• Anonym (mamma)

    Hur ska jag som mamma ställa mig till detta??

    Jag är ensam vårdnadshavare åt en dotter på 10 år.

    Dottern har de sista månaderna mått mycket dåligt, drabbats utav en psykos, depression och vi har gått till Bup varje vecka de senaste 8 veckorna och äter numera medicin för att ta sig igenom dagarna. Det har även funnits självmordstankar hos henne och hon har försökt att skada sig själv. Detta har varit och är enormt påfrestande för hela familjen och jag har själv brutit ihop vid flera tillfällen.

    Hennes biopappa är som vanligt helt ointresserad och har bara sagt "hoppas att det ordnar sig" och pga det så har jag inte berättat allt för honom. Han blev bl.a förbannad när jag frågade om det fanns någon psykisk sjukdom i hans släkt och sa att jag var dum i huvudet och att det var jag som hade orsakat att hon mår dåligt, vilket så inte alls är fallet.

    Flickan har umgänge med sin pappa en helg i månaden men hoppade över ett tillfälle då hon mådde riktigt dåligt.

    Nu är det sen ett tag tillbaka bestämt att hon ska till sin pappa några dagar under julen men hon säger att hon inte vill och på Bup har dom avrått att utsätta henne för stress och jag vet att hon av bl.a farmorn kommer att bli utfrågad och hon är en sån som fullständigt skiter i att tänka till innan hon pratar.

    Jag vet ju att pappan kommer att bli fly förbannad om jag meddelar att hon inte kommer men jag känner att jag gör fel om jag går emot önskemål ifrån henne och flera läkaresom rekommendationer samtidigt som jag får dåligt samvete över att han inte får fira jul med dottern som tänkt.

    Usch, känner mig så kluven, vill ju absolut min dotters bästa.

    Hur tänker ni andra?

  • Svar på tråden Hur ska jag som mamma ställa mig till detta??
  • Brumma
    micromat skrev 2014-12-17 11:25:27 följande:

    Jag skulle inte tveka utan låta dottern stanna hemma.. Är pappan en sån stor nöt så han inte förstår att det är för barnets bästa, ja då är det ju så.. Då spelar det ingen roll om du förklarar tusen gånger han lär ändå inte förstå..

    Ringde själv min sons pappa igår och talade om att sonen inte ville åka till honom i jul.. Han blev jävligt sur men det får han ta..


    Fast det beror ju lite på VARFÖR barnet inte vill komma. ..

    Mår ditt barn psykiskt dåligt just nu? Far han illa hos o pappan?

    Annars finns väl ingen anledning att låta sonen själv ta ett sådant beslut?
  • micromat

    Õ


    Brumma skrev 2014-12-17 11:40:30 följande:

    Fast det beror ju lite på VARFÖR barnet inte vill komma. ..

    Mår ditt barn psykiskt dåligt just nu? Far han illa hos o pappan?

    Annars finns väl ingen anledning att låta sonen själv ta ett sådant beslut?


    Ja och ja/nej..

    Dessutom har pappan överlämnat vuxenansvaret till sonen och sagt att han bestämmer hur han vill ha det.. Har varit så i ett år sen jag försökte sätta ner foten när sonen mådde dåligt.

    Så sonen får själv besluta hur han vill ha det vilket jag tycker är skit, för han får ta så mycket ansvar och skuldkänslor i och med att pappan gjort som han gjort..
  • Brumma
    micromat skrev 2014-12-17 11:51:38 följande:

    Õ

    Ja och ja/nej..

    Dessutom har pappan överlämnat vuxenansvaret till sonen och sagt att han bestämmer hur han vill ha det.. Har varit så i ett år sen jag försökte sätta ner foten när sonen mådde dåligt.

    Så sonen får själv besluta hur han vill ha det vilket jag tycker är skit, för han får ta så mycket ansvar och skuldkänslor i och med att pappan gjort som han gjort..


