Barn gör inte som du säger, de gör som du gör.

Jag säger inte att det är fel, utan menar att det måste kompletteras med annan gränssättning. Att folk här på FL har påstått motsatsen är orsaken till att jag startade tråden, de får här en och annan sak att förklara...

Väldigt få "skiter i det blå skåpet" eller "kastar sten i glashus", buskapet går fram utan att det används ordagrant!

Du förstår alltså inte vad det är jag ifrågasätter? Läs det jag skriver en gång till.

Jag har redan tagit upp de andra sakerna, men du har - enligt min uppgattning - missuppfattat resonemanget kring (barn gör som man gör....) vilket jag förklarat rätt tydligt redan vilket du väljer att inte läsa.

Men du särskiljer dem. Det gör inte jag. Att sätta gränser kring sig själv exempelvis ÄR att vara ett gott föredöme. Jag gör det för att jag vet att barn lär sig huvudsakligen genom att göra som sina förebilder/som sina föräldrar och andra viktiga personer i sin närhet. Det är genom att vara en god förebild vad gäller exempelvis detta som barn lär sig sätta gränser kring sig själva. Att rent handgripligen se till att någon inte skadar sig själv eller andra skulle jag inte säga är fostran. Jag fostrar inte min man om jag håller i stegen när han klättrar upp på den eller om jag ser till att han på fyllan inte kör bil någonstans (om han skulle få för sig att göra det). 

Föräldrabalken säger exempelvis:
"Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran". Omvårdnad och trygghet särskiljs alltså från fostran, dvs är inte samma samma sak. Alla sakerna ingår dock i förälderns ansvar.Jo, i hur du bemöter barnet (omständigheterna kring ditt uttalande vet vi ju inte i ditt exempel - tonläge, kroppsspråk etc etc.) ditt ordval m.m. Att däremot se till att barnet inte använder gräsklipparen för att han/hon kan skada sig själv eller andra är  väl egentligen inte så mycket fostran, tycker du det? Sedan är det ju av intresse varför man sätter en gräns. Gör jag det av genuin rädsla för att barnet faktiskt ska skada sig eller för att jag själv inte riktigt har orken att ta eventuella konsekvenser - att jag måste delta och visa (det måste man ju med vuxna som är nybörjare på något också) och att det allmänt blir en massa merjobb för mig . 


Ja, självklart. Men det är rätt stor skillnad om barnet agerar utifrån det barnet anser vara rätt och fel (dvs något slags värdegrund eller början till sådan) eller om barnet gör det för att han/hon vet att det är lönlöst att agera annorlunda för att mamma/pappa som auktoritet kommer att hindra. Det andra handlar inte särskilt mycket om fostran, eller hur, och barnet kommer att agera annorlunda så fort den tvingande auktoriteten inte är närvarande eller inte är en auktoritet längre på samma sätt. Ber du aldrig om hjälp av någon anledning med sådant som du faktiskt kan klara av alldeles själv? Varför gör du det? Ja, det kan vara av olika saker - önskan om sällskap, önskan om uppmärksamhet, önskan om lite stöttning i något som du inte är säker på att du klarar av och givetvis ren och skär lättja. Du ber om hjälp för att du har erfarenhet av att andra faktiskt bistår en ibland när man ber om hjälp . Jag ber mina barn om hjälp av ren och skär lättja ibland. Jag ber min sambo om hjälp ibland av ren och skär lättja. Du tror inte att små barn är snabba med att snappa upp sådant? På samma sätt hjälper jag mina barn titt som tätt för att de inte orkar - jag vet att de kan och att de bara inte vill eller orkar. De vet att jag vet att de kan men bara inte vill eller orkar. Så ja, genom mitt exempel, jag sanktionerar beteendet och är en förebild vad gäller detta. Bra eller dålig är en värderingsfråga . Jag tycker personligen att det är helt ok att ibland få vara så där trött och inte orka, inte vilja - både som vuxen och som barn . 

-------

Rent spontant undrar jag om du varit förälder och på det viset förebild för en 1-åring? 1-åringar kopierar med övertydlighet. Varför tror du att en stor del föräldrar har spiskydd för så små barn? För att de gör som man säger eller gör som man gör ? Lika lite som en 1-åring kommer att bry sig om att man säger att han/hon inte får vara i närheten av spisen, kommer han/hon att om och om och om igen försöka köra gräsklipparen trots att du säger att han/hon inte får.....av den enkla anledningen att du gör det .

--------Saker som man inte får gör ju även vuxna titt som tätt.....för att man inte håller med om regeln, eller för att det rätt och slätt gagnar en själv. Tror du på fullaste allvar att något barn inte från relativt tidig ålder fått erfara från sina föräldrar manipulation, att de tänjer på sanningen etc etc. Barn pejlar sådant snabbt och är läraktiga .

Vad som är "bus" handlar också om perspektiv. Min 1,5-åring har upptäckt färgernas värld. Om han målar på väggarna....är det "bus"? Han har sett oss måla väggar, det finns diverse bilder i form av mönstrade tapeter, tavlor etc på väggarna (även sådana målade av storebröderna)......

