• Valkyria75

    Att bara stolt över sitt barn...

    Jag har alltid tyckt att det är ganska drygt med människor som är överdrivet stolta över sina barns utveckling. Som om ens baby på något sätt är bättre än andra för att den kunde vända sig först i mammagruppen... Big deal liksom...

    När jag igår satt på BVC och ssk sa att mitt barn låg långt fram i utvecklingen och massa andra positiva saker så kände jag ändå hur det började bubbla inombords av lycka och stolthet... Varför bryr man sig??! Jag förstår inte. Och det känns pinsamt att jag reagerade precis sådär som alla andra dryga föräldrar... :)

  • Svar på tråden Att bara stolt över sitt barn...
  • Duckan

    Det är nog svårt att kämpa emot ts
    Förstår vad du säger och hur du  menar. Jag är inte typen som skriver över hela FB hur fantastisk min unge är osv, men det kommer alltid finnas de som känner behovet att göra det.

  • Valkyria75

    Ja det kändes nästan som det var biologiskt inprogrammerat liksom :) trots att det går emot mina egna principer.

    Plötsligt kände jag för att ringa runt till halva släkten och posta trådar på fl på temat 'titta så duktig mitt barn är, inte kan väl det vara normalt...' Hehe nej riktigt så illa var det inte, men ändå :)

  • linnéa001

    Man är nog stolt över sin avkomma helt enkelt. Kanske något inprogrammerat. Min barnmorska som gjorde efterkontrollen sa att min dotter var duktig att hålla kvar nappen, då pös jag av stolthet. Tror dock inte det innebär att hon kommer komma extra långt i livet för det, men man vet ju aldrig.

    Kämpa inte emot, var glad och stolt istället, men på en lagom nivå. Diskutera med barnets pappa om vilket underbart intelligent barn ni har, men skriv inte långa haranger på FB.

  • Pajret
    Valkyria75 skrev 2014-12-17 13:48:15 följande:

    Jag har alltid tyckt att det är ganska drygt med människor som är överdrivet stolta över sina barns utveckling. Som om ens baby på något sätt är bättre än andra för att den kunde vända sig först i mammagruppen... Big deal liksom...

    När jag igår satt på BVC och ssk sa att mitt barn låg långt fram i utvecklingen och massa andra positiva saker så kände jag ändå hur det började bubbla inombords av lycka och stolthet... Varför bryr man sig??! Jag förstår inte. Och det känns pinsamt att jag reagerade precis sådär som alla andra dryga föräldrar... :)


    Hahaha. SÅ skönt att du skriver detta.
    Har inte barn än. är gravid. Och jag är fullständigt oförstående till mina vänners stolta kommentarer om sin barn om att vända sig i sängen, stå själv, första tanden osv osv.
    Men som sagt så får man säkert sådana känslor när väl den lille utvecklas.
    Men ibland kan det bli lite väl socker sött hur folk är "stolta" över sina barn bara för att de existerar.
    Stolt är man över att någon som gjort någonting bra, utmärkande eller utöver sin vanliga förmåga. Inte att bara ligga i en säng och se söt ut. ^^
    Men som sagt, jag får se hur det blir för min egna del om några månader. =)
  • fluu

    Det är väl ganska självklart att man bryr sig. Barnet är ju vanligen det viktigaste i ens liv. Jag tycker faktiskt att det är okej att vara sådär superduper överdrivet stolt. Däremot är det inte okej att "skryta" om det i alla sammanhang eller till vem som helst.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (Var stolt!)

    Jag önskar att alla barn får ha någon som är upp över öronen stolt över just honom eller henne. Jag är jättestolt över min dotter även fast hon inte är överdrivet tidig med något. När någon "skryter" om sitt barn blir jag glad över att höra att barnet är älskat. Jag gör själv inga skrytstatusuppdateringar men störs inte av andras. Jag tror att det är helt naturligt att vara stolt över sina barns framsteg, det betyder ju inte att man inte vet att det kanske inte är överdrivet fantastiska prestationer rent objektivt.

Svar på tråden Att bara stolt över sitt barn...