Nya förskolan känns fel...

Min son på 17 månader har gått hos dagmamma över sommaren och vi trivdes Superbra med det, kändes så bra. Tyvärr har vår kommun tagit bort alla dagmammor och nu har det öppnat en ny förskola och i måndags började inskolningen. Och det känns så fel, har en klump i magen sen dag 1. Får ingen bra kontakt med personalen, de verkar inte försöka komma min son nära och få han trygg med dom. Idag var jag den enda föräldern där för de andra barnen i hans grupp går inskolningen tydligen bra för, då tänkte jag att nån ur personalen skulle fokusera mer på han men nej. Jag fick sitta ensam mest med honom och försöka få in han och leka med de andra, tex. lekte en ur personalen hela tiden med en treåring (min son är yngst i denna inskolningsgrupp) men säger inget till min lilla son som står bredvid, och det syns verkligen att han är osäker och otrygg... Mångra ggr har jag sett att min son tittar på personalen men de märker inte honom. Idag satt jag i stora rummet där de ska äta och personalen var i olika smårum och lekte med barn och min son gick i korridoren och tittade in i rummen, förväntade mig att personalen skulle säga "hej x, kom in och lek med oss" eller nåt liknande, men ingen reaktion så han kom tillbaka till mig igen.
Känner mig maktlös, det är väl personalens uppgift att försöka få han trygg med dom?

Märker att han är väldigt irriterad och ledsen sen han började där, det brukar han inte vara..

Vet inte vad jag ska göra! Idag också sa de att jag skulle gå till personalrummet och lämna han ensam, de hade inte förvarnat mig dagen innan som de sa på föräldramötet att de skulle göra. Min son grät och blev helt förtvivlad, det kändes så hemskt att lämna han en timme. När jag kom tillbaka sa hon att hon försökt ta hans snuttefilt från han men då hade han blivit ledsen! Blev helt chockad det är väl för fan klart han ska ha sin snuttefilt när jag gick iväg och han känner sig otrygg!?

Han har försökt gå över till andra avdelningen några ggr där har han kompisar från dagmamman sen tidigare och personalen verkar mycket snällare. I förrgår gick vi dit på slutet och lekte och personalen på vår avdelning märkte ingenting! Känns som en helt annan atmosfär där! Önskar att han fick gå där istället.. Funderar på att ringa förskolechefen men känner mig osäker det kanske blir bättre det har ju bara gått 4 dagar... vill inte tillbaka imorn, usch vad fel det känns! :( Vad skulle ni gjort??

Dasha

Äldre 28 Aug 13:51

#1

Byt avdelningen!

Litet My

Äldre 28 Aug 14:07

#2

Nej fy, byt!

mammalovis

Äldre 28 Aug 14:15

#3

För det första PRATA med personalen. Barn är olika - en del behöver bli uppmuntrade till kontakt för att komma in i leken, andra behöver studera länge på avstånd i en trygg famn först innan de riktigt vågar smyga sig in och börja leka.

Har du berättat vad han gillar för leksaker hemma som lättare kan locka igång honom. Hur ser inskolningen ut? Du pratar om en grupp, men inte om hur många nya barn en eller fler pedagoger ska få igång, inget heller om hur lång tid inskolningen är tänkt att ta eller hur lång tid han gått varje dag. Finns det EN person som är mer ansvarig? Fråga hur de brukar närma sig barnen och varför de ignorerar hans kontaktförsök? Hur har de tagit kontakt de tidigare dagarna och vilka signaler har sonen gett? Har han backat eller gett positivt gensvar?

Jag tänker inte påstå att de har gjort rätt, men då jag inte varit där är det svårt att säga om de gjort helt fel heller. Barn i 1,5-årsåldern kan vara svårare att skola in då de är i närmandefasen och har kommit på att mamma och pappa inte är en del av dem själva, utan försvinner och därmed blir de oftare mer ledsna vid lämnandet. En del ändrar sig fort, andra är ledsna längre, då barn är olika.
Då är det extra tungt att lämna, sedan underlättas ju allt av om du hade varit trygg med personalen och kunnat ge sonen positiva signaler. Jag vet inte heller om du fått rådet att sitta med honom på golvet första dagen och sedan försöka sätta dig en bit bort så han kan komma och tanka närhet. Efter sommaren har en del barn även tappat vanan att umgås med många barn. Öppna förskolor och dylikt har ju knappt hunnit komma igång.

