om att jag är bisexuell. Först försökte jag övertala mig om att det omöjligt kunde vara så men tillslut, efter mycket grubblerier fram och tillbaka har jag helt och hållet insett och faktiskt accepterat att jag faktisk är bisexuell. Att jag kunnat erkänna det för mig själv har varit både befriande men samtidigt känner jag mig väldigt ensam.

    Det är nämligen så att jag har ett förhållande med en man sedan 2 år tillbaka och han är nog den största homofoben jag träffat. För ett tag sen när jag börjat ifrågasatt min läggning frågade jag honom vad han skulle säga om jag var bi. Han sa att han skulle göra slut med mig direkt. Jag är också väldigt nära hans familj som jag ganska nyligen fick reda på är lika stora homofober som han. Enligt dem så "respekterar de homosexuella men det är något fel på dem" och massa andra fördomar.

    Jag vet att många skulle säga att jag borde göra slut med honom men det är inte så enkelt. vill inte outa mig själv för mycket nu för världen är ju egentligen ganska liten men jag kan säga att jag inom en snar framtid kommer att flytta med honom utomlands för att plugga men vi kommer inte att bo tillsammans. Allt är planerat och nu hänger detta som ett svart moln över mig. Jag vill berätta för honom men jag är säker på att han skulle lämna mig. Men just nu känner jag mig fångad för att jag inte får vara den jag är. HJÄLP!!

    Sorry för det långa inlägget men hoppas någon orkar läsa..


    Du ska väl kunna vara bi utan att han ska göra slut med dig? Usch och fy. Skulle inte kunna vara i ditt förhållande. Har själv varit i ett sånt förhållande där killen hela tiden pratade om att allt dåligt i världen är relaterat till homo- eller bi sexuella. Blev så trött och arg varje gång. Är glad att det är slut nu! Och tycker du kan gör slut också, kan han inte acceptera dig som du är så är han fel! 
  • Anonym (Naturlig)

    Jag tror man ska vara den man är. Inte behöva förändra sig för andra.
    Om din farfar var Nazist eller Jude så är du den du är iaf.
    Kan någon inte vara tillsammans med någon för att de själva har problem så ska man vara med någon annan.
    Det håller Inte att låtsas vara nått man inte är, jo ett tag går det...men att dölja det ett helt liv.
    Det är inte rätt....

    Jag tycker du ska vara öppen med att du är bi.
    Vi förändras genom hela Livet.
    Kan han inte ta det så är det säkerligen någon annan som t.om gillar det.
    Som du får vara Dig själv med.

  • Anonym (fattar)

    Min sambo säger att hon inte är bi. Men hon har en tjej hon träffar ibland... Jag har aldrig varit rädd för homo- eller bisexualitet. Tvärtom tycker jag att om en tjej är bi så är det mer spännande, som en till dimension. I början när jag räknat ut vem min sambo hade legat med och hon skulle träffa henne ute så tyckte jag det var jobbigt. Men idag har vi talat om det ganska mycket och det är inget problem mer. Jag tror att det bästa du kan göra är att börja hinta din kille och succesivt berätta för honom hur du känner. Kanske är han, som många män, emot (rädd för) bögar men ser på lesbiska på ett annat sätt? Känns i varje fall som en sak som man inte kan vara tyst om.

  • Anonym (freedawit)

    Det där svarta molnet du känner av, säger allt om hur du egentligen känner.
    Och att inte kunna vara helt ärlig med sin partner, om allt, dödar förhållanden.

    När jag var 20 blev jag ihop med en kille som absolut inte var homofob, men han förbjöd mig uttryckligen att träffa tjejer, då han ansåg det som otrohet. Jag kan förstå honom på ett sätt, men ändå absolut inte. Min längtan efter att bara få vara mig själv och inte undertrycka min sexualdrift till tjejer gjorde förhållandet ganska kort. Jag försökte förklara för honom att jag inte såg det som otrohet för att jag var med en tjej, trekant eller ej, eftersom hon har kroppsliga attribut och sätt som han eller någon annan man aldrig kan ge mig, och kan jag inte få leva hela mitt liv så som jag själv vill kommer förhållandet aldrig att funka. Då försökte han göra mig gravid för att jag skulle stanna...

    Jag råder dig till att vara ärlig med honom om dina känslor, det är ju ändå stort att du kommit till rätta med din sexualitet, det borde firas i dagarna tre!
    Och gör det innan han börjar tänka på barn...
    Och han kanske kommer överraska dig när han inser att han faktiskt skulle förlora dig om han inte accepterar din sexualitet. Många pratar som om de vet hur de skulle reagera i en situation de aldrig upplevt, men när de väl har kniven mot strupen, så att säga, så kommer ofta andra ljud i skällan.
    Men om han inte skulle lämna dig, skulle du vilja leva ensam med honom resten av ditt liv och aldrig utforska din nyfunna sexualitet?
    Som homofob har jag svårt att tro att han skulle vara ok med att du träffar en tjej, eller ens ha trekant där han inte är i centrum.
    Om ni reder ut det här innan flytten, kommer ni båda kunna ha en chans till en nystart när ni väl flyttat, vare sig ni fortfarande är tillsammans eller ej.
    Att flytta är stressfyllt, och jag antar att det blir värre för dig om du låtsas som att du är något du inte är.

    Som ickehetero har jag svårt att förstå hur homofober fungerar, men det låter i hans fall som att han har blivit väldigt färgad av sina föräldrar, dessutom verkar han inte vara särskilt gammal då ni ska börja plugga båda två, jag gissar runt 20?
    Då kanske han inte kommit underfund med sina egna värderingar än, det tar lite längre tid för vissa, men det finns hopp för honom än, men det är nog bara du som skulle kunna ändra på hans fördomar, som kanske inte ens är hans egna?
    Se det som en samhällstjänst att komma ut som bi för honom. Han har ju faktiskt älskat dig i 2 år, och du har varit bisexuell HELA tiden.

Svar på tråden Bisexuell och oaccepterad