Trots och bråk.
Nu vet jag snart inte hur jag ska gå vidare med det här. Vi har en 13 årig dotter som har fått massiva humörsvängningar och tar det mesta man säger som kritik.
Hon är rätt kort, eller ja 160 ca och väger strax över 60 kg. Hon är inte alls rund, inte knubbig eller nåt sånt, men har former. Hennes problem är hennes kraftiga benstomme som liksom jag, hennes mor har. I och med sin vikt och höfter, så här hon fått för sig att hon är tjock. Något som tynger henne. Jag förstår, jag hade samma problem med självuppfattning i mina unga tonnår.
Hon har värk i kroppen som vi håller på att utreda och är ju säkert lynnig av bara det och puberteten på allt det här.
Vi håller på vissa regler. Som tex inga ljus tända på hennes lilla rum. Hon får inte köpa sexiga underkläder som spettstrosor och andra utmanande ting. Hon måste vara hemma en viss tid på skoldagar, hon får inte sova hos killar som regel. Nu det sista beror ju alldeles på omständigheter, men hon frågade om hon får sova hos killar och svaret blev då nej. Hon får inte röka, hon får inte dricka energi dryck, hon får inte bege sig ut och springa på kvällen när det blivit mörkt, själv och utan reflex.
Nu hade vi ett storbråk i går faktiskt eftersom vi pratade om julklappar och önskelista. Hon ville köpa egna underkläder och jag tyckte det var ok. Påpekade att om hon kom hem med spetstrosor, blev dom kvar i tvättstugan. Där brakade allt lös och tydligen får hon inte ta något ansvar själv och jag förstör hennes liv. Hon till och med hotade med självmord!
Idag har hon varit sur och tvär och till å med pratat med en kompis mamma om det hela. Hon i sin tur har tydligen sagt till henne att vi måste släppa på våra gränser för henne, annars kommer vi få stora problem i framtiden. Jag känner hur arg jag blir när någon utomstående säger sådana saker om min barnuppfostran till mitt eget barn. Snacka om att underminera de principer vi försökt att lägga.
Nä, jag vet verkligen inte vad jag ska göra med det här. Ska man låta hon gå vind för våg och släppa på allt. Jag tycker man får förtjäna sina vidder, men men, det är vad jag tycker.
