Får bonus kalla mig för bonus, extra, plast eller låtsasmamma?

Jag kallar min bonuspappa vid namn. Säger aldrig "du, plastfarsan" till honom. Det tycker jag är mest naturligt, däremot kan jag ibland, när jag refererar till mamma och honom säga "mina föräldrar" men oftast säger jag mamma och XX även när jag pratar med andra. Hade dock inte tagit illa upp om någon sagt "plastdotter" om mig.

Det naturliga är väl att kalla dig vid namn. När barnet sedan pratar om dig så får ju hen själv välja.

Personligen tycker jag låtsas och plast låter extremt fult. Bonus hade varit ok, men sambons flicka kallar mej helt enkelt för mitt förnamn och det är det jag föredrar.

Klart bonus får det om det är vad bonus vill, det får dock inte bli påtvingat..
Sedan känner jag personligen att det mest naturliga är att använda namnet när man pratar MED varandra men att använda "extra ord" som bonus, styvis, extra osv när man pratar OM varandra.

Tex - min bonus använder mitt namn när hon pratar med mig, men om hon skall presentera mig för ngn och extra förklaring till vem jag är behövs säger hon "det här är NN, min extramamma".

Om jag pratar om bonus med människor som vet vem hon är använder jag hennes namn (likaså om jag pratar med henne själv naturligtvis), men om det är nya människor blir det antingen namn plus "min mans dotter", eller "min bonus" - beroende på situation och vem jag pratar med.

Min bonus har några gånger tagit upp frågan om hon inte kunnat kalla mig mamma, eftersom jag är "som" en mamma.. Mitt svar har då genomgående varit att hon får kalla mig vad hon vill, men att hon redan har en mamma som faktiskt skulle kunna bli ledsen (jag tycker det är viktigt att barn skall få bestämma själva men även att de ska få lära sig att tänka på vilka konsekvenser deras val kan leda till). Och att jag alltid kommer vara "som" en mamma om det är vad hon vill, oavsett vad hon kallar mig :)

Min son har en bonusmorfar (ser honom inte som min bonusförälder då han kom in i bilden ungefär i samband när min son föddes, dock är han en viktig och omtyckt del av min familj). Vi har alltid bara kallat honom vid namn men häromdagen när vi pratade om mormor, morfar, farfar osv (han är EXTREMT nyfiken på människors olika "roller" till varandra) så påoekade han att han ju faktiskt har två morfar, för XX är ju en "extra morfar".. Dock kallar han honom vid namn fortfarande ;)

Jag tycker namn är absolut det bästa.
När det gäller generationen innan, så är båda svärföräldrarna omgifta och barnbarnen har kommit efter detta och där är det farfar och NN, farmor och YY, dvs inget låtsas/bonus eller något annat (och det gäller samtliga barnbarn, på samtliga sidor)

Håller med om det.. Låtsas är- tja, det antyder att man inte har ngt riktigt förhållande till varandra.. Plast låter ju totalt fejk.. Styvförälder ger mig hemska associationer till "elaka styvmödrar"..
För mig känns bonus bra eftersom jag och tösen faktiskt ser varandra som en ngt positivt - en bonus. Även att hon kallar mig "extra" känns helt ok, eftersom jag har varit en "extra" förälder under nästan hela hennes liv..
Men förnamnet alla gånger när man pratar med varandra :)

Min dotter kallar min sambo för pappa på våra veckor för att hon anser att då är han  hennes pappa och hennes biologiska pappa får då heta sitt namn. 
Sen är det tvärtom när hon är hos sin pappa, dottern är 6år och tycker det är kul med två mammor och två pappor även fast hon vet att två av dom är bonusar :) Däremot så kallar hon sin vad jag säger bonusmamma för låtsasmamma men jag tror det är enbart för att hon själv benämnt sig som det.

Blev lite missförstånd i början men nu har vi kommit in i det lite :)

Våra resp. bonusbarn kallar oss vid namn när de talar till oss, men benämner oss som bonusmamma/platsfarsa när de talar om oss. Ett enkelt sätt att förklara våra relationer då orden numera är så förankrade i det svenska språket.

Min bonusdotter kallar mig mamma ibland utan att hon tänker på det, men eftersom vi är ganska övertygade om att hon vet att jag inte är hennes mamma så är det inget vi lägger vikt vid att tillrättavisa. Hon får säga vad som kommer naturligt där och då.

Vi har aldrig behövt gå in och säga till barnen vad de "ska" kalla oss, det har kommit naturligt. De andra barnen som har skilda föräldrar i bonus klass säger också bonus om sina extravuxna så det känns som om det är vedertaget även neråt i åldrarna.

Jag vill bli kallad mitt namn och i "offentliga " sammanhang, pappas sambo. Har valt att inte gå "all in" och vara låtsasförälder så jag tycker det blir bäst på det viset.

Jag vill bli kallad mitt namn och i "offentliga " sammanhang, pappas sambo. Har valt att inte gå "all in" och vara låtsasförälder så jag tycker det blir bäst på det viset.