Vi bytte förskola vid separation och den inskolningen var delvis hemsk, men blev ändå bra till slut när jag var tydligare. Första dagen (en timme) satt min tös mest i knät och inskolningsfröken gjorde ingen ansats till kontakt, utan valde att gå iväg och göra en dokumentation istället. Jag kände att vi var fullständigt ignorerade. Tredje dagen ville de att jag skulle ha en kort lämning direkt på morgonen. Det kändes som de ville slita barnet ur armarna på mig. Hon bröt ihop och jag blev jätteledsen. Efter det hade vi ett bättre samtal och flickan fick komma in och landa några minuter innan jag gick. Tösen går fortfarande kvar på samma förskola drygt 2 år senare och det har fungerat bra trots massa byten av personal. Så det KAN bli bra, även om det känns galet innan alla känner varandra.

Byte av förskola/grupp kan ju också bli ett nytt misslyckande, så vad som är rätt att göra är svårt att säga.

rufsig1980

Äldre 28 Aug 14:19

#4

Våga prata med personalen, de är utbildade och ska vara proffs på detta. Säg som du känner, de kommer till största sannolikhet hjälpa dig så det känns bättre. Hjälper inte det prata med rektor. Då händer det nog grejer. :)

JLi

Äldre 28 Aug 14:49

#5

#3 Inskolningen är tänkt att ta 2 veckor och barnen är indelade i små grupper för att inskolningen ska gå "lugnt" till och totalt kommer det vara 12 barn på hans avdelning. Det är 3 förskollärare(vet inte vem som är "mer ansvarig" och idag var det bara min son och 3 flickor så de hade som en var + min son, det ska väl inte vara så jobbigt att ge lika uppmärksamhet till så få barn när de är 3 st? Det är ändå fjärde dagen och fortfarande ser jag ingen ansats att de försöker komma nära och skapa en kontakt med min son, samtidigt som de nu ber mig gå iväg till personalrummet och dricka kaffe. Det känns inte bra. Hittills har han varit 2 h per dag.

De har inte gett mig några instruktioner hur jag ska bete mig, jag sitter med min son eftersom jag inte vill han ska vara helt ensam! Försöker gå iväg från han ibland för att se om han går iväg till de andra men eftersom de knappt bryr sig om han kommer han tillbaka till mig. Försöker även få in han och leka med nåt av de andra barnen där en förskollärare sitter men går det barnet iväg så går även läraren iväg och då blir det jag och min son ensam kvar i ett rum igen.

När han var hos dagmamma var de i en gemensam lokal 3 dagar i veckan och det var kanske 10 barn och de bytte även en månad till en förskola under semestern där det var fler barn, så det är inga problem för han att umgås med många barn. Nu är det ju dessutom bara 3-4 st under inskolningen. Han var väldigt självsäker och självständig där men nu är han som förbytt.

Visst skulle jag kunna prata med dom men eftersom jag redan fått sån dålig kontakt, samt att jag tycker detta skulle vara självklart inte något man ska behöva påpeka, tror inte ett samtal kan bygga upp ett förtroende för dem. Det som stör mig är ju att jag under dessa dagar ser hur han försöker ta kontakt med nån av dom utan att få gensvar trots att det bara var tex. ett annat barn i rummet! Jag vet inte hur det är på förskola nu när allt ska vara så pedagogiskt, de känns mer som en miniskola, om det är meningen att de ska hålla distans till barnet och agera mer som "lärare" ?? Jag känner inte för att lämna han ensam där övh, ser framför mig hur han står i bakgrunden "bortglömd" han är ju bara 1 år. Plus att det till och med kanske tar hans snuttefilt från han! Usch :(

Nya förskolan känns fel...

INNEHÅLL