Hej! Jag och min sambo har en son som är 15 månader. Vi håller på att diskutera hur vida vi ska göra angående jultomten. Ska man berätta från början att det är en förklädnad och att tomten är en saga, eller ska man ljuga för sitt barn tills han kommer på själv att vi har ljugit i alla hans år? Hur gör ni och vad tycker ni? Tar man bort någonting från barnet om man berättar att det är grannen som gömmer sig bakom masken? Hoppas på lite bra tips :)
Man behöver väl inte vare sig ljuga eller "outa" tomten? Man kan väl bara säga att "det är tomten"? 
Allt eftersom vårt barn blir äldre så har vi lagt mer och mer symbolik i tomten.
Tomten är vem som helst
Sist vi hade tomte så var den äldsta kusinen i tonåren och tyckte det var lika roligt
Vårt barn blev alldeles vettskrämt förra julen när tomten kom (var då ca 1,5 år), så i år har vi pratat mycket om tomten redan (hon kommer ihåg julen och hur rädd hon blev), och berättat att det är bara morfar som klätt på sig tomtekläder, och att tomtar inte finns på riktigt. Det går väl ihop med att hon älskar spöket Laban just nu och där finns en hel del monster som "inte finns på riktigt".
Jag tror inte barn blir så värst besvikna på att ha blivit lurade under sin uppväxt, men själv ser jag inte poängen med att luras.
Vi kör med tomten. Förra året så hade dock vår 2½ åring stenkoll på vem det var som var tomten. "Hej Stefan-Tomten!!" Överlycklig över att tomten kom. Fast hon fattade att det var Stefan som klätt ut sig.
Hon pratar fortfarande om tomten som tomten, så vi kör på så får hon tro/veta vad hon kan/vill.
Det är lite som med spöken, hon tror inte på dom. Men spännande är det att prata om dom ändå. Lite av allt det som är så underbart med barn. :)
Hej! Jag och min sambo har en son som är 15 månader. Vi håller på att diskutera hur vida vi ska göra angående jultomten. Ska man berätta från början att det är en förklädnad och att tomten är en saga, eller ska man ljuga för sitt barn tills han kommer på själv att vi har ljugit i alla hans år? Hur gör ni och vad tycker ni? Tar man bort någonting från barnet om man berättar att det är grannen som gömmer sig bakom masken? Hoppas på lite bra tips :)
Här leker vi att det finns en tomte, en påskhare och en tandfe. Min åttaåring har alltid vetat sanningen, men har glatt spelat med i leken sedan han var två och älskar fortfarande när tomten kommer på julafton. Som jag ser det finns det ingen anledning att ljuga, det blir minst lika roligt och speciellt med julen i alla fall.
Jag anser inte att man ljuger bara för att man inte är ärlig vem som är utklädd till tomten. Har varit självklart att säga att nu kommer tomen när barnen är små. De kommer själv på att tomten inte är på riktigt så småningom, men varför ska man ta ifrån dem tron från början? Tror det ytterst ovanligt att barn känner sig lurade av föräldrarna bara för att de sagt att tomten finns.
Ja, det tycker jag! Låt dom ha det lilla roliga och den spänningen , dom växer upp senare!
Varför skulle man berätta det för barnet för? Snacka om glädjedödare.
När sonen var tre år (julen 2014) var hans morfar utklädd till tomte och varje gång sonen pratade om den tomten benämnde han den som "morfar-tomten". I julas var barnens farmor tomte o naturligtvis fick den tomten namnet "farmor-tomten". Tomtarna har varit bra utklädda och förställt rösten, men på nåt sätt vet han vem det är bakom tomtekläderna ändå.
Mina barn är 11 och 8år och de tror nog fortfarande på tomten. Hos sin pappa vet de vem tomten är, det är alltid någon släkting eller granne som de känner igen. Men hos min släkt så har de ingen aning om vem som är tomte. Äldsta barnet har de senare åren börjar fundera på vem som är tomte. Hen försöker gissa men alla personer hen gissar på är ju kvar när Tomten kommer. Så hen är väldigt fundersam. I julas kunde inte vår vanliga Tomte, så vi löste en annan. Och den Tomten hade riktigt skägg, ingen mask. Inte ett ljud från någon av barnen om att Tomten inte va riktig! :)
Vet att mitt äldsta barn tvivlar, men hen är ändå inte riktigt säker. Tror just den där känslan av att inte säkert veta är rätt spännande, så jag tänker inte säga nåt. :)