När är det dags att ge upp?

Aldrig om man verkligen vill ha barn. 3 IVF:er är ju inte mycket egentligen-upp till 6 IVF:er ger samma chans,men vissa får ändå barn efter ännu fler IVF.er. ÄD eller ED då? Där är vi nu efter 8 års försök och vi ger absolut aldrig upp! Det får bli surrogatmamma om det måste till.

Du kan däremot bli gravid och då ska det mycket till om man inte blir det igen så det räknas väldigt positivt i dessa sammanhang. Skylla på åldern går inte heller,jag känner massor som lyckats efter 40. Mycket annat trams du försökt med kan du dock släppa för det är bara myter att det skulle hjälpa. Tro mig,jag har också provat "allt"...Till 90% beror det på embryots kvalitet,resten själva slemhinnan och miljön i livmodern.

Fundera att varv till,vad säger läkarna,rekommenderar de ÄD eller tror de på fortsatt IVF?

Hej Nikki12,

Om jag fick en krona för varje gång någon frågat mig om det inte är dags att ge upp?! Så otrolig konstig fråga att ställa till någon, mitt uppe i processen.
Jag tror man känner själv när det är dags!!

Vi har försökt i 4år snart. De hittar inga fel på oss. Förmodligen är det så att mina ägg börjar bli lite dåliga. Jag fyller 37.

Vi har försökt själva, gjort 5 ICSI och ett FET, och imorgon gör vi äggplock för vårt 6e ICSI. Så länge våra läkare säger att det finns en chans fortsätter vi. När vi kommit dit, går vi vidare till äggdonation. Har längtat efter att få bära ett barn sedan jag var 16 ungefär, men av olika anledningar har det inte blivit så...
För mig är inte adoption ett alternativ, iaf inte i detta läget.

Kör så länge du orkar och har råd!!! Jag tror att man måste känna att man har gjort allt som har gått att göra och lite till...

Lycka till!!!

Tack för  era svar. Kanske känns det extra jobbigt just nu eftersom jag har molande mensvärk.. det är väl aldrig kul men hur många besvikelser orkar man med..?! Jag har så svårt att acceptera att jag blev den som blev utan... 
Ekonomi är en tung faktor, det har kostat mig hur många tusentalskronor som helst. tänk om det hade funkar för mig förstaförsöket, då hade jagvarit rik!  Missförstå inte, det är verkligen inte det viktiga.
Jag har förlorat två riktigt stora kärlekar. Jag fick sälja mitt boende. Jag har haft tre jobb samtidigt för att kunna finansiera mina IVF. Och nu då?
jag funderar vidare. Håller tummarna för alla medsystrar där ute
KRAM från Nikki

Jag slutade hoppas på att bli gravid efter ca fem års försök och ställde in mig på ett liv utan barn. När jag hade accepterat situationen och planerat in saker som man helst gör utan barn (jorden runt resor osv) så blev jag gravid! Det var som att när jag slappnade av så tillät min kropp att bli gravid, så sluta inte hoppas, så ta det lugnt fast jag vet att det är väldigt svårt att ta det lugnt när man verkligen längtar.

Ojsan: "slappna av" och "sluta tänk" är myter och skuldbelägger bara kvinnor som inte lyckats än! Ren slump gjorde att du blev gravid när du blev. Allt stämde just den gången och där kan alla hamna oavsett vad man än gjort eller tänkt. Jag antar dessutom att du inte börjat använda p-medel så ett litet hopp fanns det säkert. Oskyddat sex kan leda till graviditet för alla infertila för eller senare.

Har gjort runt 15 ivf nu och börjar känna att det nog är dags att ge upp.

Jag är över 40 nu, hur gammal var hon?

Det är ju omöjligt att svara på TS fråga, det måste vara så olika från människa till människa? Hur man mår, hur ens partner mår, vilka ekonomiska förutsättningar man har, hur stark längtan är osv.

Ellindra, jag har gjort tre inseminationer och tre IVF:er (utan att ha fått ett enda befruktat ägg så jag hade antagligen kunnat göra tio till utan att lyckas). Vi lyckades sen på första ÄD-försöket och fick första barnet när jag var 40 år. Andra ÄD-barnet (FET nummer 2) fick jag vid 42.