    Ahh. Då förstår jag :(

    Här har vi gett bonus viss "frihet". Hon har fått säga hur ofta hon vill komma (fortsätta med vh) och då kör vi på det utan undantag. OM hon vill hoppa över en helg (tex för skoldisco) så ansvarar hon för att meddela oss och att kolla av att det går att BYTA helg. Julen är fast (vartannat år) sedan fjorton år tillbaka just för att hon aldrig skall behöva hamna i en situation där hon känner att hon ska behöva välja mellan mamma eller pappa. Göra farmor eller mormor besviken... hon vet var hon skall vara varje jul och jag tror det är en trygghet. Visst har det varit perioder då hon inte velat åka till pappa - eller hem till mamma igen för den delen... När ngt varit "roligare" just där hon är.. Då har vi försökt vara konsekventa. Det är de vuxna som bör fatta sådana beslut.

    dock kan jag tycka att ju äldre barnet blir desto mer medbestämmande bör det ha. Men det skall inte läggas HELT på barnet. Att tvinga en motsträvig tonåring kan dock kännas hopplöst så jag förstår till viss del pappan också (beroende på hur gammal sonen är).
  • micromat
    Brumma skrev 2014-12-17 12:45:32 följande:

    Ahh. Då förstår jag :(

    Här har vi gett bonus viss "frihet". Hon har fått säga hur ofta hon vill komma (fortsätta med vh) och då kör vi på det utan undantag. OM hon vill hoppa över en helg (tex för skoldisco) så ansvarar hon för att meddela oss och att kolla av att det går att BYTA helg. Julen är fast (vartannat år) sedan fjorton år tillbaka just för att hon aldrig skall behöva hamna i en situation där hon känner att hon ska behöva välja mellan mamma eller pappa. Göra farmor eller mormor besviken... hon vet var hon skall vara varje jul och jag tror det är en trygghet. Visst har det varit perioder då hon inte velat åka till pappa - eller hem till mamma igen för den delen... När ngt varit "roligare" just där hon är.. Då har vi försökt vara konsekventa. Det är de vuxna som bör fatta sådana beslut.

    dock kan jag tycka att ju äldre barnet blir desto mer medbestämmande bör det ha. Men det skall inte läggas HELT på barnet. Att tvinga en motsträvig tonåring kan dock kännas hopplöst så jag förstår till viss del pappan också (beroende på hur gammal sonen är).


    Vi har haft lite som ni har.. Fast jul/nyår så att man alltid vetat hur det blir. Helgerna har varierat lite fram tills i sommar då sonen inte alls ville åka då han tyckte att hans pappa svikit honom så. Vi vuxna bestämde fram tills förra året då exet bestämde sig för att lägga över allt sånt ansvar på sonen som då var 9.. Inte första gången han lägger över allt vuxenansvar på sonen heller.. Han känner sig jättedum nu för att pappa blev så ledsen eftersom han inte vill fira jul där..

    Det är en vidrig sits exet satt sonen i.. Jag finns där och stöttar, säger ifrån och lägger fram förslag så att han känner att han själv inte måste bestämma allt..

    Givetvis ska man få större självbestämmande, men är man 9-10 år ska man inte ha dom vuxnas ansvar.. Är man 15 så visst..
  • Brumma
    micromat skrev 2014-12-17 13:18:02 följande:

    Vi har haft lite som ni har.. Fast jul/nyår så att man alltid vetat hur det blir. Helgerna har varierat lite fram tills i sommar då sonen inte alls ville åka då han tyckte att hans pappa svikit honom så. Vi vuxna bestämde fram tills förra året då exet bestämde sig för att lägga över allt sånt ansvar på sonen som då var 9.. Inte första gången han lägger över allt vuxenansvar på sonen heller.. Han känner sig jättedum nu för att pappa blev så ledsen eftersom han inte vill fira jul där..

    Det är en vidrig sits exet satt sonen i.. Jag finns där och stöttar, säger ifrån och lägger fram förslag så att han känner att han själv inte måste bestämma allt..

    Givetvis ska man få större självbestämmande, men är man 9-10 år ska man inte ha dom vuxnas ansvar.. Är man 15 så visst..


    Håller med! En nioåring skall inte ta sådana beslut.. min bonus är betydligt äldre.. när hon var nio så fanns det inye på kartan att vi släppte beslutet till henne.

