Vad svara du på frågan "när ska ni skaffa barn då?"

För oss blev det mycket lättare när vi var ärliga och sa som det var. Besvarade det med allt från ledsam ärlighet till spydighet över den olämpliga frågan, beroende på vem som ställde den, och det var ganska befriande.

Tack för svar! Det är så jag hoppas att det ska va, lite lättare, gäller bara att ha modet att vara ärlig. Har du nåt konkret exempel på vad du brukar säga? Jag är nog mest rädd för att få kommentarer som "slappna av så ska ni se att det går", då kommer det kännas som att dom skyller allt på oss. Vi är oförklarligt barnlösa så vi har inget att "skylla på"...

Svar på "när ska ni skaffa barn då?"

Typ "det är inte så lätt för alla", "vi har försökt i flera år, så håll tummarna", "nu ställde du en väldigt känslig och privat fråga som jag inte vill besvara" osv.

På "tips" som att slappna av brukade jag hänvisa till forskning som gjorts där det visar att det inte hjälper att slappna av, alternativt så förklarade jag att det är den största sorgen i mitt liv för tillfället och att det är orimligt att "inte tänka så mycket på det".

Ska tillägga att jag just nu är gravid med hjälp av ivf efter några års försök. Vi hade heller ingen förklaring till vår barnlöshet. Jag håller tummarna för dig!

Vill även säga att de allra flesta i vår omgivning blev ett stort stöd för oss efter att vi berättade. Några blev lite nervösa av att prata om det och gav någon klumpig kommentar, men ingen var otrevlig med flit. För oss var det skönt att berätta då omgivningen blev mer förstående och tog mer hänsyn. Det var även väldigt fint att få dela det fantastiska beskedet när plusset äntligen kom. Trippel glädje från alla som visste hur mycket jag hade gråtit över detta innan.

TUSEN tack 4loveandlemons! Tycker det låter som väldigt bra svar! Kan tänka mig att folk blir fumliga, de flesta är inte vana att hantera andra personers sorg, men man får väl försöka ha överseende med det.

Nu gäller det bara att ha guts nog när samtalet kommer på tal.

Stort grattis till graviditeten! Det ger hopp när folk i ens egen situation till slut lyckas. Hur många ivf-återföranden gjorde ni? Vi ska köra igång med återförande nr 5 snart, det blir fet.

"Har ni tänkt på att alla kan inte få egna barn? " brukar tystna de flesta.

Vi är så trötta på den frågan. En del av mig vill köra upp det i ansiktet på dem. Min andra del vill smyga. Känns så privat och vill inte ha alla dessa "goda råd"

Usch, känner igen mig! Dessutom har jag säkert själv varit en av de där frågvisa personerna, på den tiden jag också trodde att man "skaffade" barn...;)

På kommentaren om att man ska slappna av skulle jag vilja svara:"Jaha, folk blir gravida under krig och våldtäkter men du menar att jag TÄNKER mig själv infertil???"

Men det har jag inte svarat än... He he ;)

Ja den var bra! :)

Håller med om det där att man pendlar mellan att vilja berätta allt och att hålla allt privat, känns som det beror på vilket mode man är i själv. Dagar som känns ljusa kan man tänka sig att prata om det medan dagar som känns mörka vill man ju bara stänga in sig och slippa prata med folk över huvud taget.

Jag brukar inte få frågan så ofta, men jag brukar säga att det inte finns på kartan ännu. När en kollega frågade mig på jobbet (var precis uppe i ivf behandling och var inte så pigg på att diskutera) så jag ställde motfråga hur ofta personen hade sex med sin flickvän och vilka deras favoritställningar var. Jag tyckte ändå att det var relevant med frågan som egentligen innebär "har du regelbundet oskyddat sex med dig partner på speciella dagar i månaden".

Diskussionen dog ganska snabbt efter det.

Vi höll på att smyga med det länge. Man grät inombords samtidigt dom jag svarade att vi är så unga än så tiden finns. Men fråga någon nu säger jag jo vi har försökt länge men det går inte.

Tycker inte folk har med det att göra alls när andra planerar barn. Är väl varje pars privatsak.

Hihi, trina, precis så jar jag TÄNKT att jag ska säga, men aldrig vågat! Skönt att höra att någon faktiskt sagt det! :)

trina>> jättebra sagt! tänk om man vågade säga så.  Impad av er som vågar käfta emot. Har velat göra det 100 gånger själv.  I början kunde vi skylla på att vi inte varit ihop så länge, men nu har ju tiden rullat på....