En vecka i ettan och redan problem (ADHD?)

Skolan ska påbörja utredning om det tycker det finns behov.

Varför misstänker du att han skulle ha ADHD?

Lite av det du skriver stämmer in på min pojke, att gå runt och sura och inte vilja vara med. Det har blivit bättre med åren, han går i trean nu, men det är bara hans personlighet att han tycker det är jobbigt med sånt som han tror att han inte klarar. Han vill helst inte prova göra något om han inte är säker på att klara av det, och så har han egentligen alltid varit. Han är också smart och duktig, men har svårt när han missförstått något för han har så stora krav på sig själv, men det blir bättre och bättre.

Har du frågat honom om vad som hände i fredags och varför det blev som det blev?

Jag vet inte om det är ADHD eller hans personlighet, men han har alltid varit mycket mer krävande än andra barn och velat bestämma mycket. Som bebis var han high need och han har en hög aktivitetsnivå. Jag frågade honom om vad som hänt i fredags och han nämnde två saker, att han inte fick bygga klart det han höll på med ute och att läraren sa till honom att sluta trumma på bordet. Jag tror också han har höga krav på sig själv och vill kunna allt perfekt på en gång, annars ger han upp. Konstigt egentligen då vi inte uppmärksammat hans prestationer utan alltid fokuserat på "deltagandet och ansträngningen" istället för "duktighet".

Har förresten inte hört något om dagen, annat än sonens version om varför han inte behövde vara med på idrotten idag ("läraren sa att jag inte måste") .

Jag tycker ni skall trycka på om en utredning, det måste inte vara ADHD utan kan även vara Autism eller så är det hans personlighet (min äldsta har högfungerande Autism och mycket är sååå likt).Oavsett bör det redan ut vad som är vad så han kan få möjligheter till bättre stöd än idag. Min son är/var också lite så som du beskriver och fick en resurs. I hans fall beror det på att han behöver förberedas på vad som skall ske, när och han är inte så uthållig då han tar in alla stimuli i skolan istället för att som vi andra kunna sortera dem. Blir han då för trött i huvudet av det så blir han jobbig istället utan att kunna hjälpa det och låser sig istället. Han behöver också hjälp med att starta och avbryta en aktivitet och kunna se målet/slutet på det. Han vill också gärna kunna allt på en gång annars brister motivationen helt. Vet inte hur det skulle gått utan hans dåv resurs (idag går han i åk 3 och det finns en extra personal som har fler barn än honom som stöttar). En god kontakt med skolan är också A och O och att ha en bra kommunikation som bygger på att gemensamt vilja hjälpa barnet, inte på att bara klaga över barnet som det i en del fall blir.

Tack för era svar! Jag börjar mer och mer fundera på om det är ADHD eller någon annan diagnos som "ställer till det". Vi har redan haft ett första möte med hans lärare och hon säger att han gjort det mesta tvärtemot och att hon fått skälla mycket på honom, men att det bara blivit värre då. Vissa dagar har han inte ens lyssnat till instruktionerna, utan redan från början bestämt sig för att inte vara med. Han har suttit bredvid på idrotten, gått runt och kollat på annat vid dansen och suttit utanför klassrummet vid matten. Ibland har han fått rita när de andra eleverna tränat på annat.

Samtidigt som han socialt känns väldigt omogen är han högpresterande. Han läser bäst av alla i klassen och hör till de fyra bästa i matten. Men så fort en matteuppgift blir för svår vill han inte försöka mer. Det som oroar mig mest just nu är att han säger att skolan är tråkig och att han inte vill gå dit. Läraren säger att kompisarna blivit irriterade på honom. t.ex. när han inte kommit och de andra stått och väntat. Det känns heller inte bra om både kompisar och lärare blir arga på honom och han får en "bråkstämpel". Här tycker jag att lärarna har ett ansvar att se till att skolan känns rolig för honom och att det blir bra stämning i gruppen. Men jag vet inte om det går att påverka skolan och på så sätt anpassa undervisningen eller om det krävs en diagnos för att få mer stöd?

Jag tror att hans hjärna går på högvarv hela tiden, han kan t.ex. säga "det är något fel på min hjärna, det är som racerbilar som kör runt, runt, hela tiden" och nu sedan skolan börjat har han haft svårt att somna och säger att han inte kan blunda för att det snurrar för snabbt. Det måste vara jättejobbigt och jag förstår att han inte orkar lyssna i skolan och håller för öronen ibland i klassrummet. Har pratat med hans lärare om de kan ordna en lugn hörna till honom där han kan dra sig undan ibland. Vet inte om det är genomförbart eller ens kommer att vara till hjälp, men vi behöver pröva oss fram.

Har ni andra tips på lösningar i skolan som kan underlätta för barn som min son?

Han kanske behöver gå i mindre grupp där det är lugnare? Ingen vet ju hur framtiden ser ut men ligg på för att få hjälp, det är inte alls säkert att det kommer automatiskt. Om det sen skulle visa sig att problemen växer bort så är det ju bara bra men knappast något man kan förutsätta. 
Viktigt att han får uppgifter som är anpassade till honom så att skolan inte blir mördande tråkig och han hittar på annat. Hoppas han inte behöver göra alla matteuppgifter t.ex.