    Hoppas din son mår bättre snart. Stor julkram till er.
  • micromat
    Brumma skrev 2014-12-17 13:40:42 följande:

    Håller med! En nioåring skall inte ta sådana beslut.. min bonus är betydligt äldre.. när hon var nio så fanns det inye på kartan att vi släppte beslutet till henne.

    Hoppas din son mår bättre snart. Stor julkram till er.


    Verkligen inte, barn ska ju få vara barn och slippa ta ansvar.. Visst är det kalas eller en tävling man hellre vill gå på kan man säga att man vill byta helg, men helt självbestämmande som 9-10 åring är långt ifrån okej..

    Trist bara att exet inte förstår det. Han har dessutom varit på sonen så mycket om att man inte får ljuga så han kan ju inte heller köra över sonen då han isf själv ljuger. Har varit så mycket skit och konstiga saker när han haft sonen så jag är bara glad att sonen valt att vara hemma.. Det är så jobbigt och ledsamt att sopa upp skiten som exet gör och ta hand om en knäckt son pga det.

    Tack! Det hoppas jag med.. Kram tbx
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2014-12-17 11:28:27 följande:

    Med tanke på att både BUP och läkare rekommenderar inställt umgänge så har jag mkt svårt att se att hon skulle förlora vårdnaden. Man är som vårdnadshavare skyldig att se till sitt barns bästa och agera därefter. Vilket är precis vad mamman gör. Inte heller måste hon berätta exakt allt om dortens mående eftersom pappan faktiskt inte har ngn juridisk rätt att veta. Dock måste hon informera om saker som påverkar u.gömmer precis som du säger, men det behöver inte innebära att lämna ut dottern helt.

    TS - tycker du skall försöka förklara för pappan - skriftligt - så detaljerat som möjligt utan att det känns som om du uts ämnar dottern och pratar "bakom hennes rygg". Erbjud gärna honom att följa med dig - utan dottern - och prata med BUP. Det viktiga här är dotterns mående, inget annat.

    Bor han långt bort? Ett alternativ till att vara hos pappan åra dagar är ju att vara där EN dag.

    Kan du kanske tänka dig att köra henne till pappan och hitta på ngt i närheten under dagen (finns inget att göra så se en film, läs en bok osv) och hämta henne på kvällen. Kanske hon skulle kunna tänka sig det?

    Anledningen till att jag tycker du skall förklara skriftligt är för att då har du "bevis" på att du förklarat varför samt erbjudit att han får träffa BUP för att få insikt i dotterns mående samt erbjudit ett alternativ till julen..

    Jag hoppas er dotter kommer igenom detta och mår bättre snart. Kram.


    Tack så mycket för svaret men han är helt omöjlig och vill aldrig delta i någonting, därav har jag ensam vårdnad, det plus att vi inte kan prata normalt med varandra när vi träffas så numera sker all kontakt skriftligt.

    Att träffas en dag är för honom inte lönt, har försökt det i flera andra fall också men då skjuter han hellre upp det i flera veckor för att få en hel helg istället.

    När jag tog kontakt idag och meddelade att läkare och psykolog ansåg att något umgänge inte var att rekommendera så blev det som jag förutspått. Han sa att han skulle ha henne, att jag fick välja tid och att hon kommer att ha det bra hos honom eftersom det är hos mig hon har blivit dålig och att det är mitt fel att hon är sjuk. Det går inte att diskutera med honom överhuvudtaget och allt han tjatade om var att han ju tagit ledigt ifrån jobbet och handlat hem saker samt bokat med släkten.

    Han visar inte en gnutta att han bryr sig om hennes mående och skiter ju fullständigt i alla, läkaren, psykologen, mig, henne så länge han får sin vilja igenom.
  • Anonym (tveksam)

    DU skall ta beslut utifrån vad du bedömer som bäst för dottern. Motiveringen blir alltså: "jag tar beslutet att barnets bästa just nu är att ...." Lägg inte ansvaret på barnet genom att meddela pappa: "xxx kommer inte, för hon vill inte.... Det är ni vuxna som skall stå för vad som är bäst för henne och skydda henne från att fara mer illa i detta. Bjud in pappa till samtal om hur ni skall kunna hjäkpas åt i detta och ta familjerätten till hjälp i samarbetssamtal om ni inte klaraar att prata själva ..... Ni vuxna äger problemet, inte barnet!

