Hur man tar redan på vad för fel man gör? Får alltid känslan av att vara utanför gruppen
Det måste väl ändå finnas något man kan göra för att ta redan på varför man känner sig utanför. Och hur blir det så? Vad gör man för fel?
Jag går på en kurs i teater. Kan knappast säga att jag har blivit klassens ledare, däremot personen som tar insiativ och gör visa saker. Ibland händer det att jag har sagt på rasten att vi drar ut. Där folk hänger på. Ibland har det också hänt att jag bara dragit ut, där återigen mina kurskamrater följer efter.
Men det är någonting som händer. Det pratar med varandra, och jag pratar lite gran. Bara med nypa salt kan jag förstå. Och det är att de exempelvis diskuterar om saker jag inte har susning om, ett exempel är att prata om en sorts film som jag inte ens hört talas om, eller en vis seriefilm som går på tv en gång i veckan so. Är rätt populärt, men för min del väcker den inget sug, och därför vet jag ingenting om ämnet och jag blir tyst under våran lilla "promenad".
Efter lektionstid, frågar jag kamraterna om de är sugna på att köra improvisationsövningar senare ett middagen. Alltså efter skoltid. Vilket de har hakat på alla gånger. Och där blir jag personen som iinsiativ vad vi skall göra. Det brukar bli allt från improvasiotionsövningar, koncentrationsövningar och små "lekar".
Jag känner att jag öppnar käften allt för mycket har jag tänkt för mig själv. Och därför har jag ibland frågat kursen vad de har för idéer eller vad vi kan göra på teatern (fritid) liksom vad för sorts övningar o.s.v.
Men det är ingen som säger knappt något. Det blir att de säger att de inte vet "lekar", övningar eller så.
Okej, säger jag, och tar återigen "ledarrollen" och kommer på vad vi skall göra.
Ibland känns det som om gruppen skulle tänka att jag tar för mycket plats eller något. Men jag försöker ju ge plats. Frågar dessutom utomhus, "vad vi skall göra"?
Det är ingen som säger något, och jag tog upp idéen att vi kunde se på film på skolans "vardagsrum". Alla tyckte det var en bra ide.
Idag märkte jag något som absolut gjorde ont. Två av mina kamrater satt på skolans vardagsrum och kolla på film. De hejade, men sa ingenting, eller frågade inte om jag ville se med de.
Jag kände att jag inte ville vara den som hoppar in, om de inte vill ha mig så visst, jag skall inte kväva någon.
En av dessa människorna sa jag dessutom om han kunde smsa när han var tillbaka till staden. Han skulle till en annan stad som bara lång ca 60 minuter.
Ja, visst säger han.
Men fick inget samtal eller något.
Vad är det jag gör fel? Kan inte säga att jag är populär och alla vill vara med mig, men kan jag säga att jag är ledare, trots att jag är i utanförskap?
Eller det är vad jag upplever i alla fall.
Jag vet att jag inte är låg begåvad. Kan utan jag är medveten över min intelligens. Är också medveten över min talförmåga. Har dessutom fått bekräftelse över att jag är skarp sinnad och har god talförmåga.
Ursäkta språket, men hur fan kan man ta reda på vad man gör för fel?
Varför blir det utanförskap?
Är jag ensam om detta?