Vilsen, byta skola igen?

Vi har en dotter som börjat förskoleklass. Vi bor på landet ca 8 km från en mindre ort med två skolor. Den ena skolan ligger i samma område som hon gått på dagis i 5 år. Hon har älskat dagis och varit en väldigt glad och positiv tjej som kunnat leka med de flesta. Hon har känt sig väldigt trygg på dagis (så klart). När vi skulle välja skola valde vi den vid dagis, en F-6 skola. Upplever den som en skola där gemenskapen är viktig och man jobbar mycket med tryggheten. Skolan är mysig med matsal och gympasal i samma byggnad och den är nyrenoverad. Tyvärr är området emellanåt ganska oroligt, eller bostadsområdet bredvid är oroligt med grupperingar och bråk. Men det var här de flesta dagiskompisarna skulle gå så därför valde vi också den. Samt att den gav ett bra första intryck. 

Under sommaren har vi dock funderat en del på framtiden. Kompisarna i klassen bor alla i samhället medan vi som sagt bor utanför. Det finns ett par barn på denna skolan som också bor utanför, några km från oss men inga vi känner.
De barn som bor närmst oss går på en annan skola, en större F-9 skola.Det är endast ett par barn som sagt som bor i vårt område, större barn då som går på F-9 skolan, samt ett barn som bor ca 2,5 km från oss (nära när man bor på landet). Och de går som sagt på F-9 skolan. Den skolan har mer uppdelade klassrum, varje lågstadieklass har olika ingångar och gemenskapen blir nog lite sämre, inte så naturlig som när man har gemensamma korridorer. Matsal och idrottshall ligger lite avskilt från skolan.

Vi beslutade iaf oss för att byta till F-9 skolan eftersom vi tänkte att hon i framtiden skulle ha nytta av att någon i klassen eller skolan också bor på landet som vi. Tänkte att hon kanske skulle känna sig utanför i skolan annars, om alla andra bodde i samhället.
Tyvärr dröjde det lite för länge innan bytet blev klart och hon hann gå ca 2 veckor i F-6 skolan som hon älskade och hon lärde känna nya barn och fröknar. Och sen när bytet var klart har hon nu då börjat i den nya klassen där hon inte känner någon. Hon har bara gått ca 1 vecka och självklart ska man ge henne lite tid att anpassa sig. Men jag kan inte låta bli att undra om vi gjort fel och borde låtit henne fortsätta i F-6 skolan där hon var trygg och kunde "blomstra"? Hon är väldigt deppig nu och gråter en del. Hon som alltid velat gå till dagis/skola vill nu inte gå dit och känner sig inte hemma där.

Pappan och jag är överens om att om hon inte trivs så byter vi tillbaka, om det går. Frågan är hur lång tid man ska ge det? Och vad är viktigast? Ett tryggt första år där hon har möjlighet att utvecklas utan oro, eller att känna att man inte är ända landsbygdsbarnet när man blir större? Vissa av barnen hemma har hon ju ändå möjlighet att umgås med även om de inte går på samma skola, då vi känner föräldrarna och bor nästa grannar. Vill ju att hon ska få en bra start, men jag har sån ångest för att vi föräldrar har gjort hennes skolstart till nåt annat. 

Blev lite rörigt men hade bråttom...