  • Anonym (anknytningen)

    Det jag läser får mig att dra öronen till mig, minns att jag läste i Egil Linges bok om trauman vid tidig anknytning och schizofreni. Din fd framstår ju inte som en trygg punkt med sättet han behandlar dig på. Kan din dotter ha sett detta när hon var liten? Hur vet du att hon inte far illa hos honom. Det ska MYCKET till för att ett barn självmant söker hjälp när det är föräldern som är problemet.

    Ett utdrag från en fallbeskrivning av Sofia Strand, psykolog:

    "Psykiska trauman under uppväxten associeras med utveckling av de flesta psykiatriska


    diagnosområden. I synnerhet avses då sexuella och fysiska övergrepp, men på senare år har även
    konsekvenserna av känslomässig misshandel och brist på omhändertagande kommit mer i fokus
    (Briere & Runtz 1988, Mullen et al 1993). Det finns ett flertal olika tidiga erfarenheter som bidrar
    till psykopatologi i vuxen ålder, men barndomstrauma tycks här ha synnerligen stark och kraftfull
    inverkan. Även efter att ha kontrollerat för andra psykosociala riskfaktorer, tycks trauman i
    barndomen ha starka samband med utvecklingen av de flesta psykiatriska diagnoser (Mullen et al
    1993, Kendler et al 2000, Jansen et al 2004). PTSD har visat sig finnas som samsjuklighet med
    allvarliga psykiatriska axel I-störningar (t ex bipolärt syndrom och schizofreni) i så mycket som en
    tredjedel till nästan hälften av fallen (Mueser, Rosenberg, Goodman & Trumbetta 2002). Symptom
    som ofta förekommer i dessa fall är missbruk, somatiska klagomål, interpersonella svårigheter och
    självdestruktivitet. Dessa problem sprider sig över rådande diagnostiska gränser, och leder ofta till
    diagnostiska dilemman. Suicidbenägenhet och hörselhallucinos tycks ha särskilt stark koppling till
    barndomstrauma, snarare än till diagnostisk kategori ..."
    www.psykologforbundet.se/Documents/Specialist/Abstracts2/Anknytning,%20trauma,%20dissociation%20och%20psykos%20-%20En%20fallbeskrivning%20av%20Sofia%20Strand%20HT%202012.pdf
  • Anonym (mamma)
    Anonym (anknytningen) skrev 2014-12-18 22:05:44 följande:

    Det jag läser får mig att dra öronen till mig, minns att jag läste i Egil Linges bok om trauman vid tidig anknytning och schizofreni. Din fd framstår ju inte som en trygg punkt med sättet han behandlar dig på. Kan din dotter ha sett detta när hon var liten? Hur vet du att hon inte far illa hos honom. Det ska MYCKET till för att ett barn självmant söker hjälp när det är föräldern som är problemet.

    Ett utdrag från en fallbeskrivning av Sofia Strand, psykolog:

    "Psykiska trauman under uppväxten associeras med utveckling av de flesta psykiatriska