Och återigen: Det är ingen metod; det är ett faktum som man som förälder får lära sig att hantera och leva med . 

Fast du HAR inte förklarat varför barn gör saker som vuxna inte gör.

Jo .

Fast vuxna gör ju en stor del av sin tid sådant som barn inte ska/kan/får/bör göra, det är ett faktum du inte kommer ifrån.Allt man lär barn med olika metoder är väl en form av fostran.Till nyligen bodde jag själv, med en fysisk funktionsnedsättning av en arbetsolycka sedan fem år, till en början med viss hemhjälp som jag sa upp efter en månad...jag tror du kan lista ut mitt svar på din fråga.Nu bor jag ihop med en ensamstående mamma, hon gör allt vuxna brukar göra, arbetar, lagar mat, tvättar, städar, diskar, tvättar, handlar e.t.c. Alltså borde hon vara ett bra föredöme i att göra själv/klara själv. Hur förklarar du då att barnen inte följer sin mammas exempel ens utefter sin egen förmåga?
Hur förklarar du att de har svårt att sova i egen säng, vara sams, prova nya maträtter, sova längre på lediga mornar eller vara tysta när andra vill sova längre eller göra annat de inte får och som ingen vuxen gör heller?

Det här är väl bra orsaker om något att föredöme inte räcker, utan att du behöver sätta andra gränser också.Du menar att barn gör saker de inte får för att vuxna ibland tummar på regler för vuxna?


Ja, det är i alla fall inget jag skulle tillåta. Varför skulle jag?Återigen, en tydlig indikation på att det inte räcker att försöka vara en god förebild, utan att även andra gränser måste till. Att uppmuntra till olika aktiviteter (som att rita och måla exempelvis) är inte samma sak som att det är okej att göra när och var som helst, det är en viktig lärdom för barn, som de flesta vuxna följer ganska föredömligt.

Nej, inte enligt ditt enkelspåriga resonemang att det bara genom att vara föredöme du kan lära barn något.

Ja, huvudsakligen för att vi vill skydda dem. Alla mina barn skulle gladeligen köra vår gräsklippare, stryka kläder etc (för att använda dina exempel). Eftersom jag helst ser att de har alla kroppsdelar i behåll och inte får allvarliga brännskador alternativt eldar upp huset så kommer jag att hindra dem. Det handlar om att skydda liv och lem och egendom inte att fostra dem att strykning och gräsklippning är något man ska undvika per se. Som sagt att fostra och se till att barn inte skadar sig är inte samma sak. Jag VILL inte att mina barn ska arbeta. Det är inte samma sak som att hävda att de inte kopierar. Barn har historiskt sett huvudsakligen kopierat sina föräldrars arbete. 
För att vi är modeller hela tiden på så många sätt. Du tror inte att mamman i fråga på olika sätt sedan barnen föddes har visat genom sin handling/förebild att barnen inte behöver hjälpa till med detta? Om du går upp och tittar på ett tidigare inlägg från min sida så skrev jag att det är väldigt viktigt att sätta gränser kring sin egen integritet för att just vara en god förebild. Tycker du att denna mamma sätter gränser kring sin egen integritet vad gäller detta? Jag curlar också mina barn med vissa saker - komiskt nog för min egen bekvämlighet huvudsakligen - och det får jag ju äta upp i andra sammanhang . Har jag varit en god förebild då? Svar: Nej. Mänskligt? Oh, ja .

Hur man sover handlar ju huvudsakligen om biologi. Jag sover inte heller särskilt länge på morgonen, medan sambon gör det. Jag har ett barn som är uppe med tuppen, en sjusovare och en mittemellan. Är dessa saker typiska för barn menar du? Barn är vanligtvis morgonmänniskor även om det finns vuxna som är det också, men det är så att säga av naturen givet. Min son som är uppe med tuppen gör inget väsen av sig. Han sätter sig oftast och pusslar eller pysslar med något, ibland sätter han sig och ser på tv. Vi har haft vuxna grannar som varit högljudda sent på kvällar. Det är inte direkt ovanligt med vuxna som sover tillsammans med en annan vuxen. Sover du tillsammans med den ensamstående mamman eller sover ni i skilda rum? Mina barn har aldrig sett mig som deras mamma sova ensam. Vad ska de dra för slutsats av det? Att det är ganska naturligt att trivas med att sova tillsammans med någon? Jag har ett barn som är mörkrädd. Jag är också mörkrädd....har varit det hela mitt liv. Vad är bättre för hans del än att jag visar genom mitt exempel att det är något helt ok, men att det finns sätt att hantera sin rädsla på?

Sedan antar jag att vi inte diskuterar sådant som är biologiskt betingat. Riktigt små barn har annorlunda ät- och sovmönster än vuxna är ju inget jag kan ändra genom genom något slags fostran....på samma sätt som jag inte kan sänka deras puls för vi vuxna har lägre puls .

