2souls1spirit skrev 2014-09-04 21:45:16 följande:
Hur är det egentligen som man ska göra när det gäller att vara förälder, att uppskatta ett barn? Eller att säga till?
Som vi har förstått utefter det som finns så är det två skilda "skolor" (ja, jag sätter situationstecken att inte förväxla med den riktiga skolan som är mycket senare). Vi planerar att skaffa barn inom några år men vill redan nu bilda en uppfattning om vad som är en sund metod. Antingen så brukar man välja att uppskatta barnen och framförallt genom komplimanger, presenter, och att tillåta olika beteenden som kan vara skadliga för barnet. Det kan handla om att se på vuxen-filmer att vara ute länge med sina kompisar och utsätta dem för samhället. Den andra vägen är att man säger till vad som är fel vilket gör att barnet mår dåligt så att barnet inte upprepar något.
Vilken av sätten är bäst och varför måste man välja? Kan man spekulera i att det beror på ett slags kollektiv neuros, som har uppkommit i och med civilisationen, antingen att det har rådit en balans som har rubbats genom människans bemästrande utav omgivningen. Hur som helst känns det som att man måste välja, lite som en osynlig vägg (om någon har spelat exempel world of warcraft).
Tack för svaret och ser fram emot diskussionen.
Uhum, jag tycker båda sätten är "dåliga" och då har jag inga barn. Självklart ska barnet inte må dåligt och lika självklart ska barnet inte få göra saker som skadar varesej sej själva eller andra. De där två "skolorna" ser jag som varsin ända på en bred skala av uppfostran. I den ena ser jag en ouppfostrad liten "skitunge" som tror att världen kretsar kring sej och som tillåts göra precis vad han/hon vill trost att folk omkring far illa. I den andra ser jag en strikt väluppfostrad unge som ställer sej i givakt så fort föräldrarna pratar om (inte med, utan om) henne/honom och är så livrädd att göra misstag att han/hon mår dåligt i åsynen av ett och det tycker jag är tragiskt i sej. Båda exemplen finns (i min pojkvän finns delar av det senare, man får inte misslyckas och jag har sett honom må fruktansvärt dåligt pga det) men det finns lika många "skolor" i uppfostran som det finns föräldrar.
I min uppfostran var det ett mellanting. Regler och konsekvenser om reglerna inte följdes. Ingen veckopeng om rummet inte städades på lördagen, basta! Men samtidigt fri att lära mej av mina misstag. Lärde mej t.ex. i tonåren att färga håret i 5 olika färger samtidigt kan bara bli snyggt om en professionell gjorde det. Det misstaget levde jag med i några månader...