    diagnosområden. I synnerhet avses då sexuella och fysiska övergrepp, men på senare år har även
    konsekvenserna av känslomässig misshandel och brist på omhändertagande kommit mer i fokus
    (Briere & Runtz 1988, Mullen et al 1993). Det finns ett flertal olika tidiga erfarenheter som bidrar
    till psykopatologi i vuxen ålder, men barndomstrauma tycks här ha synnerligen stark och kraftfull
    inverkan. Även efter att ha kontrollerat för andra psykosociala riskfaktorer, tycks trauman i
    barndomen ha starka samband med utvecklingen av de flesta psykiatriska diagnoser (Mullen et al
    1993, Kendler et al 2000, Jansen et al 2004). PTSD har visat sig finnas som samsjuklighet med
    allvarliga psykiatriska axel I-störningar (t ex bipolärt syndrom och schizofreni) i så mycket som en
    tredjedel till nästan hälften av fallen (Mueser, Rosenberg, Goodman & Trumbetta 2002). Symptom
    som ofta förekommer i dessa fall är missbruk, somatiska klagomål, interpersonella svårigheter och
    självdestruktivitet. Dessa problem sprider sig över rådande diagnostiska gränser, och leder ofta till
    diagnostiska dilemman. Suicidbenägenhet och hörselhallucinos tycks ha särskilt stark koppling till
    barndomstrauma, snarare än till diagnostisk kategori ..."
    www.psykologforbundet.se/Documents/Specialist/Abstracts2/Anknytning,%20trauma,%20dissociation%20och%20psykos%20-%20En%20fallbeskrivning%20av%20Sofia%20Strand%20HT%202012.pdf
    Alltså vi separerade när hon var 2,5 år gammal men redan då hade hon gått emellan och sagt att "han inte fick slå mamma".

    Även en tjej som han hade eftersom mig har blivit utsatt av hans "behandling" men tydligen så har det varit bra när dottern varit där.

    Hur som helst så erbjöd jag ändå umgänge i jul under förutsättning att dom tog det lugnt och inte drog upp hennes mående en massa.

    Fick till svar att jag var en jäkla nöt och han blev förbannad över att jag först ställt in och sedan ångrat mig så han sköt självmant upp umgänget till mitten på januari!! Jag är lite i chock hur en människa kan ge mig skulden för att ställa in vilket ju var en läkarrekommendation och sen bara struntar i det när jag biter ihop och sen erbjuder umgänge för husfridens skull.

    Min fråga är hur vi (jag och dottern) nu ska ställa oss till nästa månads umgänge om dottern då fortfarande inte mår bra och/eller inte vill åka till honom. Jag personligen kan ju känna att kan han så lätt skjuta upp umgänget en månad utan problem så verkar han inte så angelägen att träffa sin dotter och då tycker jag att han får acceptera om hon säger att hon inte vill åka. Dottern känner ju sig sviken av att han gav upp så lätt trots att hon själv inte ville åka.

    Oj, detta blev kanske lite rörigt men jag vill höra om någon vet hur vi ska ställa oss till umgänge och eventuella hot om umgänge när han själv så lätt tackat nej och väljer att skjuta på det fyra veckor, det borde väl ligga honom rejält i fatet om han mot förmodan skulle dra igång en vårdnadstvist???
  • Anonym (mamma)

    Fastställt umgänge menade jag såklart inte vårdnadstvist.

  • Anonym (mamma)

    Fastställt umgänge menade jag såklart inte vårdnadstvist.

  • Påven Johanna

    Vad betyder "egetbefogade saker?" Och har du anmält misshandeln som han utsatte dig för och som dottern tvingades bevittna?

  • Anonym (Elva)

    Hon stannar hos dig. Det är inte som att det är en vanlig influensa. Om hon är psykotisk, har självmordstankar och du fått rekommendation från läkare att inte utsätta henne för stress, är det inget att fundera på!

    Blir pappan besviken eller arg, hänvisa till läkaren. Kanske kan han träffa dottern hemma hos dig?

  • Anonym (mamma)
    Påven Johanna skrev 2014-12-20 08:52:23 följande:

    Vad betyder "egetbefogade saker?" Och har du anmält misshandeln som han utsatte dig för och som dottern tvingades bevittna?


    Egetbefogade saker, hänger inte riktigt med??

    Jo, det anmäldes men det fanns inga bevis just då, då han vid polistillkallelsen "bara" hotade att slå in skallen på mig, skära halsen av mig etc. och då var det ord mot ord. Han kom undan med flera års både fysisk och psykisk misshandel och det grämer mig fortfarande något så fruktansvärt trots att det var nästan 8 år sedan nu. Jag hatar denna människan så fruktansvärt mycket och har under alla år haft ont i magen när dottern varit där.
Svar på tråden Hur ska jag som mamma ställa mig till detta??