Och ingen har väl påstått att barn - oavsett vad man menar med fostran eller vilka metoder man använder - på sekunden gör på önskvärt sätt? Barn blir väl inte osams mer ofta än vuxna däremot har de av logiska skäl inte särskilt mycket erfarenheter av konflikthantering vilket begränsar handlingsutrymmet aningens. Jag är rätt övertygad om att det bästa sättet att lära barn konflikthantering är att visa på just goda alternativ att komma överens och hantera åsiktsskillnader. Eller menar du att det finns någon metod där barnet på sekunden gör som föräldern vill och aldrig mer gör på något annat sätt?Ja, självklart. Finns det någon förälder som inte först upptäcker detta genom att det egna barnet plötsligt börjar använda samma metoder som man själv gör . Uppväxande barn brukar vara en alldeles utomordentlig spegel. Visar sidor hos en själv som man inte varit så medveten om. De tar efter både det bra och det dåliga . Jag förvånar över föräldrar som förvånas och irriteras av barn som inte gör som föräldrarna säger, inte kommer omedelbart eller gör det man förväntar. Gör de själva det? Jag gör det i alla fall inte. Jag säger ibland nej till mina barn, jag låter dem vänta, jag lyssnar inte alltid när de pratar etc etc. Varför skulle jag då förvånas över att inte de gör det? Jag har inte alltid samma åsikt som dem, varför ska de då alltid ha samma åsikt som jag? 
OK, så om du agerar på ett sätt som du tror är helt rätt, men det visar sig att du har missuppfattat/är för dåligt insatt så att du agerar mot normen, då har du "busat"? Jag delar inte din uppfattning och tror faktiskt inte så många gör det. Du uppfattar säkert barnets "väggkluddande" som bus för att du har ett snävt vuxenperspektiv, men du skulle aldrig döma en vuxen på samma sätt. Varför? För att barn busar? Skulle vi titta på världen som helhet så skulle jag säga att vuxenvärlden står för mest "bus" - medveten som omedveten. Jag vet faktiskt inte säker på hur goda förebilder vuxenvälden alltid är. Läste en gång en text där föräldern skrev att han hoppades ta sig igenom föräldraskapet utan att traumatisera sitt barn alltför mycket....och att det är vad det innebär att vara förälder.....att försöka göra så lite skada som möjligt . Och visst finns det en sanning och ett allvar bakom, även om det givetvis inte är allt .Är man inte en god förebild om man skyddar egendom? 

Tänkte på det du skrev igår - att barn gör sådant som vi vuxna gör. Min 1,5-åring klättrade på köksbordet i morse. Det gör inte jag eller hans pappa. Däremot hade vi troligtvis gjort det i hans situation. Han skulle hämta en boll som låg på bordet och han når 80 drygt centimeter över marknivå. Jag behöver inte klättra på bordet för att nå. Inte hans pappa heller. Han storebröder behöver inte heller det, de är dock korta i rocken för sin ålder så använder en stol. Innan jul hängde jag upp julkulor i gardinstången......och jag klättrade på köksbordet . Mina stora barn klättrar inte på borde generellt. Det kommer inte min yngsta heller att göra om en inte alltför avlägsen framtid. Jag lyfter ner honom för att att han inte ska skada sig i ett fall, men någon annan fostran än sin omgivnings exempel kommer inte att behövas för att han inte ska klättra på bord när han blir äldre .Nej, det är inte jag som har ett enkelspårigt resonemang här. Jag har heller aldrig påstått att man inte kan lära barn något på något annat sätt än att vara ett föredöme. Vad har du fått det ifrån? Jag skrev att jag ror att det skulle räcka om barnets omgivning är goda förebilder. Jag är dock långt ifrån alltid ett gott omdöme, som jag skrev ovan. Även om jag skulle vara det så har barn fler omdömen. Barn gör som deras förebilder gör. De kan få dåliga föredömen från andra håll än familjen givetvis och vad som är gott respektive dåligt föredöme är i slutändan en personlig värdering. 

MEN när man säger att "barn inte gör som man säger utan som man gör", så är det två bisatser som hänger ihop och de är inte avhängiga varandra. Barn gör inte alltid som säger. Barn gör inte alltid som man gör. Däremot så kommer barn definitivt inte göra som man säger om man själv handlar motstridigt till det man säger. Om jag säger en sak och handlar på ett annat så tappar jag all trovärdighet. Det gäller ju inte enbart gentemot mina barn......och ja, jag har tveklöst gjort detta gentemot mina barn.....och jag tror de flesta föräldrar har hamnat i samma "fälla" mer än en gång. Att mina barn gör på samma sätt ibland är därför inget att förvånas över. Vill jag få mina barn att som vuxna agera på ett visst sätt, tänka kring vissa saker på ett visst sätt och ha vissa värderingar - det vi i dagligt tal menar med fostran - så är mitt eget agerande i praktiken som föredöme/modell helt avgörande.

"att barn gör sådant som vi vuxna INTE gör", skulle det givetvis stå.