bisexuell eller bara nyfiken!?

Det är så svårt att svara på, jag vet ju inte hur det känns att vara kär för dig ;) Men jag skulle lätt "go for it"! Jag har varit kär i och tillsammans med en tjej en gång bara, men det var lika äkta som när jag var kär i en kille. Händer det så händer liksom, det är ingen idé att försöka analysera äktheten i det för det vet man inte förrän man verkligen har testat.

Jag har varit ihop med en kille, långt efter kär i en annan kille, sen kär i en tjej, sen ihop med killen, men fortfarande och mer kär i tjejen. Snurrigt.

Åh, har lite samma förvirring.

Alltid vetat att jag dras till kvinnor, helt klart! Aldrig varit riktigt kär, men är inte typen som lätt blir kär heller.

Har mest varit med killar. Då de varit på mig. Börjat som vänner och vips hamnat i säng utan att jag var speciellt intresserad.

Men med tjejer har jag trånat eftee och en låg jag med. Ville bara ha mer! Så jobbigt då tjejer inte verkar vilja ha mig och nu är jag tillsammans med en kille. Kollar efter tjejer hela tiden. Känner mig hemsk. Vet inte vad jag ska göra. Vet inte vem jag är.

"Kul" med någon mer "förvirrad", känns verkligen som alla andra har det så lätt och bara vet. Kram.

Jag är bisexuell men hetroemotionell.
Jag tänder sjukt mycket på kvinnor och vill ha sex med dom, precis som med män, men jag har aldrig blivit kär i någon tjej, bara killar

Jag har nu under ett år funderat på hur 'vad' jag eg är. Har tidigare alltid tänkt att jo, jag attraheras av tjejer men skulle nog aldrig kunna va ihop m en. Jag har alltså tänkt att jag är bisexuell men hetroemotionell (om jag fattat begreppen rätt)

Men det senaste året, sen jag träffade J så börjar jag tvivla på min definition....jag känner mer o mer att det är galet att könet ska vara den enda avgörande saken i frågan om vem jag blir kär i. Det är ju inte könet jag blir kär i, det är människan....men problemet är att jag inte vet om jag är beredd att 'stå' för det...mitt ex (och fadern till mina barn) är från en annan kultur o ganska homofobisk emellanåt. Han skulle aldrig döma ut en människa för deras sexuella läggning, så länge det inte rör hans närmaste...så har jag uppfattat det iaf. Han har inget emot att umgås med hbtq-personer men skulle antagligen ta det mkt dåligt om nån av hans söner visade sig vara gay...

Är rädd att han skulle anse mig vara en dålig mor till hans barn om jag blev ihop m en tjej tex. Det kanske är fegt mensamtidigt är barnen det viktigaste jag har o skulle inte ge upp dem för kärleken....men det gör det inte lätt iaf...har fått erkänna för mig själv att jag är helt förlorad i min vän J och det var längesen jag var så svårt förälskad...men...sitter långt inne att 'komma ut'.

Nu vet jag väl iofs inte ens om J är intresserad av mig mer än som vän heller så kanske är det ett stort ickeproblem...men lätt är det inte..:/

Kram på er alla andra där ute!