Varför ska man amma om man inte vill?

Antar att du tycker att jag skulle bli en fruktansvärt förälder då för jag kommer antagligen avstå att amma, bara för att det skulle kännas väldigt obehagligt för mig. Jag kommer antagligen testa men blir det så som jag tror så kommer jag sluta. Varför ska jag behöva tvinga mig igenom det? Blev ditt ersättningsbarn sämre på nåt sätt? Eller blev det bra bara för att du inte kunde amma det?

Jag tycker långtidsammande (över 2 år )är sju resor värre än de som väljer bort amning.

Vad har detta med TS fråga att göra?
Ammade mitt barn i flera år, lika lite som jag har att göra med att en mamma inte vill amma har du att göra med att mammor väljer att amma längre än två år. Enligt t ex amerikanska barnläkarföreningen har man inte kunnat se några negativa effekter av att amma länge.

Tycker att mamman bestämmer detta själv, det är en mycket personlig fråga.
Har en bekant som bestämt att hon skulle amma sitt barn i sex månader. Då slutade hon ganska tvärt att amma, och barnet skrek och skrek efter bröstet. Jag kan inte förstå att man inte väljer att trappa ner långsammare när barnet så tydligt visar att det inte är redo att sluta.

Jag tycker att samhället överlag är amningsfientligt. Bröst får bara synas om de inte används i sin ursprungsfunktion. Det är en massa motsägelsefulla "ska" och det blir inte "rätt" vad man än gör. Jag undrar om det inte beror på att det är en kvinnosak. Kvinnor har alltid granskats in absurdum så min tes är att det görs också vad gäller amning. Det är mycket tjat om amning innan barnet föds men sedan går det snabbt över till tjat om att sluta amma. Med min förstfödde fick jag "rådet" av BVC att sluta helamma när han inte ens var 4 månader och skälet var att "annars kommer han inte vilja äta riktig mat". Det verkar som att det "bästa" vore att bara amma hemma och flaska om man någonsin rör sig utanför hemmet, om man nu skulle vilja tillmötesgå andra människors önskemål.

Jag tror att ovilja att amma sina barn mycket väl kan bero på samhällsklimatet. Man vill helt enkelt inte vara en av dem som kallas "äcklig", "sjuk" och likande.

vill man inte amma så låter man bli.

Instämmer

Låt alla göra hur de vill.

Min amningsstart var skitjobbig, det är drygt och inte kunna "få en natt" av pappan, vi hade problem med produktionen.... Ändå älskar jag amningen och är glad att jag höll i den 3 mån senare, även om jag också har full förståelse för de som släpper den med den typ av erfarenhet jag hade i början. Fast för mig var den viktig, förstår om andra inte känner likadant men får också gärna förståelsen tillbaka.

En fördel jag uppskattar är inte så mycket alltid enkelheten med närhet till mat som att jag alltid bär med den ultimata trösten. Hur kinkig min lilla än är, funkar alltid bröstet. Lätt att söva om, aldrig problematiska uppvak och svårt att söva om. Fast visst vaknar hen nog mer än ersättningsbarn, där är jag avis, men samtidigt verkar jag ha lättare att söva och söva om. Allt har för- och nackdelar. Gör det ni känner är bekväma med, men att man talar varmt för det man själv har goda erfarenheter av är väl naturligt?

Det ska man inte. Det är var och ens val och man vill amma eller inte, förutsatt att man kan. Däremot tycker jag det är viktigt att man gör ett informerat val, d.v.s. tar till sig saklig information från säkra källor istället för att lyssna på hörsägen och personliga erfarenheter. Men det tycker jag å andra sidan att man ska göra med allt.

Det tycker jag absolut inte att man ska, så länge man gör ett informerat val och inte baserar valet på omgivningens åsikter och felaktiga råd. Jag har t ex. fått höra av sambons mormor att det är så synd om vår son som inte får någon ersättning och därför svälter och är undernärd och om jag inte visste bättre är det klart att jag hade skrämts upp av det och övervägt att sluta amma. Vi bor dock i Storbritannien där ersättning är normen. Jag tror t ex. att bara 20% av barnen här är helammade vid 4 månaders ålder. 

En nackdel jag ser med amningsnormen i Sverige är att det verkar som att många som egentligen inte vill amma gör det ändå, men börjar byta ut amningen mot mat tidigt så att bröstmjölken försvinner ur bebisens diet långt innan ett års ålder. Här rekommenderas det starkt att man fortsätter ge minst 500 ml ersättning eller ammar fritt till första födelsedagen. Jag tror absolut att det är bättre med ersättning under hela det första året med mat från 6 månaders ålder än helamning i 4 månader följt av en snabb matintroduktion för att bli av med amningen.

Jag VILLE inte amma. Tyckte/tycker det är hemskt. Mår dåligt bara jag tänker på det. Har 2 jättefina barn och än kan jag inte se att de har fått några men. Jag hade tur när jag fick min son att få en bvc-sköterska som direkt sa'; om du inte vill amma ska du sluta direkt - barnet mår inte bra om inte du mår bra. Vilken lättnad - någon som förstod. Men det var inte lätt - så många som hade åsikter om MITT beslut, min amning. T o m min egen mamma gav mig dåligt samvete. Det måste vara upp till var och en hur man vill göra - utifrån egna förutsättningar. Lägg inte någon värdering i hur någon annan gör - alla måste få göra det som känns bra.