Valkyria75 skrev 2014-12-17 13:48:15 följande:
Jag har alltid tyckt att det är ganska drygt med människor som är överdrivet stolta över sina barns utveckling. Som om ens baby på något sätt är bättre än andra för att den kunde vända sig först i mammagruppen... Big deal liksom...
När jag igår satt på BVC och ssk sa att mitt barn låg långt fram i utvecklingen och massa andra positiva saker så kände jag ändå hur det började bubbla inombords av lycka och stolthet... Varför bryr man sig??! Jag förstår inte. Och det känns pinsamt att jag reagerade precis sådär som alla andra dryga föräldrar... :)
Hahaha. SÅ skönt att du skriver detta.
Har inte barn än. är gravid. Och jag är fullständigt oförstående till mina vänners stolta kommentarer om sin barn om att vända sig i sängen, stå själv, första tanden osv osv.
Men som sagt så får man säkert sådana känslor när väl den lille utvecklas.
Men ibland kan det bli lite väl socker sött hur folk är "stolta" över sina barn bara för att de existerar.
Stolt är man över att någon som gjort någonting bra, utmärkande eller utöver sin vanliga förmåga. Inte att bara ligga i en säng och se söt ut. ^^
Men som sagt, jag får se hur det blir för min egna del om några månader. =)