Flickan vill klippa kort, får ej

Till Anonym (Trans­sexuel­l):

Du har med stor sannolikhet större erfarenhet av transexuella personer än vad jag har, så du har givetvis tolkningsföreträde för dina känslor och upplevelser. Men jag blir uppriktigt förvirrad av din text. Försök gärna att förklara mer, jag tycker detta är intressant.

"En kille är en person som anser sig vara en kille"

Hur anser man sig "vara en kille"? Varför anser man sig "vara en kille"? Vad gör en kille till en kille? Ditt uttryck känns så abstrakt. Som sagt, jag hatar att märka saker, men vad är definitionen i detta sammanhang? Hur vet jag att jag är en kvinna och inte en man? Jag personligen utgår från mitt fysiska kön. Hur vet du? Vad utgår du ifrån? En känsla? Går det inte att förklara kanske..? 

Samma sak händer här igen:
"så känner man sig oftast som en tjej i alla fall"

Hur känner man sig som en tjej? Vad avgör att man känner sig som en tjej och inte som en kille? Vad är skillnaden? Jag är en tjej, men jag går aldrig runt och "känner mig som en tjej". Jag är jag. Jag är inte mitt kön. Jag är SÅ MYCKET MER än mitt kön.

"Man vill in i KÖNET."

Hur menar du? Vad innebär det att komma in i ett kön? (Haha, detta börjar låta snuskigt).

Det finns MÅNGA människor som ångrar sin könskorrigering. Räcker med att googla typ "regret sex change" för att se att det är ett problem. Dessa människor har, trots genomgående psykologiska undersökningar, valt att stympa sina fullt fungerande kön, och sedan kommit på, när det väl är försent, att de valt fel.

Jag kommer in sent i tråden och vet kanske inte om detta har besvarats, men varför är det mamman som bestämmer över flickans hår?? Har inte pappan någonting att säga till om?

Mitt tips:

Sätt er ner med S. Berätta för S att faktumet att man föds till tjej eller kille egentligen inte spelar någon som helst roll. Vad man har mellan benen definerar inte ens personlighet, kunskap, hobbyn osv. Vissa människor (som S mamma t.ex.) tror felaktigt att kön definerar en viss roll som man måste anamma och anpassa sig utefter, vilket är förjävligt rent utsagt.

Säg till S att man inte måste se ut som majoriteten av pojkar ser ut, för att som tjej få gilla att leka med lastbilar och få ha killkompisar. Berätta för henne att hon är unik och perfekt precis som hon är, och inte behöver anpassa sig efter någon könsroll (varesig den manliga eller kvinnliga) om hon inte vill. För S själv verkar tyvärr också tro att hon måste välja en av de två roller som samhället har propsat på henne. HON. MÅSTE. INTE. Hon får vara precis som hon vill. Försök att få henne att tänka efter: vad vill HON? Man kan ju faktiskt t.ex. både gilla rosa och ha en kort frisyr och spela fotboll, allt på samma gång, oavsett kön. Förklara detta för henne.

Säg till henne att det är tråkigt att hennes mamma inte respekterar hennes önskan om frisyrer, fritidsaktiviteter eller leksaker. Trösta henne med att hon har större möjligheter att bestämma själv när hon blir äldre, och säg att när hon är hos pappa så får hon göra precis som hon önskar.

Jag är medveten om att detta är en gammal tråd, men det kanske kan hjälpa andra som läser denna. Min mamma var alltid "flickor ska vara söta" osv och sa alltid att hon var så glad över att ha fått en flicka. Jag skulle ha långt hår och klänning, precis som i det här fallet. Medan jag själv identifierade mig som en kille. Ville inte vara något annat än en kille. När jag blev 15 och bröt kontakten med henne (pga flera saker) kunde jag klä mig som jag ville. Tömde alla mina sparpengar på killkläder, kepsar, osv. Klippte mig kort och vart jättenöjd. Men sedan började mammas ord rulla i huvudet och det har nu slutat med att jag varken känner mig bekväm som tjej, eller som kille. För jag vill inte vara tjej, men min mamma vill inte ha en kille... 

Jag hade utan tvekan lämnat allt i mitt nuvarande liv för att kunna födas om som kille. 

Ni borde låta S, i den mån det går, bestämma över sig själv. För annars blir det väldigt lätt att S blir osäker på sig själv och inte kan/låter sig identifieras som det S vill. En familjeterapeut låter mycket bra! Hoppas att S kommer må bra! Stackarn :( 

Jag är inte personen du svarade, men tycker att det ändå är intressant. Du, eller vem som helst, vet ju inte hur exempelvis jag känner inför mitt kön. Jag har ingen som helst identitet som kvinna, ändå fyller jag i "kön: Kvinna", etc, eftersom jag helt och hållet ser det som en beskrivning av min fysiska person, och tror att om jag hade varit samma medvetande i en manlig kropp hade tyckt att det var helt okej också (men det är förstås svårt att veta). Jag förstår att det inte är så för alla, och att en del verkligen identifierar sig som "kvinna" eller "man", men jag har svårt att inse hur det skulle vara. Därför tycker jag det är att överförenkla saken att säga att det för ALLA handlar om "hur man känner sig", eftersom jag aldrig känt mig som någonting alls.