Min svärmor förgifta mig
Jag vet det låter sjukt men det skulle inte förvåna mig om det är så. Jag tror min svärmor har försökt ta livet av mig. Flera gånger har hon iallafall velat mig illa. När jag träffa hennes son var dem jätte tajta. Obehagligt tajta tyckte jag. Hans nummer 1 i livet var hans mamma. Hon ringde honom alltid när han skulle lägga sig och gjorde precis allt för honom. Ja på dagarna när han jobba kom hon hem till honom o städa o lämna nylagda mat i mat lådor i kylen. Men jag ändrade honom, idag är jag hans nummer 1 och de vet hon om. Han skriver alltid det på Facebook och hon kommenterar alltid hans inlägg så länge dem inte handlar om mig. Hon är beroende av vår dotter. När jag ammade så pumpa jag ut när dem skulle passa henne. Och trots barnmorskan sa att anledningen att hon är ledsen är att hon saknar sin mamma så gick hon o köpte ersättning o sket i o ge vad jag pumpat. O för er som ammar så vet nu ju att de verkligen är en känslig PUNGT. Hade hon fått välja hade hon get ersättning alltid. Min sambo skällde ut henne o hon börja gråta o sen bad hon han stanna o ta en kaffe medans jag fick åka hem med lillan. När vi gifte oss så sa vi till henne o ej hjälpa till då vi visste att hon lätt smällde in i väggen. Ändå ville hon hjälpa o föll då ihop mitt under middagen. Så hela bröllopet handla typ om henne. Ändå efter en stund så va hon uppe o hjälpte till igen o då sa jag till henne o tagga ner o då blev hon arg på mig o skrek en massa. Sen i efterhand har jag fått höra att hon sagt till blandannat sin dotter att jag kört för hårt med henne o att de är därför hon föll ihop. Vilket är lögn! Hon älskar o härma mig. Köper alltd samma kläder o möbler som oss. När jag bantade så slutade hon äta helt o gick ner i vikt. Min sambo sa till henne o lägga av. Vi bor nu hos dem ett par veckor för vi har hantverkare hemma. Hon snackar skit om min familj om min släkt och söker hela tiden min bekräftelse på att hon har rätt. Vi bråkar mycket och hon ska alltid dra igång något fast jag sagt att jag ej vill bråka. Men hon drar ej igång nått när min sambo är där. I förra veckan hände det sjukaste. Jag fick ett blodsocker fall. Var nere på 2. Vaknade på morgonen o höll på o tuppa av flera gånger. Hon va bara sur, rå och otrevlig. Vi tog tempen o jag hade 5.3. Hon sa att de var för tempen var trasig. Hon pröva o den visade 7.5. O min sambo ringde till henne o sa att jag måste in på akuten men hon tyckte då han överdrev o tyckte jag skulle skärpa mig. Jag var inte alls sjuk. Han sa till henne o ringa 112. O när jag kom in på akuten höll jag på o tappa medvetandet. Dem satte i socker i mig o jag kände mig mycket bättre. Dem sa att jag ej hade diabetes utan att jag hade för mycket insulin i kroppen och hade fått i mig för mycket diabetes tableter. De ända i hela världen jag känner som har diabetes de är min svärmor. Låter kanske sjuk elakt att anklaga henne för detta men de är hon som lagar maten o fixar allt med dricka o annat. Hur fan skulle jag fått i mig de annars? Vet inte ens var hon har tabletterna. I vilket fall som helst så kan jag ej säga de till min sambo. Han älskar henne så mycket. Jag funderar på att lämna honom. Jag kan ju ha fel. Men jag klarar ej av henne längre. Hon har tärt på mig o svårt förhållande ända sen jag kom in i familjen. Hon är sjuk i huvudet o jag vill helst att hon ej har med mina barn o göra I heller men kan ej göra så.. nu har jag legat på sjukhus i snart en vecka..
