Kan han göra såhär?

Ja visst, farmor hade ju varit jättebra då och då istället för förskola, men kvällar, morgnar nätter o helger när jag, mamman, är ledig, ska han väl ändå vara hos mig? Vilket han inte kan 40 mil bort!

Transporterna tycker han vi ska turas om att lösa sant att han tycker vi ska ha sonen längre perioder ca 2 veckor. Hur tänker man om man vill ta bort sin son från sin mamma 2 veckor? Hur ska jag klara mig utan min son i 2 veckor? Helt sjukt hur man ens kan föreslå en sån här sak..

Mitt svar grundar jag på det jag har fått lära mig/tagit reda på under tiden jag har haft barn. Om jag har fel på någon punkt så kan du säkert få rätt svar hos t.ex. familjerätten i er kommun.

(Dit borde du för övrigt vända dig direkt på måndag och be om kontakt och ett möte så ni kan reda ut detta och hur framtiden ska se ut för sonen. Där är det gratis samarbetssamtal.)

Först, självklart får pappan flytta och då hur långt bort han vill. Men om ni ska ha varannan vecka så är det pappan som står för kostnaderna för transport av sonen mellan era hem. Om inte Tingsrätten dömer (efter en stämning från pappan) det till att ni ska dela på den kostnaden.

Att pojken ska ha två förskolor är nog inte aktuellt, det ville mitt ex också men det nekades från båda kommunerna då det inte är det bästa för barnet. Det är borttaget enligt familjerätten också som vi senare hamnade i. Det är inte bra att ha två förskolor. Senare kan man ändå inte ha två skolor.

Pojken är rotad i den stad ni båda lever i nu och har sin trygghet där, därför tror jag att han blir kvar i den staden och fortsätter vara skriven hos den som bor kvar (i det här fallet du).

Jag skulle tro att om ni drar detta till Tingsrätten så blir ni tilldömda att sonen är skriven i "sin stad", går kvar på sin förskola/i sin invanda miljö och pappan får varannan helg med sin son.

Detta också eftersom han har sitt jobb och ett boende i den stad som ni nu bor i, men avböjer detta och vill flytta 40 mil pga känslor.

Självklart har man rätt att ha känslor och vilja byta stad, men det medför också att man kanske inte kan ha varannan vecka även fast man vill det. Rätten går på barnets bästa och det låter inte helt som barnets bästa med det avståndet.

 

Vill göra ett tillägg...

Jag är mamma också, men jag kan däremot inte förstå skillnaden när du skriver "hur kan han vilja ta pojken från sin mamma så lång tid?". Det är ju lika sorgligt att vara ifrån pappan i 2 veckor.

Jag reagerade också på detta. Det är inget vettigt resonemang, TS. Ingen kommer köpa att det är synd om barnet för att det är ifrån sin mamma under 2 veckor, när det är hos sin pappa.

Att du dessutom skriver "hur skall jag klara mig utan min som i 2 veckor" gör inte saken bättre. Det är inte för din skull han skall vara där han är. Man skall tänka på barnets bästa i detta, och inte föräldrarnas bästa.

Jag reagerade också på det initialt. Men antar att ts utgår ifrån att det är hon som tagit hand om barnet mest och att hon ser det som självklarhet att barnen är kvinnans lott i familjen. Det är ju välkänt att många fortfarande är präglade av könsstereotypt tänkande.

Ts, i längden vinner du på att anamma ett mer jämställt tankesätt.

TS, se till att ni kommer iväg på ett samarbetssamtal hos Familjerätten! Där får ni hjälp att samtala med varandra utan bråk, de är medlare helt enkelt.

I grund och botten så är det ni vårdnadshavare som bestämmer över barnet. Om ni skulle vara överens om att barnet ska bo med dig i Japan varannan månad och med Pappan i USA varannan månad så skulle det vara okej. MEN om ni inte är överens så skulle det inte vara okej.

Klarar ni inte av att komma överens så får en av er stämma den andra på boendet i Tingsrätten. Då överlåter man åt domstolen att ta beslut om sitt barn vilket kan vara vanskligt för då kanske ingen av föräldrarna får sin vilja igenom. Men i ert fall så är sannolikheten stor att du får din vilja igenom. Domstolen "brukar" döma boendet till den förälder som bor kvar på orten. De "brukar" också döma att den som flyttar får stå för transporten, eller att barnet åker tåg/flyg och att boendeföräldern då döms att skjutsa barnet till stationen/flygplatsen.

Men ring till Familjerätten på måndag och boka in ett samtal så att ni får hjälp att komma igång med en bra dialog.

Visste att ni skulle reagera på det. Men det är ju inte jag som flyttar? Pappan gör ju det av egen vilja! Han väljer att vara utan sonen en längre tid, det skulle jag aldrig välja! Det handlar inte om att jag som mamma och kvinna har mer rätt till barnet!!

Se det som så ts att du måste nångång klippa navelsträngen till din unge och nu är en bra tid för det, egentligen kan man säga att ungen likväl kan bo med pappan hur skulle du klara det?

Du har fått en del bra tips men till syvende och sist handlar det om barnets bästa i centrum för många kommuner jobbar efter den mallen, bbic, hur du än vänder på det så kommer ungen få åka antingen 40 mil tor vv eller i värsta fall 40 mil vh och ja du kommer med stor sannolikhet få vara med att bekosta detta eller köra

Han har rätt att gå ner i arbetstid och ev kan hans chef låta honom anpassa tiderna efter förskolan. Vad är "såna öppettider"? 

Många pappor bryr sig om det efter en separation.

Han kan få hela boendet, precis som han kan få varannan vecka. Alla situationer bedöms enskilt. Hur ev. transporter ska gå till kan domstolen också avgöra.

Han kan förändras.

Hur tänker DU när du vill ta bort barnet från sin pappa 4 veckor i sträck, för att bara få träffa pappa en helg i månaden? 

Nu står det väl iofs inte att hon tycker att far och son ska träffas en helg/månaden? Det har isf stått om varannan helg.

Det blir extremt svårt för pappan att få hela boendet när det är han som flyttar från orten. Det krävs i stort sett att mamman är totalt nerknarkad.

Du får gärna påstå det men jag vill se en källa på att det stämmer förstår du.