Mamman har barnet måndag - onsdag nästkommande vecka.
Pappan Onsdag - Måndag
Mamman vill prompt ringa och prata med barnet minst en gång.
Pappan anser att barnet är hos honom så få dagar att han behöver tiden utan mammans samtal för att barnet ska komma till ro.
Barnet själv frågar inte efter att få ringa mamman.
Mamman säger nu att pappan genomför umgängessabotage då han inte svarar i telefonen när barnet är hos honom.
Har mamman rätt?
Nej, det är inte umgängessabotage.
Ålder på barnet?
Nej, det är inte umgängessabotage.
Ålder på barnet?
Då förstår jag mamman. Om pappan slutar bråka om detta så kommer det bli en vana för barnet och inte sressande alls!
Barnet blir stressad pga pappans agerande!
Nej det är inte umgängessabotage. Umgängessabotage innebär att man försvårar umgänget med barnet - inte att man inte får ha kontakt under själva umgänget.
Många barn lever i nuet och mår alldeles utmärkt utan att bli påminda om att mamma/pappa saknar dem. Min bonus blev en period jättestressad av att mamman ringde o sa att hon saknade henne. Hon blev påmind om att mamman var ensam, fick dåligt samvete över att hon faktiskt inte saknat mamma och över att hon hade det bra hos oss .. vi fick sätta stopp under några år, sedan har det funkat bättre. Naturligtvis kunde bonus ringa om hon ville, men att mamman ringde gjorde bara att hon mådde dåligt. När pappan eller jag (bonusmamma ) däremot ringde och hon var hos mamma så hade hon inga problem.
Min son sover en del hos sina far och morföräldrar. Inte för att han måste men för att han vill. Han vill dock inte prata med mig när han är där - han brukar få frågan då jag ringer för att stämma av med den vuxne men han vill helt enkelt inte.. han lever i nuet.
Tycker pappan det är bäst för barnet att mamman inte ringer så är det förmodligen så - han ser hur barnet reagerar. Så länge barnet får ringa om det själv vill ser jag ingen anledning att mamman "måste" få ringa. Låter mer som om det är mammans behov än barnets.
Nej det är inte umgängessabotage. Umgängessabotage innebär att man försvårar umgänget med barnet - inte att man inte får ha kontakt under själva umgänget.
Många barn lever i nuet och mår alldeles utmärkt utan att bli påminda om att mamma/pappa saknar dem. Min bonus blev en period jättestressad av att mamman ringde o sa att hon saknade henne. Hon blev påmind om att mamman var ensam, fick dåligt samvete över att hon faktiskt inte saknat mamma och över att hon hade det bra hos oss .. vi fick sätta stopp under några år, sedan har det funkat bättre. Naturligtvis kunde bonus ringa om hon ville, men att mamman ringde gjorde bara att hon mådde dåligt. När pappan eller jag (bonusmamma ) däremot ringde och hon var hos mamma så hade hon inga problem.
Min son sover en del hos sina far och morföräldrar. Inte för att han måste men för att han vill. Han vill dock inte prata med mig när han är där - han brukar få frågan då jag ringer för att stämma av med den vuxne men han vill helt enkelt inte.. han lever i nuet.
Tycker pappan det är bäst för barnet att mamman inte ringer så är det förmodligen så - han ser hur barnet reagerar. Så länge barnet får ringa om det själv vill ser jag ingen anledning att mamman "måste" få ringa. Låter mer som om det är mammans behov än barnets.
Nej, det är inte umgängessabotage.
Du förstör väl inte mammans umgänge med barnet eller åt andra hållet. Nej, det där handlar om mammans kontrollbehov och ingenting annat. Så länge du låter sonen ringa sin mamma om han själv vill så är det ju inget konstigt.
Men jag förstår inte riktigt... i ts så låter det som att barnet är lika många dagar hos båda föräldrarna, men sen står "eftersom pojken är så kort tid hos sin pappa". Kanske kvittar men ändå, förstod inte riktigt vad som gällde med antal dagar osv.
Nej, det är inte umgängessabotage.
Du förstör väl inte mammans umgänge med barnet eller åt andra hållet. Nej, det där handlar om mammans kontrollbehov och ingenting annat. Så länge du låter sonen ringa sin mamma om han själv vill så är det ju inget konstigt.
Men jag förstår inte riktigt... i ts så låter det som att barnet är lika många dagar hos båda föräldrarna, men sen står "eftersom pojken är så kort tid hos sin pappa". Kanske kvittar men ändå, förstod inte riktigt vad som gällde med antal dagar osv.
Umgängessabotage finns inte omnämnt i lagen!
Finns det ett godkänt avtal eller en dom om telefonsamtalskontakt så är det fel att bryta det ja .... eljest är det väl läge att försöka enas om hur kontakten skall se ut mellan umgängestillfällena?
Nej det är inte umgängessabotage att inte svara i telefon.
Däremot kan det som många andra skriver sabotera ett umgänge genom att den frånvarande föräldern ringer stup i kvarten. En del barn blir ledsna och saknar extra mycket om mamma/pappa ringer varje dag för att säga att de saknar barnet eller liknande.
Jag tror att de flesta barn är trygga i förvissningen att mamma/pappa saknar dem när de inte är hemma och kanske inte har samma behov av att bli påminda om det som mamma/pappa har behovet av att säga det.
Umgängessabotage finns inte omnämnt i lagen!
Finns det ett godkänt avtal eller en dom om telefonsamtalskontakt så är det fel att bryta det ja .... eljest är det väl läge att försöka enas om hur kontakten skall se ut mellan umgängestillfällena?
