Tycker du att äldre syskon som kan SKA hjälpa till att ta hand om sina yngre syskon?

Nu var det inte jag som skrev, jag förstod bara inte hur du kunde tolka inlägget som du gjorde.

Varför det är självklart att de hjälper sina syskon? För att det är det mest självklara då de lever så tätt på varandra. De är ju en del av familjen och dem som de är närmast. Jag har en 7-åring, en 5,5-åring och en 1,5-åring. Vad tror du de spontant hjälper till med vanligtvis? Att trösta ett ledset syskon, hålla lillebror i handen när han inte kan ta sig ner för trappan etc eller gå ut med soporna eller tömma diskmaskinen? 

Som sagt, det är skillnad på "vill" och "ska" och även vad det gäller. "Ta hand om" tolkar jag som passa, inte trösta etc.

Jag tycker att man ska skapa en känsla i en familj om att hjälpas åt och att det handlar om teamwork. Och sedan skulle jag känna som förälder att om jag ber ett äldre barn i gymnasieåldern att hämta på dagis eller sitta barnvakt enstaka kväll (vid föräldramöte eller liknande kanske) så är det inte för mycket begärt. Det borde man kunna kräva vid säg 5 tillfällen per år eller så?

Men jag skulle inte förutsätta eller bara kallt räkna med att de äldre barnen kan det eller det datumet, de har ju egna liv och aktiviteter.

Så ja, jag tycker att äldre barn ska hjälpa till. Men barn ska inte uppfostra varandra och inte behöva ta större ansvar än de klarar av.

Tack för era svar. Intressant att läsa. Inser att jag kanske inte var fullt tydlig men egna tolkningar osv är okej.
För mig är det skillnad på att hjälpa till av egen vilja och visa empati, omsorg och förståelse för sina syskon och att ha det som krav att ta hand om syskon för att underlätta för sina föräldrar exempelvis. Jag har ett ganska talande om än kanske något extremt exempel i min närhet. En av mina vänner har flera syskon och vi lärde känna varandra i tonåren, hon är äldst. På helgen förväntade sig föräldrarna att hon skulle gå upp med syskonen så att de fick sova ut. Hon kunde sällan följa med på sådant som vi andra ägnade sig åt för familjen kom först eller ja, att barnvakta sina syskon så hennes bonusmamma och pappa kunde göra sitt. Ville vi träffa henne var det där och då omgiven av hennes småsyskon. Inte rätt någonstans. De borde inte ha skaffat fler barn än de klarade av, att skaffa barn och sedan överlåta en del av ansvaret till ett annat barn tycker jag är fel.

I en familj hjälps man åt, vår stora kille ( 18 år) hämtar ofta sina syskon på dagis för att kapa tiderna för dem och kan passa dem en kväll om vi går ut eller jobbar.
han kan helt på eget bevåg ringa och fråga om han ska hämta upp dem på väg hem från sin skola.
Om vi frågar om barnvakt och han skulle säga nej, så skulle jag däremot respektera det fullt.

Jag tycker det är att jämställa med andra hushållssysslor. Många av min trettonårings kompisar har saker de förväntas sköta i hemmet. Vår trettonåring behöver inte hjälpa till med något hushållsarbete, men han får istället ställa upp och passa minstebror om jag t ex ska springa en runda. Jag förväntar mig däremot inte att han ska ha lillebror på sitt rum om vi föräldrar är hemma och jag skulle aldrig tvinga honom att säga nej till sina kompisar för att vara barnvakt.

Nej det där är ju aldrig okej. Man får väl hoppas att det är relativt ovanligt dock.

För mig har det alltid varit viktigare att mina barn tycker om varandra och att umgås, de fick hjälpa till hemma men aldrig vara syskon något de var tvugna att ta hand om...men däremot kunde jag fråga om små syskon fick vara kvar hemma om vi skulle åka och handla eller så men då visste äldre syskonen att det alltid var okej att säga att man inte orkade eller ville.
Jag tror att i och med att de visste att det var okej att säga nej så sa de väldigt sällan det och de gillade att hänga med små syskonen.

I dag är de äldsta barnen 24, 22, 22, 21 och 20 år (mitt ex barn och mina tillsammans, vi hade 7 barn boendes hos oss under 5 år), i dag så älskar de att ha sina små syskon sova över och ringer ofta och frågar om de får låna dem över en natt eller så, det tror jag inte hade hänt om vi hade tvingat dem att ta hand om dem när de bodde här hemma.

Sen annser jag hårt att det är vi vuxna som väljer att skaffa barn och då är det vår skyldighet att ta hand om dem, inte syskonens, finns så mycket annat som de faktiskt bö hjälpa till med istället.

Jag tycker att huvudansvaret för barn alltid ska ligga på föräldrarna. Sen kan ju självklart äldre hjälpa till. Men inte så att de tar föräldraansvaret.

Föräldrarna har ansvar för sina ungar.
Ungar ska inte ha ansvar för andra ungar.
Kan man inte ta hand om ungar så ska man inte skaffa några.
Ungarna har inte valt att skaffa fler ungar och ska inte behöva ta ansvar för föräldrars misstag.