Min dotter har ADHD

En hund innebär att ni får en 4-5 åring i familjen.
Skall passa skötas mysas med få mat gå ut med osv osv
Det är en hel del skötsel med en hund, det MÅSTE man förstå.

Välj en hund med kort hår och inte för stor.
Rasen skall vara stabil psykiskt och vara fysisk stark och frisk.

Om ni skaffar en hund, då kan inte dottern vara borta mer än max 4 timmar, då kan hon inte sköta ett arbete.
Resande och semester måste anpassas efter hunden.

Ur social aspekt, att få vänner komma ut och röra på sig att träffa människor osv osv är hund en bra " grej " för att uppnå många av dessa mål.

Men tänk till väldigt noga, klarar dottern av alla dessa krav, är det värt risken ?

Själv hundägare !

Åh var jag känner igen mig. Jag är 26 år och har 4 barn men mår så otroligt dåligt. Har sökt hjälp men kön är så lång så jag har fått vänta 8 månader på att ens få veta att kön är lång så det dröjer. Jag misstänker nämligen själv adhd.

Och jag skulle också vilja ha en hund för att komma ut..

Hur gamla är barnen ?

Att skaffa hund med massa barn brukar oftast leda till en nervös och ouppfostrad hund.
För många personer som skriker och vill uppfostra hunden. Hunden ger attans i alla order och gör det som passar hunden.

Det måste finnas en mkt bestämd och tuff ledare för gruppen, där hunden ingår.

Är minsta barnet 8 år eller yngre, AVSTÅ !!!

Jag känner igen mig en hel del. Det har varit mycket "problem" med mig under hela uppväxten och jag fick för ett tag sedan ADHD-diagnos. Jag är lite äldre än din dotter.
Jag vet inte om jag skulle satsa på hund. Det är ofta många dippar och dalar i början av medicinering och det är stor risk att ni kommer att behöva ta hand om hunden. Om det är just djur hon gillar så kanske hon kan börja rida eller något. Så tränar hon på sociala fobin samtidigt(har en sådan jag med.... ett tag var det så illa att jag inte kunde gå ut i trädgården eller ens ta emot besök i hemmet). Många kommuner har avtal med olika föreningar så att folk med särskilda behov kan få exempelvis rida billigare eller gratis till och med.

Hej! Jag är i din situation. Min dotter är 18 år och har ADD. Hon började må dåligt vid 12, svårt att hänga med i skolan, svårt med kompisar etc. Har varit destruktiv, fått medicin, slutat med medicin etc. Kompisar har kommit och gått. Hon är är ofta glad, charmig och rolig men lyckas inte få behålla kompisar. Jag har mått fruktansvärt dåligt i det här och även varit sjukskriven för det. Vi köpte en katt när hon var ca 12 så hon hade något att fokusera på och för tre år sedan köpte vi en hund. Dels för att hon skulle komma ut och dels för att få och ge kärlek. Hon går givetvis inte ut med hunden som hon lovade vilket stressar mig mer men det får man räkna med när man köper djur till barn. Hunden har ändå gett henne glädje. Hon har en pojkvän sedan ett år tillbaka men svårt med tjejkompisar. Skulle han göra slut vet jag inte vad som händer, då har hon ingen. Hör gärna av dig igen, tycker det vore bra att ha kontakt med någon i samma situation. Kram

Tack för att du delar med dig. Har ofta känt mig väldigt ensam i detta och nu har jag och min sambo separerat. Hans kommentar var att han inte ville ha detta i sitt liv och eftersom han har möjlighet så väljer han bort detta. Jag är jätte ledsen och besviken men nu är det såhär. Tydligen var inte kärleken tillräckligt stark. Vi har skaffat en hund och tror att det har en positiv inverkan på dottern. Hon är mycket engagerad men jag ser en hel del utmaningar... Kram